...så jag började faktiskt gråta en skvätt i eftermiddags när det blev för mycket för mig.
Ska tilläggas att en hel del och lite till hade hänt under dagen som innebar att jag var ganska trött i huvudet idag igen...

Ex 1:
Hanna vill ta nya kläder VARJE dag och utan att jag vet om det eller ser det.
Sen lägger hon bara de "gamla" kläderna precis där hon står och när jag frågar henne varför hon tagit på sig nya kläder igen, så svarar hon bara "därför att hon vill". Jag har förklarat sååå många gånger för henne att det GÅR inte att ta nytt varje dag för kläderna blir inte så smutsiga att det ska behövas. Jag överväger snart att ta bort alla hennes kläder som finns i hennes höjd och lägga in i min garderob - överst, så hon inte kan nå det längre.
Det är så jobbigt att behöva ha den diskussionen VARJE dag och bli sura på varandra för en sån löjlig sak.
Hon är helt tvärtemot sig själv egentligen.
På vintern när det är kallt vill hon ha de finaste, tunnaste och kortaste tightsen hon kan hitta.
Sen när det är sommar och förbannat varmt då hon kan gå barbent, ha Foppatofflor o ett linne, ja då vill hon ha tjocka strumpbyxor, joggingskor, jeanskjol och en långärmad tröja...
Sen klagar hon på att det är för varmt och att hon är svettig när hon hoppar på studsmattan!!!
  

EX 2:
Hanna sitter och klipper, tejpar och leker vid ritbordet i tvrummet.
När hon inte vill leka med det längre, ser det ut som en jordbävning där hon suttit.
Jag har bett henne slänga det som hon klippt sönder och inte ska använda längre, i en kasse som står en meter från hennes stol. Saxar ligger helt vidöppna precis ute vid bordskanten, och hon vet så väl att hon ska stänga saxen och lägga den längre in på bordet så inte Filip kan komma åt att nå den.
Pennorna ligger slängda här o där - utan kork, och så blir hon arg när hon märker nästa gång hon ska rita att pennorna inte funkar längre. Jag har motfrågat henne så många gånger vad hon själv tror händer nästa gång hon ska använda pennorna, om hon inte sätter på korken.
Då fattar hon det och säger att pennan torkar.
Men vad händer där inne i hennes lilla virriga huvud en minut senare när jag gått och hon inte ska rita mer???
Hon glömmer att sätta på korken ändå!!!!

EX 3:
Spelen ligger slängda hur som helst på samma bord.
Till vissa spel fattas det spelpjäser och hon blir sur varje gång vi ska spela och det fattas nåt.
Ingen idé precis att försöka förklara för henne vad hon tror det kan bero på!!!
Brukar inte 5-6-åringar plocka undan efter sig fast man bett dom göra det INNAN de tar fram nåt???
För det mesta skiter jag i hur det ser ut på "hennes" bord, för jag orkar inte tjata på henne varje gång som en jävla tjötkärring, men när hon blir arg och förbannad på Filip när han når hennes saker, så kan jag inte låta bli att säga till henne att det är hennes eget fel att hon inte lägger in sakerna längre in på bordet och att hon inte ska bli arg på Filip.

EX 4:
Jag ska laga mat tex som idag; spaghetti & köttfärssås.
Tog fram majs och svamp för att dryga ut färsen.
Hanna frågar om hon får smaka både majs och svamp.
Hon äter med god aptit och är sååå nöjd.
När maten senare ska ätas, fryner hon och säger att hon tycker inte om maten för där är majs och svamp i köttfärsen!! 
Så har hon stått och matat in det för en stund sen utan problem!!!!!
Det är bara varmare nu än innan.
Gnäll, gnäll och gnäll varje dag på allt fel man gör med maten.
Det går inte att bara äta makaroner, köttbullar och sån "skitmat" varje dag.
Men hon hade säkert inte klagat...
Egentligen skulle hon fått äta det varje dag i en hel vecka.
Då hade hon kanske tröttnat på det och velat ha annat sen istället...

Idag... 
Hanna o Filip skulle bada och jag hade tagit ut Filips badbalja på framsidan och den lilla poolen.
Jag hade satt Filip i baljan - utan vatten, så han kunde sitta där tills jag kom ut igen med vattenkannorna jag bara skulle fylla med varmt vatten där inne. Hanna stod och höll i vattenslangen och fyllde på i poolen medan jag gick in. Halva kannan var full och då skriker Hanna på mig samtidigt som jag hör Filip skrika i högan sky. Jag frågade Hanna vad det var. Filip hade ramlat framåt på gräset. Jag gick ut, lyfte upp Filip, stängde av kranen på väggen, sa till Hanna att hon inte behövde skrika och vara ledsen mer för Filip slog inte sig så farligt utan han blev nog mest rädd. Jag satte honom i gåstolen och han var nog trött och började gnälla igen. Hanna fortsatte gråta för Filip grät och trodde att han hade ont. Det var svettigt som satan här inne och fast jag hade öppnat överallt där det GÅR att öppna så fläktade det nada. Hanna ville att vi skulle stänga överallt när jag satte mig ner på golvet och sa att jag snart skulle försöka lägga Filip och samtidigt svettades jag som en gris. Då började hon gnälla igen och då började Filip - också som hade slutat för en minut sen. Tankarna inför morgondagens blodflödeskoll oroade mig och malde på som en ettrig mygga efter förra mätningens oroande besked. Mår hon bra där inne fortfarande? Är värdena bra? Får hon tillräckligt med syre och blod?
Mitt huvud kändes som att det var på väg att sprängas just då och precis i den stunden brast det för mig där vi satt alla tre på golvet, och jag började gråta. Jag kunde inte hålla inne mina känslor utan berättade för Hanna varför jag var ledsen. Att jag var orolig inför morgondagen och att jag var så ledsen för att jag varit irriterad på henne under dagen och allt jag gör känns som att det blir fel, jag blir trött av det lilla minsta nu och jag orkar inte göra lika mycket som innan, eftersom jag har en bebis i magen och det är rätt tungt nu...
Då säger älskade Hanna:
"- Men mamma... det är väl så ibland när man har bebisar?"

Det är det ju, det ÄR jobbigt ibland, men speciellt nu när jag vet att det bara är 9 veckor kvar.
9 veckor...
Det går fort.
Ibland har jag inte tänkt på att jag är gravid igen.
Magen är bara där.
Det jag ser och märker, är att Filip växer och blir bara större och sötare för varje dag.
Jag ser kärleken mellan Filip och Hanna växa och hur kul de har ihop.
Ska Filip sova och Hanna ligger på golvet på madrassen så vill han bara se på henne hela tiden.
Ser han henne då, så börjar han skratta och busa.
Det är hopplöst att ha båda två där inne vakna - samtidigt.
Antingen får Filip somna först, eller Hanna...


Detta blev visst ett långt inlägg och nu börjar jag få ont i ryggen och ska in o lägga mig.
I morgon ska jag, Fidde o Filip till Lund och få besked om hur hon mår där inne...
Usch jag är så nervös för resultatet, och jag är så glad att Fidde är ledig så han kan köra mig dit.

Godnatt godnatt!!!