Dag 22, Mitt favoritsnacks...
Kategori: Livet från hjärtat...
På fredagarna får Hanna vara uppe så länge hon vill och tills hon somnar i soffan, medan hela soffbordet är fullt med godsaker, dricka och tomma godispapper.
Dag 21, Min tro...
Kategori: Livet från hjärtat...
Den personen kallar många för GUD.
Jag kan inte säga att jag trodde på "Gud", utan det var mer att jag trodde det fanns någon som fanns där uppe som såg ner på oss och ville skydda oss mot det onda och det hemska.
Men efter den där dagen då lilla Emma dog i min systers mage, en alldeles nyfödd, frisk människa som inte ens fick uppleva en enda sekund av att se hennes mamma o pappa, så slutade jag att tro på att det någonsin funnits något där uppe.
Hade det funnits nån "Gud" så hade den personen eller om man hellre ska kalla det för ett objekt, så tror jag att Emma hade levt idag...
Då hade vi fått fira hennes 3-årsdag i juli, med presenter och tårta, glada skratt och massa kramar.
Istället får vi gå till en kyrkogård med en blombukett jag hellre hade velat ge henne och låtit henne lukta på de vackra blommorna.
Varför ska det finnas en "Gud" om han inte ser till att sånt här aldrig händer?
En nyfödd och frisk bebis ska inte dö.
Inte utan att det finns en orsak...
Jag undrar fortfarande vad orsaken var.
Fan, det finns ingen Gud.
Jag tror på att änglar finns.
Människor som levt, men som dött och återkommit som änglar.
Vill man tro på det, tror jag att det visar sig nångång i livet på ett eller annat sätt.
Som ett ljussken som kommer från ingenstans, en pendel i en klocka som slutat fungera för längesen, eller så är det kanske till och med så att jag är kontaktbar med personer som ska bli änglar och att jag blir kontaktad på ett sätt i förväg...
Jag har ingen aning, men jag tror det iallafall.
Saker som jag upplevt i drömmar som slagit in.
Ja nåt mystiskt är det iallafall....
Skyddsänglar tror jag med på att det finns.
Att alla har en egen liten beskyddare.
Jag har sett min på bild.
Detta är "Jungfru Maria" - den heligaste och starkaste av alla skyddsänglar, som sitter i framlyktan på min högra sida i bilen. Man ser ögonen, munnen lite av näsan, hennes kåpa och att hon håller upp sin skyddande hand...
Hon räddade mig när jag o Fidde krockade med diket en julafton.
 |
Dag 20, Mina värsta fasor...
Kategori: Livet från hjärtat...
Men om jag ska berätta vilka de är så kommer de inte i turordning, utan även denna gången så som jag kommer på det.
Vissa är rätt äckliga men har man sett skräckfilmer så är det alltid det äckliga man kommer ihåg såklart...
* Att det ska hända mina barn och min man något hemskt.
* Få besök av inbrottstjuvar
* Huset börjar brinna
* Grannarnas hus ska brinna
* Rattfyllerister som kommer i vår väg
* Barnens tonår... (med lite ironi)
* Att bli instängd i ett trångt utrymme typ levande begravd (också sett från en film)
* Att någon närstående i familjen dör
Det var många hemska saker, men det är det som jag fasar mest för, och ibland händer detta.
Man ska inte tänka att "det händer bara andra", för rätt som det är så är man själv en "av de andra"...
Så ta vara på stunden innan ni somnar.
Säg alltid "godnatt" och "jag älskar dig" till din man, din fru, din sambo, din särbo, din mamma, din pappa, dina barn, ja till alla som betyder något för DIG i din närhet - innan det är för sent.
Det är inte skämmigt att säga JAG ÄLSKAR DIG till sina föräldrar eller syskon fast man blivit vuxen.
Det är de tre mest viktiga orden man kan få höra i livet.
Att man är ÄLSKAD.
Någon älskar mig.
Varför ska man alltid vara så generös med de tre orden så fort det händer någon nåt?
Överös dina mest betydelsefulla personer i ditt liv med ord och blommor - medan de finns och förstår.
Varför lägga massa pengar på blommor på en begravning som personen i livet kanske hade blivit överlycklig för att fått innan istället???
De kanske inte vågar vara först att säga det, inte Du heller.
Men någon måste vinna över sin feghet... nångång.
Ojojojoj vad detta inlägget gick från ett till ett helt annat.
Men så är jag.
Jag halkar in på ett eller annat sätt och gör en kort story till en lång romanliknande sak.
Det är bara vad jag tycker och anser man borde göra i livet.
Fylla livet med härliga och betydelsefulla ord...
Det låter ju så vackert på andra språk.
I LOVE YOU...
JE T´AIME...
Dag 19, Om jag var osynlig...
Kategori: Livet från hjärtat...
Vad skulle jag göra om jag var osynlig???
Hmmm...
Det var riktigt svårt ju...
* Jo en sak jag kom på är att jag skulle gått in i affärerna och tagit alla deras TRISSLOTTER som alltid ligger framme.
Sen skulle jag kanske vunnit en hel del pengar, haha!!!!!!
* Sen hade jag nog velat vara osynlig på ett labratorium där någon som inte berättat det än, hade kommit på en världsupptäckt och så hade jag berättat om det sen och blivit rik som ett troll på det...
Vaddå pengagalen???
Men så är det ju, det man inte har gott om - vill man bara ha mer av...
Eller?
Dag 18, I plånboken har jag...
Kategori: Livet från hjärtat...
14 olika kort.
Visa.
Körkort.
Scanningkort på Willys.
Kundkort på Ica
Clubkort på HM och Lindex,
Min, Hannas o Filips patientbricka.
IKEA family.
BR clubkort
OpenSun
Svenska Spel
Hemköp
Medlemskort på Friskvårdshuset
Ja det blir en hel del kort i plånkan som bara gör den tjockare, och nu har min till och med gått sönder, så en ny plånbok ligger först på listan nu!!!
Sen har jag några visitkort och annat skit med.
Andy´s kom-igen-kort.
Salongkort
3 kvitto
AllKopiering
Schema på Friskvårdshuset
Pengar.
För lite sedlar och bara några mynt
Alltid bra med växel till parkering eller till tuggummiautomaten till Hanna...
 |
En tidig Alla Hjärtans Dag!!!
Kategori: Livet från hjärtat...
 |
Igår kom älskad syster med familj hit för att vara barnvakt medan jag och mannen körde till stan.
Eftersom det är ♥ Alla Hjärtans Dag ♥ på måndag och Fidde ska ta med Hanna till Malmö och se på hockey, tänkte jag att det kunde vara trevligt för bara oss två att äta en god lunch tillsammans.
Vi har inte gjort nåt ihop själva sen Filip föddes 2009, så visst känns det i hjärtat att man saknar den där "bara vi två"-känslan.
Det blev KIMPO och som tur var serverades det de där supergoda grillade tigerräkorna som jag Ä-L-S-K-A-R...
Sen smakade jag HUMMER för andra gången, men det smakade bara som vattnig kyckling tyckte jag.
Denna gången åt jag inte det friterade som gör att det ligger och däser i magen och ger en äcklig mättnadskänsla, utan jag mumsade på räkor, hummer, fiskspett och broccoli istället!!!!
