Filip gick omkring i sin gåstol och han brukar gärna vilja gå in i datarummet där vi samlar urdruckna PET-flaskor i pappkassar. Han tycker det är kul att leka med dom såklart, men en dag hade jag stängt till skjutdörren lite grann precis så han inte kunde komma in.
Fast denna dag hade han gett sig fan på att han skulle in där till alla pris.
Jag stod i köket och höll på med maten när jag kollade hur arg och frustrerad han var för att han inte kunde komma in där. Han skrek, backade och tog sats, dundrade in i dörren, backade igen, dundrade in i dörren som öppnade sig lite grann. Han tittade på mig som småskrattade för mig själv och undrade hur länge han skulle orka hålla på.
Men han gav sig inte!
Han backade och körde på dörren - tills den öppnade sig!!!
Gissa om det fanns en liten kille här hemma som blev glad, hahahaha....
Han körde in, tog en älskad flaska, körde ut till mig och log med hela ansiktet och såg såå nöjd ut.
Precis som att han ville säga:
"-Titta mamma vad jag klarade av!!"