I måndags började det en ny serie som heter "ALCATRAZ".
Serien följer den mystiska återkomsten av över 300 fångar från det ökända fängelset Alcatraz mer än 50 år efter att de försvann i samband med fängelsets nedläggning.
San Francisco-polisen Rebecca Madsen (Sarah Jones) hittar ett fingeravtryck från en före detta Alcatrazfånge vid en mordplats, trots att hans död registrerades över 30 år tidigare.
De mystiska ledtrådarna avslöjar ett nät av intriger och osanningar och det blir en kamp mot klockan för att skydda mänskligheten mot några av historiens allra farligaste brottslingar.
I rollerna ses bland andra Sam Neill (Pianot, Jurassic Park, The Tudors, Happy town), Sarah Jones (Huff, Ugly Betty, Big Love) och Jorge Garcia (Becker, Lost).
Jag älskar serier som hänt IRL och där man kan känna igen sig själv i vissa karaktärer eller som man själv skulle vilja spela.
Självklart ska det finnas den där magiska spänningen där man jag håller för öronen - men tittar samtidigt.
Hörde att det finns 13 avsnitt eller nåt, och varje måndag visas ett avsnitt en timme!!!
Men med undantag för reklam som visas allt för ofta, så blir det kanske max 35 minuter man får se...
Ida o Filip lämnades på dagis och som vanligt har Filip haft sin gosefilt med sig varje dag.
Han är sååå kär i sin filt!!!
Jag o Hanna åt frukost och sen skrev jag ner vad som skulle handlas.
Passade på att ta med alla PET-flaskor o panta.
Lite över 200 kr fick vi!!!!!
Hemma igen städade och dammsög jag bilen.
Hanna var inne en stund och då passade jag på att gömma påskäggen.
När vi hämtade vi barnen nästan tjatade Hanna ihjäl Filip om att de skulle leta efter påskägg hemma.
De letade och letade, men hittade inga.
Då sa jag att jag såg ett under ett träd...
Hanna sprang dit och hittade - FILIPS!!!!!
Sen hittade hon Idas men inget till sig själv o blev lite besviken.
Det var väl gömt så jag fick säga till att jag såg det...
Sen satt de på gräsmattan och smaskade i sig chokladet!!!!
Senare kom Anitha o Rune med gipsskivorna på sitt släp som jag hade ringt och frågat om de kunde köra hit.
Pappas släp var upptaget med deras "gamla" randiga soffa som jag har två likadana.
Mamma köpte en ny blå på Litauiska!!!!!
Sen kom pappa o Fidde med.
Då fick jag bråttom med att klä ut barnen till påskkärringar.
Varsin spann hade de o sen gick de runt till grannarna o knackade dörr!!!
De fick både godis och pengar!!!
Vi stod ute vid vägen allihop och skrattade gott åt de små påskkärringarna som var sååå söta!!!
Haha, lilla Ida såg ut som en sån där liten utländsk kvinna...
Barnen hade ritat teckningar som de delade ut medan de sa: "-Glad Påsk" o sträckte fram sina spannar!!!
Lite måste man smaka på...
Vi fikade o sen körde Anitha o Rune hem.
Pappa o Fidde gick upp där uppe och när de slutat för kvällen, visade pappa mig hans superproffsiga rörpassning han mätt ut på väggen!!!
Min pappa är den bästa pappan!!!
Älskar Dig ♥
Igår kom mamma o pappa hit nångång under förmiddagen, för pappa skulle göra det sista som gick att göra innan elektrikaren ska komma hit.
Hanna sov över hos kompisen Olivia och jag hämtade henne lite innan vi skulle äta lunch.
Vi grillade hamburgare och korv.
Ett jäkla kallt och blåsigt väder men det gick att grilla!!!
Mamma hjälpte Hanna att göra fint uppe på hennes rum och ändrade om lite.
Flyttade skrivbordet till fönstret, dockhuset ställdes nästan intill skrivbordet bokhyllan gjordes fin där alla bäckerna ställdes upp.
Ska bara hitta ett bokstöd i form av en stor stenbumling eller nåt så böckerna ramlar ner.
Jag dammsög och ändrade om i tvrummet.
Vi hade frisyrsalong här i soffan där mamma först hade gjort två fina flätor på Hanna, sen satte Hanna upp mammas hår i en hästsvans och hon passade jättebra i det!!!!
Sen undertiden kammade mamma Filips hår, se de tre satt i soffan som "Tripp, Trapp Trull", hahaha.
När allt hår från Hannas hårborste hade plockats väck, blev det en stor hög.
Jag kunde inte låta bli att skoja med Filip och frågade om han ville lägga sig i soffan o hålla upp armen.
Sen la jag hårtussen i hans armhåla!!!!!
Pappa o Fidde var så duktiga och jobbade på uppe på toaletten.
De mätte, sågade, bar upp spånskivor och gipsskivor och skruvade fast dom på golvet o väggarna.
Sen åt vi middag på kvällen.
Medan mamma hade visat och gjort en gryta på lammstek med gul lök, vitlök, gurkmeja, chili, rosmarin och vatten, så hade jag en stek av picnicbog brevid.
Lammet skulle vi ha en annan dag.
Igår fick jag improvisera med ingredienserna eftersom jag varken hade Porter eller morötter.
Så det fick bli en flaska Vinterglögg istället, honung, små lökar, vitlök, viltfond, palsternacka, libanesisk kryddblandning och grädde!!!!!
