
På väg hem i bilen!!!

Nu sitter vi o väntar på att Fidde ska hämta bilen. Det ser ut som att Ida tycker lampan är för stark... Det ska bli skönt att komma hem!!!
Nu är klockan snart 10 och vi har åkt upp till bb-avdelningen. Idag har precis ätit lite o innan dess fick vi veta hennes huvudmått. Hon hade bara ynka 34 cm!!! Men det såg vi redan igår när hon kom ut o jag kände det när jag la min hand på henne när hon låg på min mage. I natt har de kommit in med jämna mellanrum o tagit tempen o hennes puls. Jag har inte kunnat sova så många timmar i natt, men det var bara för att det är svårt att slita blicken från Ida... Stackars Fidde hade frusit i natt för de var snåla med filtar. Han hade legat på 2 saccosäckar o det var väl inte världens bästa sovställe precis, men en natt får man stå ut!!! Innan vi gick o åkte upp, jag o Ida fick åka rullstol, så tog Jossa på henne kläder. Kläderna vi köpte i storlek 56 är alldeles för stora, för henne hihi. Nu väntar vi på att barnläkaren ska påbörja sin rond så vi kan höra om vi/jag måste stanna kvar en natt till. Hoppas inte... Proverna på Ida var bra o jag mår också bra så jag ser ingen mening med att behöva stanna!!! Men det avgör ju läkaren...
Jag kan inte låta bli att ligga o se på vår lilla älskling. Jag har så otroligt svårt att fatta att hon är ute. 7 timmar tog det från det att de satte igång mig med gelet i fm kl 11 tills hon föddes kl 19.37. Hon var så liten där hon låg på min mage, o jag tror att Fidde vann gissningen på vad hon skulle väga. Han trodde 3570 g o hon vägde 3634 g o var 51 cm!!! Bara knappt 400 g mindre än Filip men som en liten, liten docka jämfört med Hanna!!! Hon ligger o sover gott i sin säng nu o jag ska snart ge hemma lite mat. Borde sova men som sagt är det svårt...
Nu har vi borstat tänderna o lagt oss till rätta där vi ska sova. Fidde i 2 saccosäckar, Jossa i övernattningsängen, Ida i bbsängen o jag i förlossningsängen. Man skulle kunna tro att man skulle få bättre omhändertagande efteråt och dessutom för att jag har bett om det i min förlossningsjournal, att både Jossa o Fidde ska sova över här. Men det var visst jobbigt att både leta upp en madrass till nån av dom på de kunde sovit på golvet, jag som har problem med svankena o höften bad om extra kuddar att mjuka till sängen. EN kudde fick jag. Sängen till Ida fanns det bara en plastad madrass, inget täcke eller filt så hon kunde ligga mysigt. Tur jag hade en morgonrock o egen filt med mig till henne. Förlossningsängen sa de var i bästa tiptopp. Men vilket skämt!! Smal, hård madrass o inte ens nånting att hålla sig i vid sidorna. Dåligt tycker jag. Sen tyckte sköterskan att jag skulle ta upp Ida o låta henne sova hos mig - i min säng!! Smal som den är o saknar skydd? -Jo men vi kan sätta upp ett plexiglas vid en sida på din säng!' fick jag till svar. Nähä du tack. Hon sover bäst i sin säng. Det verkar vara så besvärligt med att försöka skaffa lite filtar o annat som behövs, o jag frågade varför de inte ens hade gjort mysigt i bb-sängen? Nä det är ju inte så ofta bebisarna sover över o stannar kvar här, sa hon. Nej det är det kanske inte, men när det väl händer att det kommer in specialfall som med mig så kan man ju tycka att det borde finnas tillgängligt!!! Nu ska jag försöka vila en stund innan Ida blir hungrig.

Nu är lillasyster äntligen här!!! Det gick så snabbt att jag nästan fortfarande är i chock!!! Nu är jag 3barnsmamma..
