I förmiddags var inte Filip den snälla goa myskillen som han brukar vara.
Han var helt tvärtom.
Bråkig, stygg och envis som en åsna.
Han fick sitta i hagen i uterummet inte mindre än fyra gånger på mindre än en timme.
Sen fick jag för mig att åka in till stan med barnen så vi slapp att vara hemma.
Men jag tänkte inte KÖRA in, utan för en gångs skull skulle vi åka BUSS!!!!
Det kunde ju vara en häftig sak för Ida o Filip...
Vi gick ner till E22:an och väntade fem minuter som kändes som 20.
Filip var otålig och ville inte sitta stilla i vagnen.
Sen kom äntligen bussen.
Hur skulle jag komma upp för den branta trappan med vår stora vagn???
Trodde busschaffisen skulle erbjuda sin hjälp, men icke.
Tillslut var det en äldre dam som frågade om hon skulle hjälpa mig.
Vi kom upp på den fullsatta bussen, satte oss tillrätta o åkte iväg.
Filip fick sitta i vagnen, till en början.
Sen ville han upp i mitt knä och titta ut.
När det bara var motorväg tröttnade han på allt jag sa om kossor, traktorer och lastbilar som KUNDE finnas men som aldrig visade sig.
Lite skrik skadar ju ingen, men på en fullsatt buss fick han många blickar på sig och tystnade rätt fort och tyckte nog det var pinsamt, för han gömde ansiktet i vagnens solskydd...

Ida somnade med nappen i munnen - men med sugdelen utåt, hahaha!!!!!


När vi kom in var det dags för lunch, så vi tre delade på en kebabtallrik.
Sen shoppade jag lite till Hanna o Ida inne på HM.
En runda nere på nöjesfältet hann vi också med en stund innan det var dags att åka hem igen.
Hanna åkte en karusell som åkte sidledes i hur många varv som helst.
Jag trodde hon skulle börja gråta och tycka den var för läskig, men när hon kom ner så var hon glad, men sa:
"- Fy vad den var läskig mamma... den kommer jag ALDRIG att åka igen!!!"


Vi gick vidare och kom till ett gratisställe för alla barn.
Hon klättrade upp i en dinosaurie och åkte rutschkana ner, och utav minen att döma så var den nog läskig den med...


Ja sen var det dags att auga him igen men med Tollarpsbussen denna gången som stannar 300 meter från vårt.
Med större plats i bussen och inte så mycket folk gick hemvägen lättare.
Eller, lättare och lättare...
Filip tvärvägrade sitta kvar i vagnen och försökte med alla medel komma loss från sin plats.
Som tur var hade han selen på sig så hur mycket han än försökte slingra sig, så kom han inte loss.
Det hördes gallskrik och gråt från både Filip o Ida, men de fick gott sitta där de satt.

Vi var hemma 15.30 och då fick jag ett sms från Fidde som frågade om vi var klara.
Klara att hämta honom när han slutade kl 16.
Det var om 30 minuter!!!!
Ja det var bara till att bre vars ett smörgåsrån till de tre så de kunde "roa" sig i bilen undertiden.
Ner med korvbröd, mjölk, en burk mat till Ida, blöjor, nappar, våtservetter, mobil i en påse och sen ut med deras två matstolar i bilen, toabesök, sen in med barnen i deras bilstolar och sen var klockan 15.54 när vi äntligen körde.
Vi väntade ca 5 minuter innan Fidde kom ut från jobbet och då körde vi hem till mamma o pappa.
De hade kommit hem från sin Turkietresa och var solbruna o fina.
De hade köpt en svart ONEPIECE till mig som säkert är jätteskön att ha på sig när det är lite kyligt ute.
Man ser ut som en svart TELETUBBIES, hahaha...


Tack så mycket mamma ♥ pappa!!!!!!

Vi åt stekt korv, flintastek, potatissallad, och mammas egenodlade gurka!!!!!
Till fika hade vi glass i strut med olika glassåser till.
Kollade lite på kort från resan...

Barnen började bli trötta så vid 20 körde vi hem.
Vi hann ut på motorvägen, sen somnade Ida.
Det är inte alltid lätt att försöka hålla de små vakna tills man kommit hem när de är supertrötta.
Jag gav Filip välling och låg intill honom medan jag berättade om allt vi gjort under dagen.
Han nickade medhållande ibland medan ögonlocken åkte upp o ner i ett tappert försök att bara hållas uppe.
Men när jag pratade om att han låg i sängen och drack sin välling med gosefilten i handen och var sååå trött, så träffade jag mitt i prick och då somnade han knall fall.

Snart dags för mig att borsta gaddarna och sussa kudden känner jag.
Hanna o Fidde ska gå in nu och jag får hålla honom sällskap och avsluta mitt eviga bloggande för idag.
Det är ju lite som en "psykologisk dagbok" där man skriver av sig om det man vill.
Jag tycker det är kul att kunna gå tillbaka och läsa om något som hänt för en månad sen eller ett halvår eller t om ett år tillbaka.

Sussilull på er!!!!