...att fråga och diskutera saker med fröknarna som jag tycker är fel.
Många gör det, men inte jag.
Jag har lärt mig att stå för vad jag tycker.
Det står inte i pannan precis vad jag tycker om eller inte tycker om...

Efter samtalet till dagis om firandet i tisdags för alla utom 3-timmarsbarnen, fick jag en riktig URSÄKT i morse från en fröken. Hon sa att det var en ordentlig miss av de att inte tänka på att inte alla fick tillgång av firandet och att jag skulle ta upp det på föräldrarmötet nästa gång. Det tänker jag absolut göra - men hur tänkte hon där?? Blir det inte lite PINSAMT för fröknarna när jag berättar en sån här sak???
Det är väl upp till dom att berätta för föräldrarna till barnen som ska ta med och bjuda på nåt, att säga till dom att det blir BARA pinnglass och att det gäller för ALLA!!!

Hur kompetenta är fröknarna när de dessutom skyller på att det var sååå mycket med lärarkandidaterna just den dagen så att de inte hade en enda tanke på att flickan ville bjuda på glassen på eftermiddagen till endast några stycken? För det andra så hade inte flickans mamma tagit med sig laktosfri glass till ett barn som behövde det, utan då fick fröken hämta en sån ute i köket!!!
Jag fattar ingenting...
Det är ju meningen att man tar med glass eller vad det nu ska bjudas på, så att ALLA - med eller utan allergi kan äta det??? Det ska väl inte hämtas i köket heller eller finnas i reserv?
Grrrrrrrr.
Vad fan tänker folk med?
Jag är jävligt irriterad på hur det går till på Hannas dagis.
Ibland verkar det som att man själv har mer vett i skallen, än vad de som jobbar där har...
Sorgligt men sant. 

Det blev en stund hemma hos syrran efter jag o Filip lämnat Hanna på dagis och jag berättade om allt som hänt på dagis och sa att vi kommer INTE SÄTTA FILIP PÅ BOSTÄLLET!!!! Det finns inte en chans att han ska placeras där. Nu drar jag inte alla fröknar över en kam, men jag vill kunna känna den där speciella tilliten till fröknarna meddetsamma jag kommer in genom dörrarna till den platsen mitt barn ska lämnas och känna att jag kan lämna mitt barn här i trygga händer, och det kan jag inte känna nu. Jag vill att både jag och mitt barn ska bli bemött i hallen på morgonen och inte behöva titta in och undra "finns det nån fröken här idag?" Det ska vara ALLTID och inte bara då och då. Det tycker jag tillhör vett och etikett att fröknarna kommer ut och hälsar eller säger "godmorgon" till barnet som lämnas så det känner sig välkommet...
  

Mitt barn är mitt ansvar!

* Hemma är det mitt ansvar att se till så att Hanna mår bra, klär sig så hon inte fryser eller svettas, äter mat så hon inte är hungrig m.m.

* På dagis är det fröknarna som har ansvar för barnen så länge de är där.
Då vill jag veta att de ser till så att Hanna har på sig sin jacka, mössa och vantar om det är kallt ute och då ska det inte spela nån roll om HON INTE VILL ha det på sig, för en femåring kan och ska inte bestämma sånt själv.

* Fröknarna ska se till att barnen äter ordentligt till frukost och till lunch så de orkar med alla timmar de är på dagis. 

* De ska kunna redogöra för varandra om hur mycket eller VAD varje enskilt barn har ätit. Om en fröken slutar tidigare så kan den meddela en annan innan. Det är ju oftast DET som man frågar efter vid hämtningen.
"- Hur har det varit idag? Vad har NN ätit?" 

* Fröknarna ska kunna ha uppsikt över alla barn som leker - var de än vill leka nånstans. 

Usch det känns som att jag skulle kunna rabbla upp en hel lista på mina åsikter...

Jag vet inte om det bara är jag som är så jäkla pessimistisk och låter så otacksam, men jag uttalar bara mig som JAG hade gjort om jag hade jobbat med barn på dagis eller förskola som det egentligen heter.


Fröknarna lär väl spy galla på mig om jag tar upp allt detta på nästa föräldrarmöte...
  
Men jag KAN INTE HÅLLA KÄFTEN OM SÅNT HÄR och speciellt inte när det gäller mitt eget barn.
Så de lär ju få höra ett och annat...