Här ligger Hanna i min mage 4 dagar innan hon föddes!!!
Här ligger Filip två dagar innan han föddes!!!
(Uppdatering kommer kanske sen om syster har ett foto på magen med Ida...)
Ja nu sitter jag här i soffan och kollar på "Ullared".
Mamma o pappa har varit här sen lite innan 19.
Jag körde bort till syster och badade i deras bubbelbad.
Det var såå skönt att bara ligga där och slappna av.
Jossa hade packat lite grejer som hon ska ha med sig i några dagar.
Man vet ju inte om vi stannar tre eller fyra dagar.
Allting måste ju vara bra med både mig och med Ida först.
Jag har skrivit en lista på det jag har kvar att packa.
Lite i taget får man ta.
De sista sakerna blir ju det man använder sist i morgonbitti.
Eller nej, vi köpte nya tandborstar idag så de kan jag packa ner redan nu...
Vi ska ta med bröd och smör så Fidde och Jossa kan äta frukost och nåt på kvällen om de blir hungriga.
Men vad har vi kvar??
Kortlek
Läppsyl
Tidningar
Läsk
Smör
Skinkost
Kamera = är på laddning
Datorn + laddare
Mobilen + laddare
Spaghetti + köttfärssås
M.m...
Just nu kommer jag inte på det andra som är kvar, men det är till Fidde.
Typ ombytesbyxor, och underkläder, snus och sånt.
Jag tror inte att jag kommer somna på direkten som jag nästan alltid brukar göra.
Huvudet kommer vara fullt med tankar, tankar och ännu fler tankar.
Kvart i sju ska vi köra i morgon så vi har gott om tid på oss att komma dit i tid.
Man får ju köra en liten omväg eftersom de bygger om vägen en bit.
Jaha ja... imorgon är det dags för inskrivning...
Nervös??
JAAAA SÅ IN I H-E.
Undrar om hon behagar komma ut i morgon eller på onsdag???
Hoppas hon inte väntar en dag extra...
Men samtidigt ska det bli skönt när Ida väl kommit ut.
Får då slipper jag ha ont överallt och känna mig andfådd och otymplig.
Slippa känna mig otillräcklig när barnen vill sitta hos mig.
Orka hänga med i deras tempo som oftast är i highspeed.
Nää nu kan jag inte sitta här längre.
Får kolla om det är nåt litet jag kan stoppa ner.
Håll tummarna för oss att det går bra nu!!!
Jag kommer skriva då och då hur det går, om jag kan och orkar.
Tjingeling!!!!!
Efter mycket velande hit och dit och jämfört det positiva och det negativa med att föda inne i stan eller nere i Lund, så har jag kommit fram till att det blir i Lund.
Även ifall jag inte tror att det behövs blodtransfusion efter hon kommit ut, så vet man aldrig.
Det kanske händer nåt med mig så jag behöver hjälp.
Så nu är det bestämt.
Jag ringde till förlossningen och sa som det var och att jag helst vill bli igångsatt på tisdag.
Då säger bm:
"- Men vi kan inte bara ta in dig och sätta igång dig!"
Då sa jag typ nästan hela bakgrundshistorien om mig och att jag gör flödeskoller varje vecka blablablablablabla....
Efter det sa jag:
"-Det är lättare om Du pratar med Dr Malcus så kan han förklara bättre hur allt ligger till. Hur dags ska jag komma förresten?"
"- Eh jaa jo det får jag nog göra... du kan vara här på tisdag mellan 8-8.30 då!"
Såååå...
Snacka om att jag är nervös...
Nu är det bokat.
Nu finns det ingen återvändo.
Jag kan ju tala om att jag är väldigt nervös just nu.
Tjejens onda tryckande har nog snarare gått över till oros-ont...
Men det onda är ju nada mot det som komma skall.
Tänk om man skulle kunna klara av att föda utan att ligga där och vråla, grymta och föra oväsen?
Det finns ju dom som inte säger ett knyst.
Har inte dom ont???
Det kan ju inte vara bra för varken mamman eller bebisen om nu mamman är så pass bedövad att hon inte känner nånting, då kan man väl inte veta när man ska krysta??
Jag som har min smärtgräns långt nere i Kina någonstans, (jag letar fortfarande efter den) hade tyckt det skulle känts underbart att inte ha ont - men ändå vetat när man skulle krystat.
Känslan med Filips förlossning utan nån bedövning alls???
Ja ungefär som att jag hängde grensle i ett rep eller nåt över ett megastort majbål i fjol när jag kryste fram honom.
Fy faaaaaan vad det brände.
Undertiden tänkte jag att nu är det kört.
Nu har alltihop spruckit till max och kommer se ut som värsta slagfältet.
De får sy igen alltsammans så man blir som en oskuld igen, haha.
Nä det var en hemsk smärta just då.
I det skedet.
Sen när han väl var ute - kände jag ingenting.
Jo när de skulle trycka ut resterna från moderkakan.