Ris till det istället för potatis denna gången.
När de var klara med det de kunde göra, dukade vi fram chips, popcorn, jornötter och kaffe.
Det blev en härlig heldag, förutom att Filip tyvärr är rätt jobbig nu.
Hans enormt starka trots gör mig tillslut frustrerad och jag har svå svårt att handskas med hans vilja.
Jag försöker jättelänge, men tillslut när ingenting hjälper rinner vattnet över och jag lägger av en rejäl radänga svordomar om vad jag tycker i just det läget.
Efteråt ångrar jag mig som fan och ibland gråter jag för att jag känner att jag inte klarar av att ta rätt beslut.
Hans bollande fram o tillbaka med viljor och enorma skrikande är hopplösa.
Konstigt att man somnar så fort man hamnat i sängen??
Pust.
Pust.
Pust.
Idag körde jag ut till Litauiska i Åsum och tog mig 1½ timmes titt på allt skojsigt som fanns där.
När jag kom ut hade jag handlat:
En golvlampa med skärm
Tre ljusstakar, en i lila glas och två i rosa glas
En skål i grönt glas
8 assietter
En glasskål
Allt detta för endast 295 kr!!!!!!
Detta är deras hemsida!!!
Igår morse kom Eric o Elias hit för att ha följe med oss till skolan.
Det var en rätt kall morgon igår.
Fidde fick skrapa rutorna på bilen.
Men sen under dagen började det värmas upp.
När jag, Ida o Filip skulle gå ut i trädgården, hade vi tagit på oss lite för mycket.
Det räckte gott o väl med bara en fleecejacka!!!!
Vi var ute precis hela dagen.
Först på fm, sen åt vi lunch också ute, gick o hämtade Hanna o Elias, lekte borta i Floraparken till halv tre, gick hem,
Jossa o Eric kom o vi drack kaffe o traggade en stund medan barnen var ute!
Sen när Fidde kom hem åt vi stekt falukorv, morotsstuvning och ris.
Det var visserligen inomhus...
Barnen var sååå trötta.
Hanna hade satt igång filmen Lotta på Bråkmakargatan till Filip, och rätt som det var hade han somnat liggandes på bordet!!!
Ida som mös med mig på min mage - somnade med!!!!
Så det var bara att gå in o lägga dom i sina sängar, byta blöja o ta på pyjamas.
De var så trötta att de inte ens ville ha välling!!!!!!
Omväxling med färger lite här och där fungerar alldeles perfekt till att höja mina vårkänslor ytterligare en grad.
Nu har jag cerise på toa, handdukar, pumptvålen går i rosa, min mugg och mattan.
I tvrummet är det turkost.
Blockljus, ljusstakar, lampskärm, bordstablett, duk och en mysig fleecefilt till senkvällarna...
Köket behåller fortfarande sitt stuk, men det finns också en liten touch av vitt, rosa och andra fina färger som syns i tulpanbuketten...
Har precis solat en stund medan Ida o Filip sover.
Hanna är hos en kompis och jag var så trött att jag somnade där ute...
Ikväll vankas det tacos.
Alltid gott!!!
Börje föddes i Glimåkra.
Med sin mor flyttade han till Vollsjö där han gick i skola och växte upp.
Efter skolgången jobbade Börje på gårdar i trakten men redan innan 20-års ålder flyttade Börje till Kristianstad där han fick jobb som traktorförare på stadens parkförvaltning.
Börje tävlade i cykel och genom idrotten kom Börje och Gunnel att träffas i samband med en vänortsolympiad.
De gifte sig 1952 och familjen utökades med två döttrar.
Familjen bodde först i centrala Kristianstad, för att sen flytta till egen villa i Viby, känd för den vackraste trädgården i samhället.
Det var Börjes verk!!!
Sport var Börjes livsnerv.
Börje var inte bara en framgångsrik tävlingscyklist.
Börje spelade också handboll och provade även på boxning.
När den egna tävlingskarriären var över blev Börje tränare, inte bara i sin gamla huvudgren, utan också i fotboll för ungdomarna i Viby.
På äldre dar kom boulespel att bli en trivsam avrundning på det aktiva idrottandet.
Självklart var också idrottandet i soffan framför teven viktig för Börje när utbudet blev allt större med tex Tour de France och Giro d´Italia.
Men också resor främst till sydeuropa blev för Börje och Gunnel angenäma upplevelser.
Det är inte så många som hinner besöka Italien 25 gånger!!!!
Börje fortsatte jobba på parkförvaltningen hela sitt yrkesliv ända fram tills pensioneringen.
Börje fick många fina pensionärsår.
Den 2 mars gav sig Börje ut på sin sista cykeltur utan återvändo.
Börje upplevdes av sina närmaste som en snäll, omtänksam och hjälpsam make och far som ställde upp när det behövdes.
Som människa och person var Börje genom idrotten också starkt engagerad i andra människors utveckling.
Börje lämnar efter sig många ljusa minnen av mänskliga relationer.
Johannes Edfelt, poeten, diktar så här:
Ett långt liv når sitt slut.
Snart är det färdigt.
Snart upphävs det som heter rum och tid.
Allt som var skönt, allt som var vedervärdigt förintas.
Kvar står evighetens frid.