Efteråt körde vi till Maxi och tog en flabb kaffe och varsin kaka.
Jag valde en Tryffelsnitt, men den var för stor och jag var redan så mätt så jag åt bara mindre än halva.
Fidde åt en mandelbiskvi.
Egentligen hade jag tänkt att vi kunde bowlat efteråt, men det får bli en annan gång!!!!
TACK kära syster + familj för att Ni ställer upp, älskar Er så mycket!!!! ♥
 |
Dag 17, Vad jag är bra på...
Kategori: Livet från hjärtat...
1.
Jag är bra på att hitta på och skriva texter på rim.
Som till exempel skrev jag några rader om varje gäst på vårt bröllop i bröllopshäftet...
2.
Jag är bra på att sminka.
Att kunna se vilka färger som passar ihop och så att det stämmer med ögonfärgen plus att få det se snyggt ut, krävs skicklighet.
Men det där med färger tror jag att jag fått efter pappa.
Han om nån kan blanda färger...
Det säger nog rätt mycket att jag fått äran att vara sminkös på två bröllop!!!
Här var en fd granne "försökskanin"... 
På mig själv...
3.
Göra tårtor och dekorera dom är jag också bra på.
Jag gör aldrig samma tårta och de har aldrig samma innehåll.
Det är allra roligast när jag har olika färger på marsipanen...
Jag kan komma på innehåll och utseende på en tårta på natten och då måste jag skriva upp det meddetsamma så jag kommer ihåg det till morgonen!!!
Dag 16, Jag är rädd för...
Kategori: Livet från hjärtat...
Det ligger psykiskt men håller sig fast på en smalare tråd nu än vad det har gjort från början.
Då var det som en tjock trädstam med årsringar, och för varje gång jag pinats så har stammen liksom blivit smalare.
Men rädslan har nog nått sina 10 sista innersta ringar nu, de envisa rackarna som inte tycks minska, och kvarstår där inne i epicentrum.
Men om jag jämför på en skala med vad rädslan låg på från början om max var 20, så känns det som att den ligger och maler på en stark 8...
Så visst har jag vunnit lite över min annars totala sprutfobi!!!
 |
Jag tycker inte om att vara ute på kvällarna och nätterna när det är mörkt ute.
Det känns skumt och läskigt att inte kunna se på långt håll och åt alla håll.
Tankarna finns där hela tiden eftersom det är så många som försvunnit utan att ha hittats eller har hittats men råkat ut för hemska saker.
"Står det någon bakom trädet där framme? Vad var det som rörde sig där? Nu har jag inte långt hem."
Så MÖRKRET känner jag stor rädsla för...
 |
Jag är också väldigt rädd för att det ska hända olyckor med mina barn eller Fidde.
(Självklart med mina närmaste också)
Att de får en obotlig sjukdom eller råkar ut för nånting som kräver operationer.
När Fidde kör eller åker till Malmö, är jag alltid orolig att det ska hända nåt.
De kan köra av vägen eller bli påkörda av andra idioter på vägarna.
Så för att jag ska känna mig trygg när han är iväg, sms:ar han alltid när han är framme, när han ska hem och sen när han har nån mil kvar...
Man är orolig när barnen är små, man är orolig när de växer upp och man är orolig livet ut.
Men så är föräldrarlivet.
Då är man orolig hela tiden.
Som barn själv förstår man inte sånt.
Man tycker bara att mamma o pappa är dumma och inte låter en göra det en vill.
Man får bestämda tider att passa och vara hemma till.
HA!
Fan vad töntigt.
ALLA andra får ju vara ute och iväg hela natten o hela morgonen om de vill...
Så tänker en oförstående och egoistisk tonåring som försöker passa in i gänget.
Jag bland annat gjorde det vissa gånger.
Ringa o berätta var man befann sig, guuuud vad pinsamt...
Nu som mamma själv förstår jag varför mamma o pappa gav mig tider, ville att jag skulle ringa och höra av mig, eller berätta om jag blev sen eller behövde skjuts hem, det var aldrig nåt problem.
De hämtade ALLTID... och var bussiga och körde hem andra som inte blev hämtade eller kom hem på ett eller annat sätt.
Själv skulle jag vilja ha ett chip inopererat i nacken på mina barn - och på Fidde, haha!!!!!!!
 |
Dag 15. Det här får mig att gråta...
Kategori: Livet från hjärtat...
Men det är så stora skillnader på vad som får mig att gråta.
*Vissa filmer kan få mig gråta, speciellt om det är en verklighetsbaserad snyftfilm...
*Sen kan självklart minnen få mig gråta om jag sitter för mig själv och tänker på det.
*Foto kan också framkalla blöta kinder...
*Telefonsamtal kan lätt få mig gråta om nån sorglig - eller fantastisk händelse har hänt, så man inte får fram nåt ord utan själva tystnaden talar för sig själv...
*Text jag läser kan också göra mig ledsen..
* Matlagning får mig också att gråta och då tänker jag ju på gul lök, haha...
* När barnen skadar sig och det går riktigt illa då gråter jag inom mig och önskar att det hade varit jag istället...
* Andra saker som får mig gråta, ibland med tårar och ibland med hjärtat, är djur som far illa genom djurplågeri, sexuellt utnyttjande eller andra orsaker.
* Mitt hjärta gråter när jag tänker på de som bor på ålderdomshem och kommer ihåg när jag jobbade där, de som sa att de bara går omkring där och väntar på att få komma till ro...
* Tårarna rinner lätt om jag ser nyfödda bebisar på tv som är så sjuka att de behöver opereras direkt och stanna kvar flera månader på sjukhuset och då tänker jag på vilken tur vi haft som fått alla våra barn friska...
I de ögonblicken man tycker allt bara är såå jobbigt med barnen och de gör inte som man vill, ska man försöka komma ihåg - att det finns alltid de som har det värre!!!!
Ja det finns säkert fler saker som får mig gråta, men just nu kommer jag bara på detta.
 |
Dag 14, Detta skulle jag vilja göra...
Kategori: Livet från hjärtat...
Ett enda stort och frodigt växthus som naturen skapat på egen hand...
Tänk att få klättra i lianer, se ORANGUTANGERNA svinga sig fram flera meter mellan träden, eller BERGSGORILLOR, att få se en elefant och verkligen förstå hur stor den verkligen är, att se noshörningen komma framlunkandes, eller att få se de så otroligt fina PANDORNA...
En annan sak är att åka till SERENGETI I TANZANIA.
"The Big Five" är och kommer alltid vara en dröm för mig!!!!
Jag kollade på Animal Planet varje dag när jag bodde själv och första gången jag såg ett program om såna djur, fick jag en livstids dröm...
Sen skulle jag vilja uppleva känslan hur det känns att vinna en ofantlig summa pengar!!!
Tänk att få bli ekonomiskt oberonde livet ut...
Göra det man vill...
Köpa det man vill..
Framför allt att kunna ge bort en stor summa pengar till sina närmaste!!!!!!
DET skulle jag vilja uppleva.
Så man får väl köpa sig några triss...
Dag 13. Detta ångrar jag...
Kategori: Livet från hjärtat...
Här är han några månader gammal bara...