Först hade man jävligt ont när han skulle ut.
Sen trycker de som fan på magen igen så man håller på att krevera.
Jag bönade henne att inte trycka mer för jag hade sååå ont.
Jossa sa att hade bm stått lite längre åt ena hållet när hon höll på att trycka på magen, så hade det flugit ner en blodklump i hennes ficka för det var riktigt nära, mohahahaha!!!!
Usch ja vad man kan ha roligt åt sånt här efteråt.
Men just nu är jag bara nervös och orolig.
Kallsvettas och har ont i magen.
Usch, usch, usch...
Men tänk...
Nästa torsdag kan jag vara ♥3-barnsmamma♥ vid den här tiden...
I vår släkt finns det inte många, eller någon om jag inte har helt fel, som vägt under 3300 g vid födelsen.
Jag vägde 3380 g och var 51 cm
Jossa, 4030 g - 51,5 cm
Eric, 4882 g - 53 cm
Elias, 4.635 - 53 cm
Emma, 4325 g - 53 cm
Hanna, 5310 g - 56 cm
Filip, 4000g - 51 cm
Min gammelmormor (gullemormor) fick tvillingar som vägde 9 kilo tillsammans!!!
Så jag tror INTE att denna lilla tjejen väger under 4 kilo.
Snarare mer...
Jag gissar på 4420 g och 53 cm.
Hade varit kul att se vad NI tror hon väger och hur lång hon är!!!
Skriv gärna i kommentarsrutan så får vi se vem som kom närmast...
Ja idag var det sista gången jag var på mvc-koll.
Fidde o Filip följde också med.
Therese frågade lite om vad vi pratat om och bestämt i Lund.
Hon frågade om ev bedövningsmetoder och jag sa att jag vill INTE ha EDA.
Kan tänka mig bad/dusch och lustgas, och att jag pratat om Västerviksblockad med Christel men är osäker till den.
Förklarade att jag känner en sån stor oro med allt där nere eftersom man känner inte till avdelningen, ingen personal och i stort sett allt - eftersom jag aldrig varit där.
Men jag hoppas att jag hamnar i trygga händer och att de berättar för MIG vad som händer.
Om det skulle vara nåt annorlunda.
För det värsta jag vet är när man ligger där "utelämnad" med benen i vädret och de snackar sitt "fackspråk" och jag fattar noll och så vill de inte berätta...
Nu är det nedräkning på G.
6 dagar kvar...
SF-mått = 38
Blodtryck = 124/70
Fosterljud = 149
Vikt = -2 kilo, (sammanlagt +7 kilo)
... datan till sjukhuset så jag kan uppdatera vad som händer.
Lite trevligare att skriva direkt om känslor, tankar och planering på datorn än på ett papper som "minne".
Sen tror jag även att NI, mina kära läsare, kommer kanske tycka det är häftigt/intressant att läsa vad som händer där jag ligger.
Så om jag inte skriver här på någon dag så har jag INTE fött!!!
I några dagar till så är Filip lillebror och minstingen i huset.
Men snart, väldigt snart är han mellanbarnet och STOREBROR!!!!
Idag var det sista gången jag var på blodflödeskoll i Lund innan planerad förlossning.
Jag berättade hur jag kände inför att ev föda i Lund och att jag var i valet och kvalet att välja att föda i stan istället och sa även för- och nackdelar.
Provsvaren visade samma som förra gången plus att MOM-hastigheten hade sjunkit lite och det är ju alltid en fördel. Förra gången låg det på 1.31 och nu 1.23.
Så jag sa att så länge resultaten inte är farligt höga och likaså mina titrar, så känner inte jag någon speciell oro över att hon skulle må dåligt och behöva blodbyte...
Men nu ikväll har vi pratat om vad jag känner allra innerst inne, och även om jag inte känner att hon behöver blod efter förlossningen, så kan det kanske ändå kännas säkrast att vara där nere.
Jag vet inte.
Jag skulle hur jag än bestämmer mig för, ringa till det sjukhuset några dagar innan och "förbereda" de på att jag kommer in den 7:e.
Jo jag tänkte att eftersom jag helst inte vill att det blir den 9:e, så kan jag hellre åka in en dag tidigare och hoppas på att igångsättningen funkar så bra så att Idas födelsedag blir antingen den 7:e eller den 8:e!!!
Det K A N dra ut på tiden, det vet jag, men om man får önska så...
Vägde mig innan jag gick ner och såg att jag hade gått ner 2 kilo!!
Så nu ligger jag på 7+ allt som allt.
Under hela dagen har jag inte tyckt att lilltjejen har varit så pass aktiv i magen som hon brukar vara.
Så undertiden vi åt middag ikväll så bestämde jag att jag skulle åka in på förlossningen och kolla.
Fidde stannade hemma med barnen och eftersom jag inte ville åka in själv så ringde jag syrran.
Hon följde med♥
Tack!!!