Musik Underbart (Kalle Moraeus)
Låt oss inleda avskedet till Börje med en dikt av E. Brenneman som knyter an till Börjes odlargärning:
Minnet det lever det kan ej jordas
Det kan ej gömmas bland stoft och grus
Nej, det skall leva i fågelsången
I blomsterdoft och vindens sus
Närståendes avsked vid kistan
Avslutning
Vi är alla berörda, direkt eller indirekt, av en människas död, därför att vi tillhör samma mänskliga gemenskap.
Vi är alla bundna till andra genom släktskap, kärlek, vänskap eller genom att vi lever på samma plats.
Våra band till andra ser olika ut.
Somliga är starka, andra är svaga.
Men vi är ändå alla till sist en del av mänskligheten.
Vi vet därför att värdet och meningen med livet ligger i att leva det och leva det väl.
Människor som ger andra kraft och tröst och hämtar tillfredsställelse genom detta det är de människorna som ger sitt eget och andras liv mening och värde.
Börje var en av dom.
Nu har han lämnat jordelivet.
Barbro Lindgren diktar så här:
Djupt, djupt inne i sorgens mörker, glimtar en annan sorts glädje fram.
En allvarligare glädje i grunden besläktad med sorg.
Se magnolian nu!
Den blommar nu!
En blomma läggs på kistan; Frid över Börjes minne.
Musik De sista ljuva åren (Lasse Stefanz)
Minnesstunden avslutad
Efter maten behövde Filip gå på toaletten.
"- Mamma hjälpa mig!"
"- Jag kan följa med dig!" sa Fidde.
Då sa Filip:
"- Mamma hjälpa Filip, pappa plocka undan!!!" och pekade på matbordet!!!!!
Kl halv 09.40 kom Anitha & Rune hit för att passa Filip o Ida.
Halv elva hämtade jag o Hanna Fidde och sen körde vi bort till Hansén och Lindhs begravningsbyrå.
Vi, mamma, pappa, Jossa med familj, mormor, Christina med familj, Lena & Josip samlades utanför.
När alla kommit, gick vi in och fick ta av oss jackorna.
I ett litet rum stod kistan, som var övertäckt med ett grönt skynke, med ett kort på morfar, en silverpokal han vunnit i ett cykellopp och en liten cykliststaty.
Där fanns även IFK:s minnesbok där morfar är en av huvudpersonerna.
Morfars syskon Gerd, Sonja och Ulla hade lämnat en fin bukett..
Begravningskonfidenten höll ett tal om vem Börje Martinsson var, var han föddes, var han flyttade, han träffade mormor, de fick barn, flyttade till Viby, var cyklist, spelade boule och levde många fina år som pensionär.
Eftersom han tyckte om att lyssna på Helén Sjöholm så spelades den fina "Du Är Min Man".
Sen hörde vi "Underbart" som Kalle Moraeus sjöng, också en av morfars favoriter...
Kalle Moraeus låt "Om Du Fanns Kvar" hörde vi med...
Efter lite pratande till fick vi även lyssna på Lasse Stefans "De Sista Ljuva Åren"...
Som en sista hälsning till morfar, gick vi fram till kistan och sa vad vi ville medan vi la handbuketterna...
Hanna la dit sina fina teckningar till sin gullemorfar...
Mormors sista blick mot kistan med sin för alltid älskade man... ♥
Vila i frid älskade morfar ♥
Efter vi ätit frukost och var klara, kom Ida till mig o sa:
"- Yyyt!"
Hon ville minsann gå ut i det fina vårvädret kl halv nio!!!!!
Så vi tog på oss och var ute vid sandlådan i en halvtimme, sen ville Filip cykla och gick bort till grinden, öppnade den och pekade på garageporten menande att han ville ha sin STORA cykel!!!
Han fick sin hjälm och sen cyklade han medan jag o Ida gick bort till lekplatsen.
Jag blev sugen på kaffe och sms.ade Pernilla, som bjöd på en god lyxkaffe.
Hemma igen efter 1,5 timme åt vi lunch.
Då kom Fidde hem!!!!!
Det var inte så mycket att göra på jobbet så de fick gå om de ville.
Ida sov i vagnen precis utanför dörren i solskenet och det såg riktigt härligt ut.
Dörren på vid gavel så fick man in frisk luft i huset!
Hanna hade bestämt med en klasskompis som hon lekte med förra veckan, att de skulle leka idag och Hanna skulle få åka med kompisen hem med buss.
Halv två ringde jag o kollade så hon var där, och då skulle de precis käka rostat bröd.
Medan Fidde tvättade bilen, gick jag o Filip till uterummet och plockade undan lite skit o mög.
Vi har samlat alla tomma Pet-flaskor i barnes hage, som börjar bli halvfull nu!!!!
Filip roade sig med att slänga ut (nästan) alla flaskorna genom ena fönstret, sen var han lika glad när han sprang ut och kastade TILLBAKA dom genom fönstret igen!!!!!!
Idag har det varit nästan en heldag utomhus och jag har tom hängt ut tvätt.
Fidde gjorde kassler/potatisgratäng till middag.
Ida o Filip börjar bli förkylda nu så de åt inte så mycket, så de fick mannagrynsgröt, mjölk och aprikoskräm en stund senare innan läggdags.
I morgon ska vi på begravning.
Morfars ♥.
Det är fortfarande lite overkligt för mig att tänka på att min morfar har dött och ska begravas...
Akten ska hållas i ett kapell i stan.
Hanna har ritat en teckning som hon ska lägga på kistan.
Hon har skrivit några ord o namn också.