Jag älskade den hunden av hela mitt hjärta och jag hade till och med köpt 4 olika färger på koppel för jag tyckte det var kul att byta färg varje dag, haha.
Jag gick på hundkurs i Åhus ett par gånger, men sen tyckte jag att det gav inget för Harley var mer intresserad av att leka och stissa upp de andra hundarna.
Jag kommer ihåg när jag skulle åka till Egypten en vecka, och Harley kände på sig att det var nåt som skulle hända.
Så när han såg min väska ch kände doften av mina kläder, gick han med sakta steg och la sig i väskan, tittade på mig med sorgsna ögon precis som att han tänkte:
"Snälla matte, åk inte ifrån mig..."
Han hade fått plats på ett hunddagis i Viby och hade jag vetat bättre innan, hade jag aldrig placerat honom där.
En orsak var att hon hade råkat bränna honom på nosen med en cigarett när hon rökte då Harley hoppade upp mot henne för han blev så glad när hon kom.
Varför röka i närheten av ANDRAS hundar som man har lämnat dit för att känna sig trygg om man ska göra nåt då inte ens husdjur får följa med???
Hon kunde väl rökt INNAN hon gick ut till hundarna.
Jag menar, det var ju rena "turen" att det bara var på nosen.
Det hade ju kunnat komma i ögat med...
När vi varit ute och gått i skogen där det var blött och geggigt, visste Harley att han skulle sitta o vänta tills jag torkat hans tassar och sen gick han in på toa och satt fint o väntade tills jag hällt upp vatten i badkaret.
Sen badade och "grävde" han med ena tassen så det blev virvlar i vattnet.
Gissa om det fanns en hund som inte ville sluta bada???
När det bara var lite vatten kvar så la han sig ner för att få leka i det sista dropparna, haha!!!
Andra dagar då det var fint väder och han inte blivit smutsig, gick han bara in, väntade utanför toadörren tills jag öppnat den och sen halvstod han på toastolen och väntade på att jag skulle öppna kranen.
Han ville ha rinnande vatten efter han varit ute!!!!
På kvällarna skulle jag till och med borsta hans tänder.
Med MINTTANDKRÄM!!!
Han blev så glad när jag tog fram min tandborste för då visste han att han skulle få sin tandborste efter jag var klar...
Här ligger han, min fina Harley, i snön en vacker februaridag...
När Jossa var gravid med Eric, kröp Harley upp och la sitt huvud på Jossas mage och låg helt stilla så en lång stund. Det var ett konstigt ögonblick för oss, men de sägs ju att hundar hör det inte vi hör, så vem vet om Eric kommunicerade lite med Harley där ett tag!!!
Här är ett sista kort på mig och min älskade hund...
Förlåt mitt älskade hjärta för att jag inte kunde behålla dig...
Du var min bästa vän och min trygghet i min ensamma lägenhet...
Alla tyckte du var så söt...
Jag lärde Dig att inte hoppa upp på folk när de kom hem till oss...
Du la dig ner och vilade undertiden jag skulle klippa dina klor...
Du fick mig skratta många gånger...
Du kröp upp på din fäll intill mig där vi mös i soffan på kvällarna...
Förlåt för att jag blev så arg på dig den där gången du gått lös på gardiner, blommor, ja allt i köket...
Förlåt för att jag inte behöll dig, mitt älskade hjärta ♥.
Jag saknar dig så jävla mycket...
Hoppas du har det bra där du än är...
Jag var så fruktansvärt ledsen i hjärtat den där dagen då mamma o pappa körde oss till Sätaröd där Harley skulle stanna tills någon ville ta hand om honom. Men jag hade inte den tiden det krävs för att ha en hund, jag jobbade 8 timmar/dag med, så därför valde jag att göra detta istället.
Jag hade sagt till damen att jag ville hon skulle höra av sig så fort han hade kommit till en annan familj och att det skulle vara en familj som verkligen bryr sig om honom.
Efter en vecka kunde jag inte hålla mig längre utan ringde till damen och frågade hur det gått med Harley.
Hon sa att efter hon lagt in en annons om honom på nätet så fick hon över 200 svar inom 1 timme, men efter mycket eftertänksamhet och beslutsfattande, bestämde hon att en familj i ÖSTERSUND där mannen var polis, skulle få honom!!!
Jag blev sååå otroligt glad eftersom jag visste att han hade inte kunnat komma till en bättre familj, eftersom en polis håller verkligen fast vid sin hund tills den dör.
Efter ytterligare nån månad tog jag kontakt med polisen i Östersund för jag ville höra hur det gått med honom, fast jag tänkte att det går inte att spåra honom så, så gav jag det en chansning.
BINGO!!!!
Jag pratade med en kollega till polisen som tagit hand om Harley, och han sa att först hade han blivit en utbildad "Knarkhund" så han skulle kunna jobbat i tullen. Men sen ville polismannens fru ta med honom till fjällen och lära honom dra hundsläde, för frun var nån slags fjällguide och tyckte det kunde varit kul för Harley...
Om nu detta är sant - det vet jag inte, och jag kommer inte få reda på det heller, men efter det jag fått veta var jag tvingad att intala mig själv att tro på det - just för att jag skulle känna mig trygg och inte oroa mig...
HARLEY - min första hund, min största kärlek!!!!
Dag 12, Mitt favoritminne...
Kategori: Livet från hjärtat...
Mitt favoritminne...
Hmmmm... det var svårt.
Jag kan faktiskt inte precisera ETT favoritminne, för jag har så många fantastiska minnen.
Men jag ska rabbla upp de bästa - dock inte i nummerordning, utan så som jag kommer på det!
1. MIN & FIDDES TRÄFFDAG på Kristianstads Pizzerian!!!
Jag är såååå glad för att jag gick ut efteråt den där kvällen jag egentligen skulle gått hem igen, efter att ha festat lite hemma hos en kompis.
Visst var Fidde full och sluddrade lite lätt, men han var fast beslutad att han ville ha mitt nummer och ringa dagen efter.
Men det sa inte "KLICK" förrän vi hade en dejt på Brödboden nån dag efter... 
2. HANNAS FÖRLOSSNING!!!
Vem tycker inte sina förlossningar är ett fantastiskt minne, där en ny liten människa som bott i magen i 9 månader, får lära känna sin nya familjemedlem och känna att nu är vi TRE st, nu är vi en FAMILJ!!!!!
3. FILIPS FÖRLOSSNING!!!
Ännu ett fantastiskt minne som först är fyllt med sån otrolig och obeskrivlig smärta, men som efteråt bara övergår till ett lyckosamt rus, och man kommer inte ihåg att man hade så in i helvetes ont för bara några sekunder sen!!!
4. IDAS FÖRLOSSNING!!!
Det gick ju så bra med förra, så det var lika bra att fortsätta på en gång.
Nu har vi fyllt våra hjärtan tredubbelt och för vår del räcker det!!!
5. Alla mina RESOR UTOMLANDS jag varit på, kommer jag ihåg precis som att det var igår.
Men det kan bero på alla mina kort jag tar, hehe... 
6. När jag var TÄRNA på Jossa och Stefans bröllop!!!
Jag hade en mossgrön klänning som skimrade över i guld och så sjöng jag " The Rose" av Bette Midler!!!
