Ett litet, litet hjärta på Dig, började ticka så smått inuti magen.
Hjärtat tickade i veckor, som blev till månader och hela graviditeten ut.
Lyckan varade i nio hela månader, ända tills den där sorgliga dagen.
Dagen den 22:e juli 2008, då lilla Emmas hjärtslag ofattbart nog tog slut.

Vad var det som hände egentligen där inne i min systers mage hos Emma?
En fulländad liten prinsessa, söt som socker, men som inte levde när hon kom.
Vi fick hålla Dig i vår famn och ge Dig vår kärlek, men inte ha Dig hemma.  
Lilla Emma, en ängel som visade sig, men lika fort försvann och vände om.

Vi kommer ihåg hennes söta ansikte med drag från Eric o Elias i våra tankar.
Minnena på Emma finns i ett album med foton många som dropparna i ett hav.
Hur mycket vi än gråter och saknar, så gör det så ont när ett sårat hjärta bankar. 
Ibland står jag och tänker tysta tankar borta vid Emmas fina lilla hjärtformade grav.

I början var det så otroligt svårt att acceptera att Emma verkligen vad död.
Hon som alla väntat på och längtat efter skulle inte få lära känna sin fina familj och vänner.
Med alla gosedjuren och minnen låg hon där tillslut i sin lilla vita kista, alldeles röd.
När vi tänder ett ljus för Dig, skickar jag en saknad kärlekskram, som jag hoppas att Du känner...

---

Du kommer alltid vara hos oss...
I våra tankar...
I mitt hjärta...
För jag var där...
När Du föddes...