Mitt I Livet...

Min älskade systerdotter...♥


Idag är det Din stora dag...

Det är idag Du skulle fyllt 2 år...

Två år som skulle varit fyllda med Ditt liv och Din kärlek...

Vi skulle ha sett Dig springa omkring i trädgården med Eric o Elias...
Vi skulle ha sett Dig skratta när Du skojat med Din mamma o pappa...
Vi hade älskat att sett när Du sprungit till oss i våra armar med ett leende där mjölktänderna synts...
Ditt hår hade fladdrat så underbart i vinden...
Leo och Torres hade slickat Dig i ansiktet varje gång Du ramlat för att tala om att det inte är någon fara...
Du skulle ha älskat att plaska och bada i havet de varma sommardagarna...
Vi skulle sett Ditt leende när Du hade kommit gåendes med nyplockade blommor i Dina händer...
Din mun hade varit full med grädde efter födelsedagstårtan Du smakat på...
Hannas söta näbbskor hade kanske passat Dig nu och varit fina till en söt sommarklänning...

Jag som hellre velat träffa Dig i verkligheten och säga allting till Dig, istället för att säga det till Din gravsten...
Eller skriva det till Dig här...
Jag hade kunnat skriva hur mycket till som helst om vad vi skulle kunnat gjort...
Nu kan jag bara drömma och önska att ödet hade blivit annorlunda...
Folk blir glada när de ser mig vara glad, le och skratta...
Men vad som finns gömt längst in i mitt hjärta kan de aldrig fatta...

Lilla älskade Emma...
Om Du ser mig gråta där jag sitter för mig själv, så bli inte ledsen...
Det är bara ett bevis på min eviga saknad och kärlek till Dig...♥

Hoppas Du har det bra där uppe i himlen, var Du nu än befinner Dig lilla hjärtat...
Där uppe där vi alla kommer ses nångång i framtiden...

Kram och puss från mig...

Nu ska jag berätta för dig,
om min systerdotter - en söt liten tjej.

Hon låg i sin mammas mage och levde bus
och skulle snart komma hem till deras hus.

Men så hände det hemska vi ej ville tro,
hon skulle aldrig hos dem någonsin bo.

Hennes hjärta det fina och lilla
blev plötsligt alldeles helt stilla...

Hon blev en ängel innan hon kom ut
och möte blev till avsked i samma minut.

Vi såg henne ligga där i sängen så sött
och mitt ansikte blev alldeles blött.

Av tårar som trillade ner för min kind
för Emma hade gått genom himlens grind.

Vi fick ej livet med henne dela
ej visa och lära henne det hela.

Vid mötet med henne kunde jag ej se mig mätt
för vackrare bebis just då hade jag aldrig sett.

Hennes ansikte var så sött, och fint var hennes hår
tio små gulliga fingrar och tio fina tår.

Men vi får aldrig se när hon skrattar och ler
och kommer aldrig att se henne på jorden mer.

Men trots allt så lever hon ännu kvar
för inuti våra hjärtan vi henne alltid har...