7. VÅRT BRÖLLOP 070707!!!!!
Vilka fantastiska och nervösa dagar det var innan själva dagen D.
Allt som skulle fixas och donas.
Allt vi fick hjälp med betydde och betyder så mycket för att vår dag skulle bli så minnesrik som den blev.
Ingen nämnd - ingen glömd!!!!
8. När jag KLARADE MITT KÖRKORT 12/1-09 trodde jag att han som godkände mig - skojade.
Men det var sant, jag hade klarat det!!!
ÄNTLIGEN skulle jag få ha det där efterlängtade rosa lilla kortet i min plånbok!!!!
9. Flytten till RINKABY då vi skulle bo i hus!!!
Det var nåt speciellt med att bo i ett större boende och röra sig i fler rum.
Men fy fan som det såg ut.
Hundratals med FLUGOR surrade omkring i alla rum, det var olika färger på både golv, väggar och tak i vissa rum.
Om vi hade några träd i trädgården?
Hahahaha, då fattade jag varför det heter "TRÄDGÅRD".
Omkring ett 40-tal GRANAR sågade pappa ner och gjorde tomten ljusare.
Utanför garaget där det nu finns en uteplats...
Här håller pappa på att renovera hallen och dörren till toaletten...
Köksfönsterna och ingången...
Kökfönstret och dörren i annan vinkel...
Färdigt resultat!!!!!!!
10. Den tiden då min älskade hund ♥ HARLEY ♥ bodde hos mig!!!
Jag bodde själv i en tvåa och jag hade alltid önskat mig en hund för jag skulle ju inte ha barn, var det tänkt.
När vi varit ute, gick han bort till toadörren, satte sig ner och väntade på att jag skulle öppna dörren och vattenkranen så han kunde klättra upp på toastolen och dricka från kranen!!!
Jag fick till och med BORSTA TÄNDERNA med minttandkräm på honom...
När Jossa var gravid med Eric i 9:e månaden så satt hon i soffan hos mamma o pappa, och då hoppar Harley upp
och lägger sig ner intill henne, med sitt huvud - på Jossas mage!!!!!
Tyvärr hittade jag inget foto eller albumet med Harley, men så fort jag gör det ska jag lägga in kort på honom.
Han var såååå söt mitt lilla hjärta...
Ja det var nog de största minnena jag kunde komma på nu så här på bums...
Dag 11. Mina släktingar...
Kategori: Livet från hjärtat...
Men det som kan tilläggas på min älskade MAMMA ♥, är att hon inte ser ut till att fylla 59 år i år...
Ser man till utseendet och hur hon klär sig så skulle hon inte varit en dag över 45 enligt mig!!!!
Visst har jag en snygg och fräsch mamma???
Det som kan sägas mer om min älskade PAPPA ♥ är att han var med om en Mitralisklaff-reperation -01 nere i Lund.
Innan operationen orkade han knappt tömma diskmaskinen innan han behövde sätta sig ner och vila.
Men efteråt blev han som en ny människa.
Ärret syns knappt, precis som han ville, det syns bara ett ljust och svagt streck där och vet man inte om det så ser man inte det...
Det är så skönt att alla hans barnbarn har sin älskade och härliga morfar kvar, och vi hoppas de får ha det i många, många år till!!!!!
Sen har vi ju min älskade och fantastiska SYSTER Josefine, som jag kallar för JOSSA och har alltid gjort det så länge jag kan minnas.
Jag har ju skrivit om henne också innan, så det blir inte mycket att tillägga här heller.
Hon är tre år yngre än mig och är född på underbara sommaren...
När hon var liten så ÄLSKADE hon att leka med dockor.
INGEN annan fick varken röra eller ens andas på dom.
Bara Jossa.
Hon hade döpt alla dockorna och en av de hette Joakim, sen kommer jag inte ihåg de andra, Linnea tror jag att det var en som hette med....
Sen en annan sak var när hon skulle lägga sig, så skulle pappa bädda så hårt som det bara gick, så hon låg som i ett korvaskinn.
Varje kväll låg jag i mitt rum intill och hörde henne säga:
"- Hårdare... bädda hårdare där, det är ju öppet där!!!"
En gång hade vi spelat kortspel i flera timmar, tror det var "500", och sen på kvällen eller natten gick hon i sömne och mamma följde med henne in till mig och då sa hon:
"- Jag skulle bara ge dig dessa korten!" och så sträckte hon fram händerna till mig, som fattade noll, hahahaha!!!!
Jossa var tärna på vårt bröllop och sjöng "From This Moment" av Shania Twain till oss.
Mina SYSTERSÖNER ERIC ♥ 10 år och ELIAS ♥ snart 8 år, är två syskon som är helt olika varandra.
Eric är lockigt ljushårig med blåa ögon med lite grönt inslag, håller på Liverpool och gillar MICHAEL JACKSON!!!
Elias har mörkbrunt hår och mörkblåa ögon.
Han har också Liverpool som favvolag.
De gillar StarWars, Bakugan, Warcraft, Playmo, WII, Nintendo DS och ÄLSKAR ATT SPELA FOTBOLL!!!!!!
(Några år gamla kort)
Sen har jag min för evigt älskade och saknade SYSTERDOTTER EMMA ♥ som sorgligt nog inte finns hos oss här på jorden, men hon är alltid med oss i våra hjärtan.
Hon är himlens vackraste ängel...
Till sommaren skulle hon blivit 3 år.
Lilla hjärtat...♥
Jag var med när hon föddes och höll henne i min famn, fotograferade henne i alla vinklar så mycket jag kunde för att minnas henne när som helst precis som om att det var igår, grät och önskade att allt bara skulle vara en hemsk och ofattbar mardröm och att hon skulle öppna sina ögon och ta ett andetag, men den önskan förblev en önskan, som aldrig slog in...
Min MORMOR ♥ heter Gunnel och fyller 78 år i år.
Hon har jobbat på Expresso Stadsbud, och på Televerket.
På Folktandvården var hon kanslist i 28 år.
Hon fick min mamma när hon var 19 år.
När jag var liten bodde mormor och morfar i eget hus i Viby och jag tyckte det var så mysigt att komma hem till de och vara nere i deras källare när de hade tänt en brasa.
Jag kommer ihåg att vi alltid åt röda äpplen, spelade kort och åt glass.
Mormor åt alltid upp hela äpplet med kärnor och allt, fast inte pinnen såklart!!!
Min MORFAR ♥ heter BÖRJE och han fyller 80 år i september.
Han har jobbat på Parkförvaltningen i 43 år, och så har han varit en aktiv cyklist i många år.
Han är gift med min mormor sen 59 år tillbaka, och när de bodde i huset hade de en blåvit undulat som hette PINI och var som en papegoja.
Han sa nog upp emot 50 ord och ett antal meningar.
Morfar ÄLSKADE GLASS och har jag inte fel, så åt han det varje kväll!!!
När de inte orkade med det stora huset längre, sålde de det och flyttade till en lägenhet i stan.
Men de saknade att kunna gå ut i trädgården och pula i rabatter och pyssla om blommor, så de sålde även den lägenheten, flyttade tillbaka till deras kära Viby och nu bor de i en marklägenhet med en jättefin tomt och som alltid har de Vibys finaste trädgård!!!