Vi 5, Jossa + fam o mamma o pappa ska lägga varsin handbukett på kistan.
Morfars aska ska spridas på minneslunden i Viby som mamma, mormor o Christina har kollat på idag.
Jag har haft så ont i magen nästan hela dagen, typ som en stark oroskänsla eller nåt.
Det har kommit o gått.
Denna melodin är tillägnad min älskade morfar då jag önskar att jag nångång hade kunnat fälla ut inbyggda vingar och flyga upp till himlen och hälsa på våra saknade änglar...
Se hur de har det, kramat om dom och pratat om allt och ingenting, och sen kunnat flyga tillbaka igen till verkligheten och berättat om livet hos änglarna...
Efter jag fått min välbehövda sovmorgon och Ida sovit en stund lite tidigare än innan lunch, så packade en matsäck och körde till Stackedala.
Vi grillade korv o hamburgare på en redan varm grill.
Det var lagom varmt för att det skulle räcka till att värma maten.
Halva promenaden avklarad...
Trädkramare!!!
Hemma igen tillräckligt varmt för att leka utan jacka...
Hoppas att våren har kommit nu för att stanna!!!!
Igår firade vi Eric o Elias och blev bjudna på grillad korv och fika.
Sen firade vi Anitha som fyllde 65.
Filip började bli ostyrig så det slutade med att vi körde hem.
Han bara skrek hela tiden och när vi försökte lugna ner honom skrek han ännu mer.
När vi kört i fem minuter så blev jag orolig eftersom han började bli ljusblå i ansiktet.
Då sa jag till honom att slutar han inte att skrika nu så kommer han att kräka och kanske till och med tuppa av.
Han slutade att skrika och malde o malde hela tiden om att han kommer kräka.
Det är svårt att förklara hur han beter sig och att man inte kan göra nåt.
Jag vet inte vad jag ska göra när det inte finns nåt som hjälper.
Han blev lite lugnare när jag frågade om vi två skulla bada när vi kom hem.
Men rätt som det var började han igen...
I natt vet jag inte vad som hänt med Filip.
Kanske drömde han om vad han upplevt på kvällen igår?
Han har pratat hur många timmar som helst och varken eller Fidde har fått sova mycket.
Så i morse fick jag sovmorgon medan Fidde gick upp med barnen.
Halv tio vaknade jag och såg att det var ljust och soligt ute.
Gissa om man blev på gott humör då?
Så vi bestämde att vi ska till Stackedala efter barnen sovit en stund!!!!!!
Jisses vad tiden går.
Idag är det fredag.
Förra fredagen dog morfar ♥.
Nästan 7 dagar har gått.
Det känns mer som att det hände för nån dag sen.
Man tänker inte på hur fort dagarna försvinner, förrän man har en händelse att tänka på när det var...
Idag har jag kollat vad jag ska ha på mig på tisdag på begravningen.
Man fick ha vad man ville, men Fiddes Malmötröja är nog inte så acceptabel där;-)...
Ja ikväll åkte Fidde o Martin till Malmö för att se Malmö-Oscarshamn.
Just nu står det 0-0 efter andra perioden.
Ida ville ha välling redan lite efter kl 18 och var trött, så de la sig tidigt idag.
Filip somnade ändå inte förrän lite efter halv åtta.
Han ville ha välling två gånger.
Tror det är bättre de får gröt innan läggdags som de fick igår.
I morgon ska jag köra bort till barnloppisen vid kyrkan.
Får se om de har nåt skojsigt.
Sen kommer mamma o pappa hit en stund innan det blir dags att köra bort o fira Eric o Elias.
Vi ska bli bjudna på grillad korv och fika!!!
Mumsigt.
Sen blir det nog en sväng till svärmor med, som fyller 65!!!!!
Hon skulle bjuda på tårta till de som kommer.
I förmiddags ringde jag runt till både arbetsförmedlingen, a-kassan och försökte söka jobb i Lund.
Sen ringde jag till ett boende och frågade om de behövde folk.
Jag antar att de behövde eftersom jag ska dit i morgon!!!!!!
Wiiihaaa!!!!!
Jag visste inte vart det låg, så jag körde dit o kollade.
På hemvägen svängde jag inom Anitha & Rune om de skulle vara hemma.
Det var dom och bjöd på kaffe o en liten pratstund innan det var dags att hämta barnen.
När jag var nere vid kyrkan svängde jag in på parkeringen och gick sen bort till Emmas grav.
Det var hur mycket löv som helst att man knappt såg de fina sakerna som finns vid hennes plats.
Jag tog bort löven och försökte göra lite fint.
Satt där en stund på huk och tänkte många tankar, på hur det var på Emmas fina begravning för snart 4 år sen.
4 år...
Tiden går väldigt fort.
Alla sorgliga låtar där varenda ord och meningar stämde precis med hur vi kände det, som Jossa valt ut som skulle spelas i kyrkan.
Kortet på Emma som fanns längst fram.
Prästen som läste upp dikten jag skrivit till Emma...
Släkten som var där.
Ceremonin ute vid hennes gravplats.
De ledsna och tårfyllda ansiktsminerna.
Rosorna som vi la nere på kistan när den sänkts ner.
Tårtan med vit marsipan och en ängel på.
Allt mindes jag, bara på de få minutrarna jag var där.
(Detta kortet är såklart inte från idag)
Nu ska jag vara med på en begravning till.
På tisdag.
Vad ska man ha på sig?
