Igår kokte jag några morötter, en näve ärtor och lite broccoli och sen mixade jag det till en puré som inte var alldeles slät, utan lite mer grovkornig om man kan säga så. Filip fick smaka lite och det tyckte han riktigt mycket om. Han hade precis ätit en tallrik gröt och jag tror han var mätt, men smaken på min grönsaksmix var nog för god för honom att låta bli.

Senare på kvällen gjorde jag köttfärssoppa med morotsslantar, men den smakade inte som den brukar, för jag hade inte mer paprikapulver som sätter piff på maten. Men det var nog tur egentligen, för när jag o Hanna åt lunch idag så tittade Filip på min tallrik hela tiden och släppte inte blicken en sekund, förrän jag tittade på honom och frågade om han ville smaka. Då tittade han på mig och sken upp och började jolla glatt - precis som att han fattade vad jag sa...
Jag mosade sönder morötter och lite potatis (som jag kokte idag för det glömde jag igår) och hällde i lite av den goda skyn som tur var inte var så salt som den brukar. Det var visst gott det, med enligt hans ansiktsuttryck!!!!

Det enda jag vet att han inte gillar, är puré gjord på endast broccoli.