Nu har jag legat o slappnat av i badet nästan en hel timme med lavendelolja o värmeljus. Vilken stor skillnad det var att ligga i ett bad när värkarna kom, jämfört med nu när jag sitter i en skön fåtölj!!! Tänk vad skönt det hade varit om man hade fått föda i vatten med. Men det får man tyvärr inte... Om en timme ska jag bli undersökt för att se om livmodertappen har mjuknat o blivit kortare. Så ifall kan de ta hål på hinnorna!!! Jossa o Fidde sitter med varsin dator o kollar på film. Vad gillar jag bäst, Sherlock Holmes vs Änglavakt? Den första går fetbort o det gör visserligen den andra med för jag har inte sett nån av dom från början...
Har fått permis nu i en och en halv timme, o har gått ner till en restaurang för att få i oss lite mat. Kycklingkebabtallrik ska jag o Jossa ha o Fidde ska ha vanlig kebabtallrik. Det ska bli gott som tusan med mat nu!!! Den där gelen har nog fan haft krut i sig, för undertiden vi gick hit så kändes det som att jag hade en tennisboll mellan benen som dessutom var i vägen!!! Typ lite så som på eftermiddagen då de hade tagit hål på hinnorna o Filip trängde längre o längre ner. Så det kanske har hjälpt ändå!!!

Nu har de satt en kanyl i armen. Huga vad det är jobbigt med sprutfobi..
Barnmorskan o en praktikant kom in o sa att eftersom jag inte var öppen så mycket än, så ville de inte ta hål på hinnorna nu, utan pröva en annan metod först. Men det skulle inte bli 'tepåsen' utan nåt med mer krut i. Då sa jag: - Det får bli kaffesump då eller? Haha praktikanten kunde inte hålla sig för skratt då!!! De har satt en gel runt livmodertappen som ska försöka mjuka upp den, o den ska jag ha i 6 timmar. Sen blir det undersökning igen för att se om den här hjälpt nåt. Det finns ett skåp bakom sängen o vi undrade vad som fanns där i, sen kom bm in igen o ville ta blodtryck. Då öppnade de skåpet o jag kunde inte låta bli att vara tyst utan sa: - Nä det var inte överläkaren som de hade gömt där i!!! Det gäller att ha humor på ett sånt här ställe, haha...
Nu har vi kommit in på ett rum efter att jag har legat med Ctg i 45 jobbiga minuter. Väntar på att det ska komma någon som ska visa oss runt!
Älskar dig så mycket...
Kram från oss!!!
Idag har jag varit duktig o orkat skruva ihop spjälsängen som Ida ska sova i, bäddat o ställt den i tvrummet tills vi kommer hem. Hanna frågade varför jag ställt ut Filips säng där, men då visste hon inte att det var Idas!!! Ikväll satt jag i soffan efter vi kollat på film, o Fidde skulle börja spela hockey. Jag kom att tänka på att det är snart dags... Om 2 dagar ska vi vara i Lund. Inskriven på förlossningen. I väntan på att lilla Ida ska komma till världen. Äntligen ska vi få träffa vår lilla älskade flicka som vi väntat på så länge. Jag, Fidde o Jossa ska få se henne. Men plötsligt rann mina tårar ner på kinderna. Jag kände hur orolig och nervös jag var inför denna gången. Alla känslor kom fram på en gång o jag kunde inte sluta gråta. Fidde frågade vad det var o efter jag berättat så sa han att han tror att det går nog ganska fort denna gången när Ida kommer ut, eftersom det bara är 11 månader sen sist. Så min kropp är väl ganska förberedd på samma sak nu igen, typ... Men det är så mycket annat som spelar roll i en sån här händelse, så hur mycket de än försöker o stöttar, kan männen aldrig riktigt förstå en höggravid kvinnas speciella och oroliga känslor...
Jag o Fidde sitter och kollar på film, en rysare, så ringer telefonen.
Fidde säger till personen att vi kollar på film - men fortsätter att snacka.
Jag kan inte koncentrera mig på filmen och fortsätta tycka det är spännande om man hör en annan prata i telefon.