Vad hade morfar velat att man skulle ha?
Ljusa eller mörka kläder?
På ett sätt är det så himla dystert och väldigt ledsamt med att ha mörka kläder.
Att begrava en nära släkting är väl sorgligt tillräckligt.
Det kommer bli en jobbig dag på tisdag...
Jag vet att jag kommer gråta många tårar.
Min önskan var ju att min morfar skulle levt några år till.
80 år och nästan 5 månader blev han.
Han är så saknad av många.
Mormor har ingen man.
Mamma har ingen pappa.
Pappa har ingen svärfar.
Jag har ingen morfar.
Barnen har ingen gullemorfar.
Viby har ingen Börje Martinsson längre...♥
Fredagen den 2:e mars kl 23.55 somnade min för alltid ♥ älskade morfar ♥ in.
Lugnt pch fridfullt, sa mamma.
Han kämpade tappert och försökte hänga kvar så länge som möjligt.
Eftersom han varit en sån aktiv cyklist sen tidigare, och därefter hållt igång med att gått en mil om dagen, så var hans hjärta för starkt för att lägga av meddetsamma.
Morfar bodde i Viby och cyklade till sitt jobb på gasverket varje dag.
En kväll kände han sig dålig och kom till sjukhuset och där upptäcktes att han hade troligtvis en hjärtmuskelinflammation.
Senare visades det att hans hjärta var förstorat.
Ända sen 1986 har läkarna sagt att han haft en trång matstrupe.
I många, många år har morfar ätit Waran, ett blodförtunnande medel.
Han kände själv att han inte kunde äta vissa saker.
Tex tuggade han bara på en apelsinklyfta så han fick i sig saften.
Han kunde inte äta vindruvor med skal.
Kött kunde han inte äta alls.
Fisk var det enda han kunde svälja eftersom det var lagom mjukt för halsen.
För tio år sen, 2002, upptäckte läkarna att morfar hade en ofarlig variant av hudcancer.
Det var ju klart att en sån tråkig nyhet gör att man blir deprimerad, även ifall den var ofarlig.
Det var ju ändå cancer...
Morfars uppstötningar efter alla dessa år och problem med att inte kunna äta o svälja viss mat gjorde att han tillslut kände att nåt var fel med halsen, men trots mormors försök till att få honom till sjukhuset o bli undersökt, vägrade han åka in.
Hans envishet visade sig tillslut vara till det negativa.
En dag i januari hade han sagt till mormor att han inte fick luft och fick åka med ambulansen till akuten.
Då fick han hjälp meddetsamma och väl inne blev han undersökt och omhändertagen.
Hans blodtryck var väldigt lågt.
80/50...
Nån dag senare kunde han inte svälja sitt eget saliv och då blev hans hals röntgad.
Då såg man att han hade en ca 5 cm stor tumör i matstrupen!!!
Den hade utvecklats under alla år av uppstötningar, eftersom den syran fräter på slemhinnorna och bildar sår.
Så då beslutade de att han skulle opereras och sätta in en sk stent, ett nät som skulle minska trycket på tumören och samtidigt göra ett hålrum så saliven kunde sväljas.
Det höll till dagen efter, tisdagen 9/2, då hade jag fått veta vad som hänt, så jag körde in och hälsade på.
Senare blev morfar sämre för då hade stenten flyttats och han fick problem igen och ännu en operation utfärdades.
Då sattes en stent till dit som överlappade den första och det lyckades.
Han kunde dricka mjölk, soppa och till och med äta kräm, yoghurt och gröt!!!
Eftersom operation nummer två lyckades så bra och gav resultat, diskuterades det fram och tillbaka om morfar skulle åka ner till Lund och bli strålbehandlad.
Men det ena ledde till det andra och han blev inte bättre.
Nu hade han legat på sjukhus i tre veckor...
Måndag, sista veckan morfar levde.
Dropp, näring och medicin avslutades för de visste att det inte var lönt längre.
Sjukdomen hade spridit sig.
Han fick feber och sköterskorna märkte att han fått lunginflammation för andra gången.
Han skulle egentligen fått åka hem på tisdagen och fått KVH, men eftersom lunginflammationen bröt ut, fick de avbryta planeringen av hemfärden.
Denna dagen hälsade jag på hos honom igen...
Tisdag.
Mamma, mormor och Christina sov över/vakade från denna dagen.
Jag o Hanna hälsade på, och detta var sista gången av fyra som jag besökte morfar.
På ett sätt ville jag inte se honom tyna bort mer än de minnena jag har av honom.
Efter detta sa mamma att han sov mycket, men ändå vaknade han till emellanåt och ville gå upp, sätta sig upp och till och med åka hem!!!
Resten av veckan gick det bara neråt.
Han blev sämre och sämre.
Fick feber och mamma, mormor o Christina baddade hans panna med våta servetter.
Han fick munnen tvättad med vischyvatten och så smorde de hans läppar med vaselin.
Han andades 8-10 andetag och sen fick han ca 30-40 sekunders andningsuppehåll.
Så höll det på från tisdagen till fredagseftermiddagen.
Fredag.
Då började han plötsligt andas häftigare men med färre andningsuppehåll.
Mamma hade varit hemma en stund och när hon kom tillbaka sa hon till mormor och Christina att de kunde gå o vila sig så de orkade vara uppe sen.
Mamma satt o tittade på ett tvprogram och en liten stund senare vände hon sig om mot morfar och tänkte några tysta tankar...