Förr åkte de till Italien varje år, sen blev de lite mer vågliga och följde med mamma o pappa till olika länder.
Boule har varit ett av deras intressen, annars har de varit ute och gått en mil om dagen.
Men nu tar de det lilla lugna och lever sina pensionärsliv som pensionärer gör...
Bild tagen i jan -11
Min MOSTER CHRISTINA fyller 51 år i år och är 8 år yngre än mamma.
Hon jobbar på en förskola i Fjälkinge.
Älskar spinning och har spinnat i mååååånga år.
Hennes man MATS är 56 år och han har jobbat på LM ERICSSON.
De bor i ett hus i Fjälkinge och har tre barn.
JOAKIM som fyller 26 i år. NIKLAS fyller 24 år och ISABELL som ska fylla 19.
Här firar vi julafton eller nyår ihop hemma hos Jossa.
Joakim, Mats och Christina.
Jag hade inget kort på Niklas och Isabell där, så det får bli ett jättegammalt kort på Niklas då han kan vara 8 år kanske...
Här är ISABELL. Ålder vet jag inte.. 16 kanske?
Min mammas moster LENA har bott i Bromölla så länge jag minns, hon är som "mammas syster", hon har jobbat som florist i en blomsteraffär, varit sömmerska och senast tror jag att hon jobbade med utvecklingsstörda personer på Hemhult, men är nu en aktiv pensionär.
Nu på äldre dagar har hon en egen webaffär där hon säljer filtar, halskragar och annat hon tillverkar själv.
Hon är gift med JOSIP och han har jobbat på Volvo i Olofström i X antal år.
Innan det var han på en mekanisk verkstad i Hanaskog.
De är ofta och campar i Halen med deras husvagn, eller så åker de utomlands, bla till Kroatien på semester...
Min farbror heter TOMMY och är 4 år äldre än pappa.
Han har jobbat som snickare först på Näsby industriområde, och sen inom vägverket i alla år överallt i södra Sverige.
Han är gift med EWY och de har två barn ihop, CLAES o MARIA.
Ewy har alltid jobbat som distriktssköterska.
De har bott i Degeberga, i Brösarp, i Ystad, i Slätafly, och i Eksjö.
Vi umgås inte så mycket tyvärr, så det sista minnet jag har från de är när jag o Maria, som är några år äldre än mig, var hemma i deras hus i Ystad (tror jag) och sminkade oss och tyckte vi var såååå snygga, haha!!!
Här är ett kort när Maria konfirmeras i Mariakyrkan!!!
(Här blev det nåt fel med texten som gjorde att jag inte kunde ta bort fetstilen...)
Min GULLEMORMOR, hon tyckte inte om att bli kallad gammelmormor för hon kände inte sig så gammal just då, hette SVEA och hon blev 90 år innan hon dog den 23:e april 1996, ett datum jag drömt om sen länge.
Gullemormor jobbade inom vården på gamla lasarettet där hon vakade.
Det jag kommer ihåg med henne är att jag älskade dricka kaffe hemma hos henne, eftersom jag alltid fick ta kaffegrädde i kaffet!!!
Så när jag sen flyttade hemifrån och drack kaffe och hade köpt kaffegrädde, smakade första klunken kaffe "gullemormor"...
Sen bjöd hon på mandelmusslor med hjortronsylt/jordgubbssylt, och så låg det alltid "Danska Bröstkarameller" i en ljusblå glasskål inne på soffbordet.
Precis innanför ytterdörren hade hon en slags "väggplinga" med strängar och en tråd där det hängde en träkula längst ner och den kulan flyttade jag på så den spelade på de olika strängarna.
Men det var inte poppis hos henne och såklart gjorde jag det när hon inte var i närheten.
Hon hade även en gul undulat som hette LOTTA och den kunde också prata jättemycket, och hon blev så tam så hon lät den flyga fritt i lägenheten.
Men en dag hade hon glömt att stänga fönstret - o vips var lilla Lotta borta...
Gullemormor dog på ett ålderdomshem av lunginflammation och detta är det kortet jag har kvar innan hon blev sämre och tynade liksom bort.
Alla sa att hon blev så smal och mager, och så vill inte jag minnas min rultiga och kramgoa gullemormor...
Hon levde själv i många år efter det att min gullemorfar HOLGER som jobbade som kommunalarbetare, dog 87 år gammal 1978, när jag var två år.
Min älskade FARMOR hette FRIDA och hon var nog den mest underbara farmodern man kunde ha♥.
Hon var så givmild, omtänksam, rar, härlig, bjöd alltid på sig själv och skrattade mer än gärna.
Hon jobbade som köksa och tjänsteflicka både i England hos rika familjer och här i Sverige.
Farmor reste mycket och ofta på egen hand eller med sin syster Inga-Lisa till Danmark och Tyskland, även till andra ställen.
Det jag kommer ihåg med farmor är att hon hade skitmycket godis i skafferiet, flera kartonger, lådor och askar.
Och varje gång vi var där tog hon alltid fram en vit keramikskål med hål i till mig o Jossa som var proppad med godis!!!
Hon lagade (nästan ett helt berg) med världens godaste våfflor, med vischyvatten i smeten som gör de luftigare.
Kokt höna i currysås med ris var en av favoriträtterna hon bjöd på.
Saltgurkor...♥
Alla spritflaskorna hon hade - men ALDRIG drack ur.
Vissa var så gamla att de torkat och korken var orörd.
Porslinsblomma var en växt som hon hade tur med.
Inne på toaletten hade hon såna där lila toadofter med nån gelé i som jag o syrran alltid pillade sönder...
När hon bodde på ett äldreboende nånstans som jag inte kommer ihåg var, kom det in en från personalen i dagrummet, tittar på de äldre, vänder och går ut igen och berättar för de andra vad hon nyss hade sett.
Alla i dagrummet satt och tittade på tv - med vita ihoprullade servetter i öronen.
De tyckte det var för högt ljud på teven så farmor hade suttit o rullar servetter till alla som ville ha, hahahahaaaaa!!!!!!
Hon var en pigg "krutkärring" och var aldrig sjuk.
När hon bodde på Almhaga och var 90 år, gick hon som aldrig förr en speciell dag.
Då gick hon fort som attan i korridoren med rollatorn susandes lika fort.
Sen satt hon upp på bönpallen och åkte motorcykel runt ålderdomshemmet med min killkompis som ägde motorcykeln, två varv!!!
Men sen hände det tråkiga år 2002...
Vi var på semesterresa i Dubai och då fick hon plötsligt lunginflammation - och följderna blev att hon dog.
Vi saknar vår älskade lilla goa farmor och hoppas hon har det bra där uppe hos de andra änglarna och tar hand om lilla EMMA.
De skuttar säkert omkring där på de mjuka bomullsaktiga molnen i fina blommiga klänningar och lockigt hår som flyger omkring...
Min FARFAR WALTER levde med farmor tills han dog 67 år gammal den 8:e april 1975 av hjärtinfarkt.
Han hade antagligen också alldeles för höga kolesterolvärden, som både pappa och nu jag ärvt, men det fanns ju ingen medicin mot det då.
De visste väl knappast vad det var...
Han jobbade också inom televerket och var ute och klättrade upp i stolpar och kopplade in televäxlar.
