Idag var jag på utvecklingssamtal på dagis.
En "sista punkt" handlade om varför jag inte tillåter Hanna bli filmad på dagis när lärarkandidater gör ett projekt och använder sig av både kamera och videokamera. Vi fick hem ett papper där vi skulle fylla i om vi godkände att våra barn får bli filmade och/eller vara med på videofilm i ett utvecklingssyfte. Jag och Fidde skrev att Hanna får gärna vara med på foto men INTE på video. Vi har ju ingen garanti på att den filmen kasseras och slängs när den inte används längre, och dels litar inte vi på människorna i samhället i samband med internet och vad det kan leda till om såna filmer kommer i orätta händer. Hade vi SETT att banden kasserats och sedan slängts så hade det kanske varit en annan femma. Jag blev utfrågad VARFÖR vi inte tillåter Hanna vara med på video och jag sa som det var och att det tillät vi inte heller på hennes fd dagis.

Sen fick jag reda på att de ska ha lärarkandidater nästa termin också och att  jag skulle tänka över det där med att Hanna kanske skulle få vara med på video då!!! 
VARFÖR skulle jag ändra åsikt tills dess över en sån här sak???
Varför ska fröknarna ens behöva fråga varför vi inte går med på vissa saker om de nu går ut med ett papper där vi föräldrar ska svara JA eller NEJ???
Nu sa vi NEJ och ska inte behöva bli utfrågade och nästan bli "påtvingade" att tänka över att svara JA om att barnet får bli filmat eller inte tills nästa termin.
Vårt val är vårt val helt enkelt.

Fan vad jag blir irriterad över sånt här!!!