Efter det märkte hon att morfar andades knappt märkbara och väldigt svaga andetag.
Mellan varje andetag han tog, kände mamma att det var nog nära slutet.
Då väckte hon Christina som var helt yrvaken.
Båda två hann se att han andades in en gång, och det var det absolut sista andetaget...
Klockan var då 23.55.
Mamma, Christina och mormor satt ensamma med morfar, med tårarna rinnande nerför kinderna och var nog på ett sätt lite lättade över händelsen, samtidigt som det var så hemskt att han verkligen hade dött bara för nån minut sen.
Efteråt.
Sköterskan kom in, lyssnade och konstaterade att han hade dött.
Sen var även läkaren där och bekräftade samma sak.
Morfar tvättades och de bäddade rent i sängen, tog på honom sin skjorta och la ett orange täcke ovanpå.
I hans händer placerades de söta snödropparna som mamma plockat dagen innan.
En märklig händelse som mamma reagerade över var att morfars utseende förändrades drastiskt knappt en halvtimme efter han dött.
Hans ansikte blev insjunket och kindbenen kom fram ännu mer, hakan blev spetsigare och ögonhålorna blev djupare.
Efter 02 var mamma hemma hos pappa igen.
Mormor fick tillbringa natten hos Christina o Mats.
Nu är begravningen planerad till på tisdag, och den blir borglig endast inom familjen.
Hans egen önskan enligt mormor, var att kremeras och att askan ska spridas i en minneslund.
Älskade morfar...
Jag drömmer sanndrömmar, och tyvärr har de flesta drömmarna handlat om döden, släktingar som ska dö eller som har dött.
Därför har jag varit orolig om att drömma om Dig.
Eller egentligen inte eftersom jag visste att Du var så sjuk.
Men jag har inte haft en enda dröm om Dig på nåt vis alls.
Därför har jag tyckt det varit konstigt att inte haft några känningar heller.
Var rädd att jag kanske inte skulle ha de känslorna för Dig som gör att jag blir påmind om Dig när Du väl försvinner.
På fredagkvällen hade Fidde glömt att ta ut en kaka som han bakat till Hannas kalas till dagen efter, och ugnen var såklart ganska varm efteråt.
Jag låg i sängen och vet att klockan var runt 23.30 när jag kollade klockan senast för jag kunde inte somna.
Plötsligt fick jag en fruktansvärd frossa och gick ut och öppnade ugnsluckan för att värma mig.
Där satt jag på huk och vände bort huvudet mot klockan på micron.
23.52 visade den.
Mamma skickade senare ett sms, att Du somnat in 23.55...
Så visst kände jag nog Dig i Dina sista minutrar?
Var det så Du gjorde Dig kännbar hos mig?
Jag hoppas att du inte hade ont eller nåt, eftersom jag frös..
Jag skrev att jag inte kommer besöka Dig mer på sjukhuset efter jag var där med Hanna, och det gjorde jag inte heller.
Men jag lovar att jag funderade och var på väg in många gånger, när jag fick veta av mamma att du dött.
Kände att jag måste åka in, men ändå inte.
Det skulle förbli sista gången, förra gången.
Nu kommer jag att träffa Dig igen.
Men inte Dig personligen.
Jag kommer att få se en övertäckt kista där jag vet att Du ligger inuti.
Innerst inne tror jag att Du lämnat Din sjuka kropp och hamnat i en ny frisk och lika energisk kropp som Du hade innan, och att Du kommer sitta på en stol intill kistan och titta glatt mot oss.
Samtidigt som Du ser att vi gråter för Din skull, förmedlar Du att Du kommer alltid finnas inom oss för evigt.
Det kommer höras mycket snyftande och rinna många tårar som torkas bort när de starka minnena av Dig trängs fram under begravningsceremonin...
Du får hålla koll på mormor där uppe i himlen så att inget ont händer henne.
Ge henne de råd hon ber om när hon ställs inför svåra beslut.
Viska i hennes öron varje kväll att Du älskar henne, när hon ska sova och känner sig ensam.
Låt mormor känna att Du finns i hennes närhet fast hon inte kan se Dig.
Älskade morfar, lev nu gott där uppe i änglarnas palats och hälsa till både vår saknade, älskade farmor, och till lilla älskade Emma om Du träffar dom!!!!
Vi ses någongång i framtiden igen.
Puss & Kram...
I morse väcktes jag av att Hanna klev över mig.
Kollade på klockan.
06.25.
Det var 35 minuter tills mobilalarmet skulle ringa.
"- Mamma, jag o Filip tar mitt täcke o kudde med oss in i soffan så kan du sova till klockan ringer!"
Jag njöt av tanken och var halvvägs ner mot kudden, då vaknade Ida!!!
Bara att gå upp.
Mamma skickade ett sms och skrev att morfar är sämre, men ger inte upp.
Natten hade varit lugn och mormor hade sovit hela natten...
Jag fixade macka till Hanna o Filip som åt medan barnprogrammet visades.
De var klara redan 07.11 och Hanna frågade när vi skulle gå.
Det var en kvart kvar, men hon blev faktiskt rastlös!!!
Annars brukar vi gå upp kl 07, hon äter till 07.25 sen påklädning och sen till skolan med bil, antingen själv eller med syster eller en kompis.
Nu hade vi så gott om tid att hon frågade om vi inte kunde klä på oss och GÅ till skolan.
Så det gjorde vi.