VILA I FRID - VÅR ÄLSKADE SVEA, HOLGER, FRIDA, WALTER och EMMA så ses vi nån gång igen!!!!!
 |
 |
Lite olustig känsla nu när jag gått in i s...
Kategori: Livet från hjärtat...
Lite olustig känsla nu när jag gått in i sängen sist. Jag ligger närmast dörren och vände huvudet mot dörrhålet o tänkte "Tänk om det skulle stå någon vid sidan om mig en natt när jag vaknar till!" Precis då skriker Filip till i ett skyhögt skrik. Fy fan vad jag tyckte det var äckligt då...
Dag 10, Husdjur vi haft...
Kategori: Livet från hjärtat...
När jag föddes bodde vi i lägenhet på Sommarlust, och då hade mamma o pappa redan en liten familjemedlem som hette PYRET.
En tax/drever var hon, och om jag inte har fel så var hon den ende av 4 valpar som inte behövdes avlivas pga aggresivitet...
Den snällaste hund som någonsin funnits...
Hon älskade grön paprika...
Hon älskade snö och dra mig i pulkan...
Här sitter jag och Pyret i min koja!!!
På Österäng fick jag och min syster ett djur till.
Varsin undulat.
Min var vit och hette LISA och Jossas var gul och hette SLUGGO.
Dålig inställning du hade på kameran mamma, hahaha...
En morgon hörde jag att mamma skrek nåt högt och jag trodde hon sa att SLUGGO hade dött.
Jag sprang upp och in i tvrummet där mamma stod framför teven.
Jag frågade med en liten ledsen röst om det var sant att Sluggo hade dött.
Nä det var inte fågeln - det var OLOF PALME som hade dött!!!!!!!!
När vi flyttade till Rinkaby så hade ju de som bott där innan, ett hönshus men utan djur i, så eftersom vi bodde "på landet" hörde det till att man hade husdjur.
Men först var det så här att kära pappsen fyllde 40 år och då kom grannarna in med en present till honom.
Det lät lite konstigt från lådan och pep på nåt sätt precis som man visslar, och när han öppnade lådan satt det en vettskrämd liten söt ANKUNGE där.
Vi döpte honom till KALLE såklart!!!!
Efter ett tag tyckte vi synd om Kalle som bara pep hela tiden, så vi köpte en kompis till honom.
Hon fick heta KAJSA!!!!
Efter hand de växte och blev större fick de flytta ut i hönshuset och det var nog i den vevan vi skaffade hönor och en tupp.
Självklart döpte vi hönorna och de hette PÄRLAN och HILMA.
Tuppen hette HELMER!!!
Här ligger Pärlan och myser i Jossas händer..
Hönorna gjorde det hönor är bäst på - lägga ägg, och plötsligt var det kycklingar i redet istället för bara ägg.
SPARVÖGA fick en heta för hon var spräcklig och hade en gul näbb.
Har för mig att den svarta hette Svarta SARA...
Hönorna och tuppen var som kaniner, och det resulterade i fler kycklingar.
En tupp blev till och han fick namnet AXEL.
Han var så vacker i sin fina fjäderskrud, och han var så tam och go att jag kunde kalla på honom och rätt som det var, hoppade han upp på min axel!!!
Här står HILMA nere till vänster...
Vi hade besök av en hungrig iller med ett tag.
Den döpte vi till "Den jävla Satans Illerjävlen" för den ville ha våra fina hönor till middag.
Kajsa hade uppmärksammat att illern var på väg in, (vi hade tyvärr glömt fälla ner luckan) och hade ställt sig i vägen till ingången till hönshuset och kämpat på bra, för ingen annan än Kajsa själv kom till skada.
Hon hade blivit ordentligt biten i nacken och blödde som fan.
Mamma o pappa hade hört ett jävla väsen på natten då det hände och var tvungna att gå ut o kolla.
Då såg de Kajsa ligga blödandes på golvet...
Vi räddade hennes liv med att tvätta såret ordentligt och vara noga med att byta bandage varje dag.
Hon blev helt återställd till vår glädje!!!!
Men den glädjen varade inte så länge tyvärr...
Illern hade bara kollat in vad som fanns och kommit dit en andra gång.
Nu hade den gett sig på stackars pappas älskade och fina födelsedagspresent - KALLE...
Usch, jag kommer fortfarande ihåg hur vi såg att Kalle låg nergrävd, med endast huvudet ovanför marken - död.
Pappa blev såååå ledsen och det blev vi andra med.
Fy fan vad vi hatade den där jävla illerjävlen.
Den skulle bara dö.
Den skulle fan inte få tag på fler djur, så vi gillrade råttfällor med ost och leverpastej tror jag, och när den väl lurats in där och inte kom loss, låg mamma o pappa på vakt och sköt den med ett lånat hagelgevär av en granne.
Det var en seg jäkel den där illern.
Pappa hade sagt att han skulle aldrig kunna skjuta ett djur i vanliga fall, men eftersom den tagit och dödat hans husdjur så fanns det så mycket hat inom honom så han kände bara "-DU SKA DÖÖÖ DIN JÄVEL!!!" när han siktade på den.
Pappa sköt 7 skott i huvudet, men den dog inte ändå.
Den bara stod och tittade på honom precis som att den tänkte:
"- Ha, tror du det där hjälper???"
Tillslut så dog den ju, men ändå, 7 skott i pannan?????
Det var som en klonad iller med pansarhud typ...
Ja sen skaffade vi 4 ankor till och de hette Jocke, Knatte, Helge men den 4:e ankan Anki, fick tyvärr avlivas för den hade fel på höften.
Men jag ÄLSKADE att vara i närheten med ankorna och speciellt när jag såg på dom hur glada de blev när jag lät de komma ut på gräsmattan och gå fritt.
Jag kunde ligga ner och rätt som det var kom Kajsa eller Jocke fram till mig, la sig ner och höll mig sällskap.
Här är Jocke...
Här sitter jag och leker med de med vattenspridaren och det var det bästa de visste, att få svätta, plaska, dricka och ha sig...
Ankorna dog en efter en, men den siste som klarade sig längst var JOCKE♥.
En nyårsafton började grannpojkarna skjuta raketer runt 20 tiden och då blev stackars Jocke rädd och fick panik i hönsgården, och jag tyckte så synd om henne och bar in henne på verandan och så satt hon i min famn så ett tag...
Tyvärr slutade Jockes liv kämpaktigt hos en räv som en annan granne följt efter när han hade sett alla fjädrar och följt spåren i snön ner till IP...
De hade ett lyxliv hos oss iallafall och hade nog inte levt ett bättre liv nån annanstans.
Kaniner har vi också haft.
Dvärgvädurskaniner.
Min var brun och hette NINA.
Jossas var svart och hette SOTIS.
De fick också ungar, som mamma trodde var rivna morötter hon lagt ut kvällen innan.
Visst, kaninungar är ju lite rosa och så, men morotsorange... nääää.
Det var 7 små ungar!!!
Blocket fanns ju inte på den tiden så vi fick gå in i affären och sälja de där, haha.
Det mest udda husdjuret vi haft, är nog KAJAN SEPPO!!!!!
Han hade ramlat ner från boet och låg skymd i en buske.
Men vi tog hand om den.
