Filip har nog kommit in i "bara-mamma-som-duger-perioden" nu och allra mest på kvällarna när det börja närma sig läggdags. Det funkar inte för Fidde att han ska ge välling och försöka få honom till ro. Filip totalvägrar ta flaskan fast han är så trött, och när han skriker så känns det precis som att "åh...jag måste få ta honom" eller nåt, men samtidigt VILL jag ju försöka låta Fidde ge honom hans trygghet och närhet som han vill ge Filip. Men det verkar vara hopplöst nu. Man ser hur misslyckad Fidde känner sig när Filip tystnar hos mig efter en liten stund och tar flaskan nästan meddetsamma, och det är det som är så frustrerande för Fidde när han går ut från rummet...
   
Vi har börjat ge Filip MINIFOM som han får innan han äter och som ska minska ev luftbubblor. Vi tror i och med att han gallskriker så pass mycket, att han sväljer en massa luft, för han rapar hur mycket som helst. Men vi har lite svårt att tänka oss HUR han lyckas med det för nappflaskan är ju utformad till att minska på luftintaget, så bebisarna INTE ska svälja så mycket luft. Vi ska köpa en helt vanlig flaska o se om det hjälper. Kanske, kanske inte. De flaskorna vi har ska skickas tillbaka till företaget som tillverkat de och så ska de få höra ett o annat...

Egentligen kan det vara såååå mycket som spelar roll när en bebis skriker.
Nappen är äckligt utformad.
Vällingen är för kall.
Vällingen är för varm.
Bodyn sitter fel.
Magknip.
Tänder på G.
Övertrött.
Sovit för lite.
Nageltrång.
Sugbehovet efter nappen.
Vill ha kroppskontakt.
Hunger.

Listan kan göras hur lång som helst, men det gäller att man försöker med allt - för de slutar ju inte förrän man löst mysteriet. För det är verkligen ett mysterium när man inte alltid förstår vad som är fel och ingenting hjälper. Man känner sig hjälplös ibland och vill bara ha en "bebistolk" för att hjälpa till. Ett mammahjärta vill inte att sin bebis ska skrika och vara ledset, men det måste de få vara så man vet att något inte stämmer. Men efter ett tag när man lärt känna barnet, så på nåt sätt "utbildas" man till en slags tolk åt sitt barn och förstår oftast vad som är fel och kan lösa problemet snabbt o lätt, och det är en utomordentlig viktig uppgift som mamma - att lära känna och förstå sitt barn!!!