Så nu sitter jag här en stund medan han får tjabba färdigt....
Trots allt så skojade Filip med oss igår.
Han sov ända till kl 7 i morse!!!
Skönt.
Han ville inte ens ha mer välling efter de 200 han får när han ska sova.
Shit vilken jobbig dag det har varit för mig idag.
Hanna frågade om hon fick ringa till någon i morse typ alldeles för tidigt.
Vi sa att hon kunde gott vänta två timmar till.
Vi åt frukost och väntade på att Robban skulle komma.
Han o Fidde skulle hjälpas åt att sätta färdigt pappen framför ytterpanelen och sen dubbelisolera väggen.
Jag fotograferade vad de gjort så vi har det dokumenterat och bevis på att detta är iallafall ordentligt gjort och på ett riktigt sätt, så det är ingen som ska kunna komma och säga att detta är ett fuskbygge denna gången!!!!
Det ser jättefint ut där inne redan nu, bara efter de satt upp papp, isolering och gipsskivor. Det kommer bli sååå fint där inne sen när det är klart!!!
Hanna ringde till Lovisa och frågade om hon fick komma hit en stund.
Jag trodde det skulle gå bra.
Till en början gjorde det det.
MEEEEEEN.........
Innan jag började meed maten skulle jag lägga Filip.
Satt i fåtöljen och gav honom välling och hörde hur tjejerna väsnades, asade runt på grejor, studsade i trappan när de skulle gå ner m.m. och jag undrade vad fasen de höll på med.
Tillslut la jag Filip i vår säng och jag la mig intill honom.
Han lyckades komma till ro och somnade.
Då går Hanna in till mig och frågar om jag kan hjälpa de med att sätta ihop Pippitältet.
Det var DET de hade asat fram från garderoben!!!
Hon fick gå upp igen och jag låg kvar i hopp om att kunna vila en stund.
Då hör jag de snacka om att de ska se på film och Hanna sätter igång tv:n.
Jag gick ut till de o sa att innan de gör nåt annat så ska de upp och städa efter sig.
Klockan var lite i elva när jag sa till de att städa.
De började bra och jag hörde hur Lovisa började sjunga om HUR och VAD de skulle ta för saker.
Men tyvärr sjöng hon lite för högt och då vaknade Filip...
15 minuter sov han.
Hmm inte så jätteroligt....
Jag frågade hur det gick med städningen och att jag skulle börja med maten.
De skyllde på varandra om att "hon städar inte", och "hon hjälper inte till!"
Jag sa att det blir ingen mat förrän det är städat.
"-Näää men vi städar nu!" sa båda två med en mun.
Jag höll på att steka kycklingfilé när Hanna plötsligt ger upp ett illtjut och det hördes att det var nåt som hade hänt. Jag släppte det jag höll på med, öppnade grinden och jag vet inte sist jag kom upp för den trappan så fort sen jag blev gravid... men upp kom jag fortare än kvickt.
Hanna satt på golvet och gallskrek.
"- Vad är det? frågade jag.
Inget svar, bara skrik.
"- Vad är det Hanna??? vad har hänt?? frågade jag igen.
"- JAG HAR TRAMPAT PÅ EN DÖD GETING!!!!!" skriker hon då och håller sig om foten.
Filip gallskriker där nere i högan sky, jag skriker på Fidde som springer upp för trappan och jag säger att Hanna har trampat på en geting och att han får bära ner henne på toa.
Jag kollar på golvet och hittar getingen - som lever!!!!
Den var inte död så jag slog ihjäl och kastade ut den.
Gick ner till Hanna och kollade på foten.
Hon visade att den stuckit henne på pektån - på insidan mellan stortån och pektån.
Jag hällde alsolsprit på för att få det rent.
Gadden satt kvar och jag försökte ta bort den med pincetten.
Det var ingen tjock gadd utan tunn, liten och svårborttagen.
Jag tror jag fick ut det mesta men ska kolla hur det ser ut ikväll.
Satte på Xylocainsalva och kirurgtejp för att lindra smärtan.