Födde först upp den på hönsmat som vi blandat ut med vatten till en gröt, sen grävde vi upp daggmaskar.
Pappa hade med honom på jobbet för den skulle ju matas varannan timme och vi hade tom med honom hem till farmor en gång, här på detta kortet.
Vi lärde Seppo flyga och han var snäll och höll sig till våra träd i början.
Sen en vacker men sorglig dag, tog han mod till sig och flög iväg - för alltid.
Klart man saknade honom och mindes allt man gjort.
Det kan tyckas att det var väl tramsigt att rädda en kajunge, men hur skulle vi kunna låta bli?
Hade syrran aldrig sett den så...
Men nu gjorde hon det och vi fick ytterligare ett minne av ett husdjur!!!!!!
Dag 9, Mina kompisar från förr...
Kategori: Livet från hjärtat...
När jag gick i klass 1-3 på Gustav Hellströmsskolan gick dessa i min klass!!!
Sandra Bencker, Pontus Holmgren, JAG, Patrik Braun, Martina Johansson, Johan Nilsson, Daniel Kvant, Annelie Ohlsson, Henrik Fröberg, Peter Mårtensson, Ebba Fagrenius, Anna Hildingsson, Ted Andersson, Ir Emilsdottir, Per Meijer, Mathias Ohlsson, Kim ?, Åsa Meijer, Malena Möller, Annika Edström, Victor Nilsson.
De jag lekte mest med var: Sandra, Malena, Ted, Victor, Annika och Anna...
Här är ett kort på några i de andra klasserna och jag måste bara fråga MALIN EVERTSON...
Är detta DIN kille Marcus, som ligger allra längst fram här med ett grönt skärp?????
I klass 4-6 gick jag i Rinkabyskolan och här går jag i klass 6...
Cecilia Lindblad, Martin Szrencel, Jimmy Persson, Björn Welander, Anders Jönsson, Anders Hansson, Ola Wildt-Persson, Fredrik Paulsson, Jeanette Mårtensson, Mattias Persson, Ann-Marie Nyström, Jesper Dahlskog, Therese Dunefloo, Marcus Daun, Martin Enarsson, Tobias Rosander, Anette Ericsson, JAG, Jerker Dahlström, Fredrik Lund, Patrik Harrysson, Christian Karlsson.
Malin Ihl och Teresa Persson var inte med...
De jag lekte mest med var Anette och Jeanette som är här på bild,
och med Cecilia...
Här var vi på skolavslutning där jag o Anette spelade gitarr, "Nu Grönskar Det..."
Jag lekte med en annan tjej med, HELENA HANSSON och hon är ett år äldre än mig.
Här showar vi lite, haha!!!!
En annan kompis var CAROLA NILSSON som också är ett år äldre än mig.
Här sitter vi på en skolpjäs där jag föreställer en pappa och Carola pappans pojke.
Carola:
"-Pappa....!"
Jag:
"- Ja, vad är det min son?"
"- Ehum jo jag tänkte fråga dig en sak!"
"- Jaha?"
"- Eh... får jag gifta mig med farmor?"
"- VA??? Vad säger du? Näää det förstår du väl att du inte kan gifta dig med min mamma!!"
"- Men... DU har ju gift dig med MIN mamma!!!!"
Kul att man är med i FB så man kan hålla kontakt med några iallafall...
Hade varit skitkul att träffas igen och berätta vad som hänt under alla år...
Ja sen gick jag i klass 7-9 och då var det på Norretullskolan med dessa!!!
Tror inte jag behöver skriva namnen undertill...
Här var det en andra kompisar jag träffade ofta och det var IDA från Tosteberga och ANNA J från Vanneberga...
På gymnasiet var vi inte många i vår klass...
Även ifall man hängde ihop med alla så umgicks jag mer med några.
De två "LINDORNA" längst ner!!!!!!
Exempel på påsktårta...
Kategori: Livet från hjärtat...
Låt stå i kylen tills dagen efter och vispa sen ihop smeten till en skumbanankräm.
Gör klart fromagen enligt paketet och låt stå till dagen efter.
Ta tre färdiga sockerkaksbottnar och skär till så det liknar ett påskägg.
Ta bort de två översta delarna och smeta ut skumbanankrämen på den understa botten.
Lägg på mosad banan och sen på med andra bottnen.
Färga grädden blå och klicka ut på sockerkaksbotten nr 2.
Lägg fromagen ovanpå grädden.
Alt 1.
Täck fromagen med grön marsipan.
Skär ut två remsor och lägg på ägget som ett kryss.
Skär ut en lång remsa med rosa marsipan till ett skrynklat presentband som läggs på krysset.
Spritsa Glad Påsk med smält choklad.
Alt 2.
Smält mörk choklad och pensla på ett tjockt lager på marsipanen.
Sätt dit (fäst ev med ätbart lim) olika färger med godispåskägg ovanpå chokladen.
Gör en fin dekorkant med ett glittrande marsipan-pärlband längst ner runt tårtan.
En aggresiv bakning...
Kategori: Livet från hjärtat...
En helt vanlig jävla kaka:
Ett ägghelvete
1 dl sur kakao
Så lite smör som möjligt
Socker
Ingen jävla mandel i alla fall
2 dl bakpulver
1 pkt fula russin
1,5 dl allerginötter
Fyllning:
1 dl tradigt vaniljsocker
1 melon eller nåt
Sprit
Häll nästan allt i en bunkjävel och kör med en elvisp i en kvart.
Grädda direkt i skålen.
Skit i att smöra och bröa.
Kakhelvetet fastnar ändå.
Dunka ut skiten på matbordet om du kan.
Garnera med krossad melon och sprit.
Det spelar ingen roll.
Släng ut matbordet genom fönstret.
Drick upp spriten.
Dag 8, 15 intressanta saker om mig...
Kategori: Livet från hjärtat...
Nåt hittar jag väl alltid, med sen om det är intressant för Er vet jag inte, haha.
Men här kommer de iallafall.
1. Jag tror på andar och det spirituella.
Jag ska gå på en seans nångång för det är nåt som lockar mig.
Kanske får man kontakt med någon...
 |
2. Jag är lättirriterad.
Det är inte alltid det där med att räkna till 10 funkar.
Tro mig.
Jag har bara kommit till tre, sen har de varit i full gång med att bråka om sakerna.
3. Jag älskar smink.
Jag har nog närmare 150 st burkar med ögonskuggor som jag köpt i USA via nätet.
Kanonbra skuggor som håller jättebra kvalitet och sitter perfekt från morgon till kväll.
Förresten, någon som missat mina sminkningar, haha???
 |
4. Känner behov att blogga.
Det är ju lite grann som att skriva en dagbok till sig själv, även om det finns en del som kollar och lämnar kommentarer. Men mest gör jag det för att själv komma ihåg vad vi gjort och har hört barnen säga...
 |
5. Älskar att ta kort.
Ja min kamera går varm allt som oftast och skulle den gå sönder så har jag säkert en ny dagen efter!!!!
6. Har lätt till tårar.
Jag har blivit känsligare på senaste åren.
Allt som hänt i vår familj och andra saker som känns långt in i själen.
Filmer med verklighetsbaserade bakgrunder och känsliga scener lockar fram mina tårar.
Eller till och med foto kan få mig gråta...