Filip åker numera aldrig vagn mer, utan går hela tiden - hur långt det än är.
Men han är en sån där utforskande och upptäckande liten nyfiken kille som när vi väl är ute o går en runda, så GÅR han verkligen hela tiden... i sin egen lilla takt.
Ibland fick jag säga till honom att han fick skynda på lite snabbare så inte Hanna skulle komma försent till skolan.
På väg hem gick vi förbi familjen Sabina, sen blev jag uppringd på mobilen och då hade hon sett oss utanför.
Vi fick frukost o kaffe samtidigt som det blev en liten trevlig förmiddag med tjejsnack och barnen fick leka en stund.
Hemma igen blev det lunch, stekt falukorv och snäckmakaroner.
Ida somnade men Filip ville vara uppe o leka.
Hanna fick skjuts hem av Micke.
Sen bakade hon negerbollar till hennes efterlängtade kalas i morgon!!!
Eftersom det var så underbart väder idag så sa jag till Hanna att ringa o fråga en kompis om hon ville följa med till Floraparken.
Så när det var bestämt stannade vi utanför porten och Hanna, Moa, Mollie, Anton o Micke följde med oss till parken.
Barnen tyckte det var skitroligt att leka där i en och en halv timme, sen skrek Moa.
Då hade hon sprungit, snubblat på kanten och - hamnat i ankdammen!!!!!!
Så då var det bara till att gå hem....
Jag fixade till kvällens käk, TACOS och Ida hjälpte till så gott hon kunde, att stå bredvid och äta upp det jag lagt i skålarna, majs, gurka o paprika.
För första gången struntade vi i att ha hårda skal.
Vi valde tortillabröden istället.
Nu sover både Ida o Filip.
Hanna spelar sitt Nintendo o Fidde kollar Malmö-Almtuna.
0-0 än så länge.
Nej...
MÅÅÅÅÅÅÅL, av Linus Karlsson!!!!!!
1-0 och Fidde vrålar o klappar i händerna!
En minut kvar.
Topp 7.
Spänningen stiger.
Yepp.
De vann!!!!!
Snart ska Fidde göra chokladkaka till kalaset.
11 barn vet vi kommer.
4 har inte hört av sig.
Vi skrev OSA på inbjudan.
Men vad betyder OSA egentligen...
Är det att man ska höra av sig om man INTE kommer???
Eller betyder det att man ska höra av sig om man kommer??
Så skriver man ju till student, bröllop o konfirmation m.m.
Kalaset börjar kl 12 och ska ha hamburgare- och korvkiosk!!!
Lite lekar har planerats in, några med tips av Sabina.
Sen blir det fika och skattjakt!!!
När kalaset är slut och vi fixat klart här hemma, ska vi göra oss klara för att åka och fira Pa och äta efterlängtad smörgåstårta!!!!!
Gud vad jag längtar!!!!!
Han fyller 39 idag, så han får ha den idag och äran i morgon, haha!!!!!!
Efter gårdagens ganska traumatiska händelse för Hanna, beslutade jag att behålla henne hemma idag för att låta henne prata om hennes älskade gullemorfar, som snart kommer dö.
Sen vid lunch blev det ett besök hos skolsköterskan.
Hanna o Filip hämtades på dagis och vi stannade kvar ute på gården för de ville leka lite på lekplatsen.
Hemma igen ville alla vara ute i det inte soliga, men det tillräckligt sköna väder som även låter mig komma ut!!!!!
Vi spelade fotboll, de gungade, lekte i sandlådan, och var riktigt glada över att även SOLEN tittade fram lagom till mellis.
Så vi åt faktiskt mellanmålet UTE för första gången i år!!!!!
Det var nog extra gott, för Filip åt två Polarmackor!!!
Kaffe är riktigt gott att dricka utomhus ♥
Morfar överlevde även denna natten...♥
Han är tydligen en seg kämpe.
Men nu önskar jag faktiskt innerst inne, för hans egen skull, att han hade släppt taget och somnat in och fått ro.
För mormors, mammas, pappas och Christinas skull också, så de slipper bara sitta på hans rum och vänta in tiden...
Hur länge ska hans "tomma" kropp orka kämpa?
Är det så kroppen fungerar de sista timmarna?
Att dra ut de allra sista livstecken med lite ryckningar i armarna.
Få till nån liten rörelse med huvudet.
Att se hur kroppens påfrestade lungor gör tappra försök att avge tunga andetag.
De avmagrade benen vippar till lite åt ena sidan för att sen ligga stilla igen.
Varför gör kroppen som den gör?
Om man är så sjuk och knappt lever, varför drar ens egen kropp ut på det?
Det måste vara hemskt att ligga så som morfar gör.
Det är väl egentligen att plåga sig själv?
Man vet inte vad han tänker där i sin säng.
Man vet inte om han hör vad man säger.
Hur känner han när han får andningsuppehåll på flera sekunder?
Varför kan man inte införa dödshjälp i vårt land, till människor vi älskar så otroligt mycket och man vet att det finns inget man kan göra för att rädda personen.
Är det bättre att låta de vänta in tiden?
Utan mat.
Utan medicin.
Utan livsgnista.
Bara vänta.
Vänta på det som alla vet kommer hända.
Om en timme.
I morgon.
Om en vecka.
Nästa månad.
Frågorna är många och det är frågor jag inte kommer få svar på.
Men själv önskar jag att inte hamna i en sån sits eftersom jag vet hur jobbigt det är för närmast anhöriga.