Då hade Filip äntligen tystnat och lugnat ner sig lite.
Ut och fortsatte med maten.
Jag o Filip åt medan tjejerna fick vara så snälla att fortsätta städa.
Efter vi var klara kallade jag ner de så de fick i sig lite mat.
Sen upp upp igen för att fortsätta.
Men de började bråka om vem som skulle ta vad och att sakerna inte var på rätt ställe.
Mitt tålamod började sina så jag gick upp med Filip och sa att vi får sitta här tills de är klara.
Spelen hade de bara slängt in i garderoben så där var en jäkla oordning.
När de var klara och skulle gå ner kände jag hur trött jag var.
Fidde duschade och tjejerna gick ut.
Tvätten var fortfarande kvar i maskinen och jag öppnade luckan, slängde ner tvätten i korgen och körde ut den i hallen. Fan vad trött jag var. Helt slut.
Hängde upp tvätten och Fidde sa att han kör hem Lovisa och sen skulle de köra in till stan så jag kunde få vila.
TACK!!!!!!!
Det är matmässan på Yllan och jag hade gärna velat åka dit - men jag pallar fan inte.
Nu ska jag in och försöka sova två timmar eller iallafall tills de kommer hem igen.
Pust.
Medan jag sitter i soffan och njuter av att kunna ta det lugnt och bara ha en stund för mig själv, så är mamma o pappa ute och går en runda med Filip i vagnen och Hanna cyklar. Fidde är borta hos Robban och hjälper honom en stund innan de ska in till stan och handla några saker till vårt rum som renoveras. Egentligen borde jag också gått ut, men jag ska snart in o vila en stund för det gör rätt ont i magen nu.
I morse när Fidde lagt Filip gick jag in och la mig för att vila, men efter en liten stund kändes det som att jag skulle kräka och fick skitont i magen nertill. Så då var det bara till att gå in och duscha, slappna av och låta värmen ta över smärtan.
Nähäpp, nu ska jag vila!!!!
Idag fick Hanna sitta i trappan 20 minuter.
Jag var riktigt förbannad på hur hon behandlar mig.
Barn ska inte tro att det är en självklarhet att de ska få göra precis som de vill eller att de ska få gå och ta saker som de vill ha just i den stunden.
De ska lära sig att fråga först.
"Får jag ta det? Får jag göra det? Får jag...?"
Bara för att barnen SER och LÄR sig efter våra beteenden så ska de lära sig att fråga först.
Det är inte självklart att de ska få ta godis i skåpet bara för att det är fredag eller lördag, och det är inte självklart att de ska få ta läsk eller nåt annat heller någonstans - utan att fråga först.
Det handlar lite grann om "vett och etikett"-lärningen redan i småbarnsåldern.
Men de verkar precis som att hon inte kan ta in den lärorika biten så att det verkligen fastnar.
Jag är kanske den där strängare och taskigare föräldern som oftare säger fler "nej" än ja till henne.
Kanske har jag blivit sån "nej-sägare" nu när Filip också finns?
När Hanna var liten och det bara var hon, så satt jag väl och lekte ofta med henne på sitt rum.
För nåt måste det ha varit eftersom hon har så svårt att kunna sitta och göra nåt eget en längre stund.
Det finns så mycket hon skulle kunna göra i lekrummet.
Leka med Barbie.
Lägga pussel.
Laga mat till dockorna.
Måla/rita antingen fritt eller i ritböckerna.
Läsa böcker.
Sitta o pärla.
Klippa o klistra.
M.m...
Men det är väl det som satt sina spår.
Att hon alltid hade mig att leka med.
Vad ska man göra för att slippa dessa urjobbiga konversationerna varje dag om att hon kan faktiskt gå upp och leka på sitt rum själv en stund??
Och då räknar jag med mer än de 10 minuterna som det brukar gå innan hon tröttnar på det och vill göra nåt annat.
Visst är tv;n ett bra underhållande med barnprogram eller en film - ibland.
Inte så fort hon inte vet vad hon ska göra.