7. Jag ser dåligt på långt håll.
Glasögon har jag när jag kollar på tv och kör bil, men jag trivs inte i det.
Samtidigt tycker jag det är lättare med glasögon - än att hålla på och pilla med linser...
8. Tog körkort när jag var 33 år.
Jag och syrran fick tummen ur röven och skaffade oss äntligen varsitt rosa kort att glänsa med i plånkan...
 |
9. Har varit med i IFK-flickorna i många år.
Gymnastik har alltid legat varmt om mitt hjärta och jag var riktigt duktig på det med.
Hoppas Hanna ärver mitt intresse så man får minnas tillbaka hur vig och elastisk man var...
10. Har slitit av korsbandet i Vångabacken.
Ja fy fan vad jag led av det i skolan eftersom jag inte kunde göra de aktiviteter jag ville, som spela fotboll, spela volleyboll och allt sånt som man behöver ändra kroppsställning fort.
Då kunde det hända att jag vred det igen...
11. Älskar att resa.
Det bästa jag vet är att packa resväskan.
Då känner man det där pirret i magen att man snart ska iväg.
Sen när man sitter i planet och det har rullat ut på startbanan och står stilla och gasar satan med motorerna, då vet man att det snart ska lyfta.
DEN känslan gillar jag...
12. Är mörkrädd.
Ja vem känner inte lite obehag när man är ute o går en mörk kväll eller natt och man ser nada...
Allt kan ju hända nu för tiden...
13. Vill tatuera mig.
Klart jag vill.
Men sen är det ju det här med nålar.
Jag är rädd för smärtan.
Rädd att jag svimmar.
Man får väl ingen Emla-salva precis, haha...
14. Noppar ögonbrynen.
Carola.
Jag säger bara Carola.
Hon började och fick mig prova på det för jag tyckte det verkade vara "vuxenaktigt".
Sen blev jag fast.
Nu gör jag det som en typ av avkoppling.
Och det GÖR inte ont... på mig...
15. Tycker om att göra tårtor.
Mitt i natten kan jag komma på olika fyllningar och utseenden på hur tårtan ska se ut och smaka, och då skriver jag upp det i mobilen meddetsamma så jag inte glömmer det till morgonen.
Minnet är ju inte alltid vad det har varit precis...
 |
Dag 7, Mina barn!!!
Kategori: Livet från hjärtat...
Jag har aldrig varit intresserad av barn.
Det fanns inte i mitt intresse.
När mamma var dagmamma kände jag aldrig nån glädje med barnen som var ettriga, gnälliga, skrikiga, luktade bajja, kladdade ner sig när de åt och jag fattade inte vad de menade.
Min syster var däremot som ett magnetfält.
En stor gigantisk magnet som ALLA barn drogs åt.
Visst har jag har haft pojkvänner, och som tur är - ALDRIG blivit gravid.
När jag träffade FIDDE och såg hur go, snäll och omtänksam han var mot min systers pojkar, kröp nåt konstigt fram inom mig som gjorde att jag kände att jag verkligen ville att HAN skulle jag kunna bilda familj med.
Han skulle kunna vara en fantastisk pappa till mina barn!!!
Till mina barn...
Hur kunde jag tänka så?
Jag som inte ville ha barn.
Men med Fidde kändes det annorlunda.
Vi planerade en graviditet och stickan visade positivt.
Jag var gravid i 8 veckor, men det slutade med missfall och det hade det blivit redan i vecka 5 fick jag veta när jag blev skrapad på CSK.
Men det tog så hårt på mig att jag storbölade.
Jag kände direkt att jag fick skylla mig själv på nåt sätt eftersom jag alltid tänkt tvärtom.
Att jag inte velat ha barn.
Men en vacker dag i april -04 visade stickan återigen positivt!
Den 31:e januari -05 föddes det en STOR och lite blå, men en vacker flicka.
Det var vår första älskade dotter ♥ HANNA ♥
5310 g och 56 cm lång...
Min älskade syster var med som ett stöd för mig som hade förlossningsskräck och sprutfobi.
Hon var också ett jätteskönt stöd för Fidde som har blodfobi...
Jag klarade av min första förlossning, men med hjälp av lustgas och EDA.
Sen skulle det dröja till januari -09 då jag kände på mig att jag var gravid.
En känslig och väldigt orolig tid för mig, eftersom samtidigt som jag var så jävla glad över att ha blivit gravid igen, ett stort steg för mig som hade en sån jobbig förlossning, så led jag så jävla mycket i min tystnad av sorg eftersom det var inte så längesen min syster och hennes älskade familj miste deras nyfödda dotter i PSD.
HUR skulle jag berätta för henne?
VAD skulle jag säga?
HUR skulle hon reagera?
Skulle hon HATA mig för att jag blev gravid just nu?
Innerst inne ville jag vara osynlig tills förlossningsdagen kom.
Men det gick ju såklart inte.
Det var lika bra att berätta, och efter att jag samlat mod och förberedde mig på det värsta svaret, blev hon istället väldigt GLAD...
Även denna gången var Jossa med på min andra och otroliga förlossning.
Så den 8:e oktober -09 föddes det en liten och fin pojke.
Vår älskade lille ♥ FILIP ♥
4000 gram och 51 cm lång...
Denna gången hade jag bara lustgas ett litet tag, sen fick jag inte tillräckligt med luft och struntade i att använda den.
De tog hål på hinnorna och sen tror jag att jag skrek mig genom förlossningen istället, jag som har min smärtgräns nere i Kina nånstans...
Ja sen blev det ju så att vi ville ha ett barn till och jag sa till Fidde att då ska jag inte vara över 35 om jag ska bli gravid igen, så det var ju bara att "sätta igång bebisverkstaden" och hoppas på lycka!!!
Jag ammade Filip 3 veckor, sen kunde jag inte mer och mensen hann komma en gång, sen visade stickan positivt en månad senare!!!
Jag trodde inte det var sant.
Inte Fidde heller när han såg stickan på toa.
Hans reaktion var:
"- Shit.... det var snabbt...!"
Denna gången ville vi veta om det var en pojke eller flicka och det visade sig vara en liten tjej där inne...
Andra chocken kom när vi fick veta att det bara skulle bli 11 månader mellan Filip och denna lilla!!!
Efter många oroliga besök i Lund så bestämdes det att jag inte fick gå tiden ut, utan vi bestämde ett datum.
Det blev den 7:e september -10.
Vi åkte ner med alla våra packade väskor.
Våra och Jossas.
Hon orkade vara med på även denna!!!
Efter att ha blivit igångsatt, fått hål på hinnorna och använt lite lustgas, fick jag vara med om en tredje förlossning.
En väldigt snabb sån.
Vår andra och älskade lilla dotter ♥ IDA ♥ föddes!!!
3634 gram och 51 cm lång!!!
Detta trodde jag aldrig skulle hända mig.
Att jag skulle ha tre barn.
Tre fantastiska och så vackra barn.
Det är märkligt hur livet ter sig.
Men det är tur att det inte är förutbestämt.
Eller på ett sätt är det egentligen det.
Livet bestämde att jag o Fidde skulle få tre barn ihop.
Jag som aldrig skulle ha barn - har fått tre hjärtan till i mitt liv att älska livet ut...
 |