Älskade, älskade morfar...♥
Jag hade såååå gärna velat sitta intill Dig just nu och hålla Din hand, pussa Din mjuka kind och smeka Ditt gråa hår.
Men jag kommer inte att träffa Dig mer.
Jag kommer inte till sjukhuset mer.
Nästa gång kommer bli när jag sitter i kyrkbänken och gråter...
Tänkandes på Dig hur underbar och snäll Du var.
Hur mycket Du älskade blommor och trädgård.
Jag kommer älska och sakna Dig för alltid.
För alltid.
Skulle ringa till mamma på hennes jobb för att fråga en sak när jag o Hanna var i bilen på p-platsen i stan.
Fick veta att hon blivit inringd till morfar i middags.
Hans sjukdom hade spridit sig och förvärrat hans tillstånd ännu mer.
Jag o Hanna körde dit meddetsamma och i vi stannade i dörröppningen in till morfars rum.
Mormor kom mot oss och skakade på huvudet och sa att han bara sover hela tiden.
Hon sa att mamma o Christina också var där men de hade gått ut en stund.
När jag tittade på morfar, låg han där i sovandes i sin säng med munnen halvt öppen, högt och tungt andandes, lutandes åt sin vänstra sida, lite uppstöttandes av kuddar och såg såå otroligt annorlunda ut idag jämfört med förra gången jag såg honom.
Nu vaknade han inte ens till och öppnade ögonen.
Ögonhålorna var alldeles insjunkna och ögonen var pyttesmå och man kunde knappt se dom.
Syret i slangen under näsan var borttaget.
Medicinen var avslutad.
Hanna hade skrivit sitt, Filip o Idas namn på en teckning som hon visade mormor o sa att hon ville ge den till gullemorfar.
Vi gick in o tog av oss jackorna och mormor kramade om Hanna medan jag gick fram till min älskade morfar.
Det var en hemsk syn av att se, att en så nära släkting som man vet hur han har sett ut innan, kommer ihåg hur han lät när han pratade och allt annat han fått oss att minnas - såg sorgligt nog mer död ut än levandes just då...
Jag gick runt om sängen så jag kunde säga hej till morfar och kramade honom så gott jag kunde, pussade honom på kinden och sa: "Hej morfar det är Jennie!" för jag visste inte om han såg eller hörde att det var jag just då.
Sen berättade jag att jag älskade honom så mycket och pussade honom på kinden.
Han höjde sakta och lite trevande sin hand mot mig som en menande sak.
Satte mig en stund på huk och strök hans hår medan jag höll i hans hand och grät.
Då kom mamma o Christina in genom dörren.
Hanna satte sig i mammas knä och pratade lite.
Mormor som hade inte sovit nånting i natt, var helt utmattad och såå förkrossad över att se sin älskade livspartner som hon gifte sig med när hon var 19 år, ligga där intill henne helt orkeslös och med knappt någon livsgnista kvar.
Man vet vad som ska hända, men man undrar bara när den hemska stunden ska ske.
Christina hjälpte henne att lägga sig ner i sin säng och sen satte jag mig intill henne och kramade henne, strök min hand genom hennes hår och vi grät tillsammans en stund...
Det blev dags för mig o Hanna att köra hem, och då tänkte jag att detta är nog sista gången jag kommer se morfar.
Så idag tog jag farväl av morfar, kramade honom en sista gång, pussade hans kind och sa att han får sova så gott uppe i himlen bland de andra änglarna!!!
Nu är klockan 21.45 och jag har inte hört nåt från mamma än.
Hon var fortfarande kvar hos morfar när jag skrev ikväll.
Tror att jag ska ringa o höra...
Älskar Dig för alltid, min fina fina morfar ♥
Måndag...
Veckans jobbigaste dag.
Eller?
Efter 4 timmar sen mannen åkte till jobbet, tyckte jag att det liksom dunkade till i ytterdörren precis när jag o Ida hade stängt toadörren. Ida har en tendens att vilja gå in, klättra upp på toastolen, öppna kranen och sen stå o leka med vattnet tills det är alldeles dyngsurt där inne.
Eller så kan hon stå o dra i spolknappen flera gånger...
När jag sen öppnade halldörren stod Fidde där!!!!!
Han hade blivit ledig från jobbet idag.
Planerna för dagen blev att skaffa barnvakt åt Ida o Filip medan jag o Fidde körde in med Hanna till badhuset.
Så snälla barnens farmor och sambo körde mer än gärna hit.
Tur det inte är så långt emellan...
I morgon ska jag o Hanna till barnakuten för att göra en undersökning på hennes mage.
Kanske försöka få henne att berätta om det är nåt som hon funderar över och som hon möjligtvis tyvärr inte vågar/vill berätta för mig eller Fidde.
Själva tror vi att det beror på en annan orsak som vi förhoppningsvis kommer ta reda på.
I morgon ska min älskade morfar få komma hem!!!!
Han ska få KVH!!!!!!
Så underbart skönt för mormor att slippa åka in till sjukhuset varje dag för att hälsa på honom.
Nu kan båda två tillbringa resten av morfars tid tillsammans, vare sig det gäller en månad, ett halvår eller flera år.
De är iallafall tillsammans ♥!!!!
En sjuksäng ska han ha i sovrummet så han ligger så skönt han kan.
Sen skulle han även få hem en rullstol så mormor kan ut o gå i friska luften med honom!!!!