Filip söker hennes kontakt att försöka få henne till att leka med honom och det är ju alltid lite mer annorlunda lek med ett syskon än med en förälder.
Hela han utstrålar en helt annan sida när Hanna busar och leker med honom.
Men sen orkar hon göra de roliga sakerna en längre stund också, jämfört med mig tex.
Hon kan ju krypa efter eller före honom hur länge som helst medan jag får ont i knäskålarna bara efter 3 meter och då reser jag på mig och då är plötsligt den roliga leken slut med mig.
Det ÄR stor skillnad att leka vuxen/barn mot att leka barn/barn.
Usch vad jag klagade i detta inlägget, men jag behövde få det ur mig.
Då tror jag att Filip vaknar lite över 6, sen är han pigg och vill klättra upp på Fidde, bankar på honom lite för att se om han vaknar och gör han inte det så tittar han ner och ser om Hanna har vaknat.
Blir han alldeles för ivrig lyfter Fidde ner honom så han får krypa bort till Hannas madrass och då hör vi en kille som blir glad och jollrar...
Så brukar hans morgonrutiner vara.
Sen får Fidde gå upp med barnen och fixa frullen medan jag passar på att vila den sista kvarten innan det blir tajm för mig med att masa mig upp.
Fidde o Robban ska köpa saker till den nya väggen i det blåa rummet så det inte drar kallt där mer.
Öppnar vi skjutdörren till datarummet på morgonen och likadant som nu på kvällen så är det svinkallt.
Det är ju fri luft mellan brädorna på panelen från utsidan.
Hyyyy.....
Igår satt jag och skrev med fleecejackan på mig för det var riktigt kallt här inne.
Tror nästan vi får sätta igång varmluftsfläkten i natt så det inte är lika kallt i köket i morgonbitti.
Mamma o pappa ska köra till syrran först och hjälpa de att sätta upp några saker innan de ska köra hem till oss. Nu har Filip träffat de så pass ofta att han ler när de kommer och så sträcker han ut armarna mot mamma så hon kan ta honom.
Det har inte funkat så bra för ett tag sen.
Då gallskrek han och vände sig antingen mot mig eller mot Fidde.
Men så brukar det ju vara med bebisar och människor de inte är vana att se så ofta.
Och på ett sätt är det bra, för jag kan ju tycka att de ska inte vara "villiga" att sträcka ut armarna till vem som helst, utan de ska ha en inbyggd försvarsställning mot det okända...
Eller nåt.

En sovande Filip på väg in till stan...
...Spisen i morse efter Hanna lämnats på dagis.
Det fanns jättegott bröd, bullar, 3 olika pålägg, tomat, gurka, äggaröra, prinskorv, köttbullar, pannkakor med lönnsirap och jordgubbssylt, m.m.
Filip smakade macka, köttbulle och äggaröra.
Sen åkte vi och handlade på Maxi.
Det är nåt konstigt som händer med mig i mataffärer nu.
Efter jag gått där inne i kanske 5 minuter så blir jag yr, snurrig och illamående.
Vi hann inte längre än till skorna idag sen var jag tvungen att sätta mig ner.
Fidde frågade mig vad vi kunde behöva nu till nästkommande vecka men jag tyckte bara det var en pina att se all mat där överallt och mådde mest illa.
Jag var tvungen att dricka och tog en Pepsi Max som vi brukar dricka, scannade den och tog två klunkar.
Fy faaan.
Det var inte den vanliga smaken, utan jag hade råkat få tag på en som hette WILD och var en "Limited Edition" och det smakade pecka rent ut sagt.
Jag tycker att det ska vara original på allt och inte en massa andra smaker för det blir inte gott ändå.
Vi körde till ÖB och köpte några läsk innan vi körde hem och hämtade Hanna på dagis.
Hon var lite sur för hon hade fått en bula från rutschkanan när hon skulle hjälpa en annan flicka att ta nåt hon tappat.
Stackars lilla hjälpsamma Hanna var lite blå ovanför ögonbrynet...