Ctg:et kopplades på och precis som den andra gången började hon röra på sig meddetsamma.
Det är som att hon får en "Hallå-kom-igen-och-rör-på-dig-kick" när man ligger där på sängen.
Det var highlife i magen under den tiden, men det var som bm sa, att eftersom moderkakan ligger i framväggen så kan det ha stor betydelse eftersom jag inte kände hennes rörelser.
Likadant var det när bm gjorde UL.
Hon frågade om jag kände henne när hon rörde sig, men det gjorde jag inte fast det syntes på skärmen hur hon ändrade sig.
Så då är det ju inte konstigt att jag inte känner av henne så mycket längre.
Lika bra att åka in o kolla när man känner sig orolig, så slipper jag vara orolig resten av kvällen/natten.
I morgon ska jag på spec mv 14.30 och på tisdag är det Lundatrippen igen.
Då ska jag fråga om hur dags jag ska vara där och hur det ska gå till med igångsättningen.
Fick reda på ikväll av en bm att den där "te-påsen" som startar själva uppmjuknandet av livmodertappen, kan ta upp till 3 dygn - om man har otur.........
Hjälper den inte första dygnet så tar man ut den, sätter in en ny och kollar till nästa dygn, osv.
Jag sa att jag hoppas på att min är så pass mjuk och mogen och att jag är redo för värkstimulerande medlet oxytocin så att jag öppnar mig tillräckligt för att föda samma dag!!!
Jag vill INTE att det ska bli dagen efter!!!
Senast klockslag får absolut bli 23.50 men jag hoppas att det är tidigare, på eftermiddagen/kvällen.
Det blir kanske ungefär vid samma tid och 4 minuter senare, som de andra två.
Hanna 18.29 och Filip 18.33!!!
Dr Malcus ringde i morse och jag berättade om hur jag känner mig och om det fanns möjlighet till en tidigare igångsättning än det datumet vi sa innan, eftersom jag ändå ska dit igen den 31:e.
Han sa att om inte min livmodertapp är utvidgad eller om det har hänt nåt allvarligt med henne, så är det inte värt att riskera en tidigare igångsättning med medicinsk påverkan, dels för att de inte vill chansa nåt med lungorna som oftast inte är riktigt klara före vecka 37.
Så precis idag, om 2 veckor blir det igångsättning...
Detta är nerstoppat!!
Morgonrock
Strumpor
Trosor
Leggings
Amningsbehå
Amningsinlägg
Mjukt toapapper
Schampo
Sovkläder
Gosetröja
Vitt ljus
Tändare
Block
Penna
Detta ska stoppas ner:
Inneskor
Kamera
Laddare
Dator
Laddare
Mobilen
Laddaren
Deo
Pärmen
Kortlek
Godis
Tandborste
Tandkräm
Hårborste
Läppsyl
Min kudde
Glidmattan
Tuggummi
Nerstoppat till Ida:
Nappar
Gosefilt
Fleecedress
Bodys
Byxor
Strumpor
Mössa
Jag orkar inte länge till.
Det är mysigt att vara gravid och ha en kula.
Ett tag.
Några månader.
Men nu vill jag inte vara gravid länge till.
Är trött på att vara trött.
Är trött på att inte orka nåt.
Nu orkar jag inte bära på tyngden mer.
Jag har ont.
Ont i höften.
Ont i magen.
Ont i nacken.
Ont i ryggen.
Jag vill bli igångsatt tidigare.
Tidigare än planerat datum.
Har ringt de i Lund och bett läkaren ringa upp mig.
Hoppas han ringer.
Idag.
Helst.
Först kollade Lotta om huvudet fortfarande låg neråt, och det gjorde det.
Efter att hon kollat lite mått på huvud, mage och lårben
så sa hon att lilltjejen väger 2790 g = 2800 g nu.
Exakt vad jag trodde att hon skulle säga ju!!!
Men som jag sa till Lotta så tror jag själv att hon ligger närmare på ett kilo till.
Om inte mer...
Det ska bli spännande att se vad hon väger då hon kommit ut.
Hon försökte få en bra bild på ansiktet, men jag tycker inte att deras UL-maskin
visar så bra bilder jämfört med den i Lund, (kräsen blir man) sen har vi ganska många foto sen innan.
Fick utskrivet en hel bibba med papper med förlossningsjournalen från Filip,
mvc-journalen och några andra papper som kan vara bra att ha med till Lund.
15.30 ska jag vara på viktuppskattningsultraljud för att höra vad de tror, gissar på att hon väger nu i denna veckan.
Jag skulle gissa på att de säger runt 2.800 g idag, men med min egen "intuition" tror jag mer åt 3.400.
Hon känns lika tung som när jag bar på Hanna och så mycket som det slog fel på enligt deras beräkning så går jag nog mer på vad jag själv känner.
Ska bli spännande att höra resultatet om en stund!!!
I måndags var jag på mvc och fick reda på att Therese sa att lilltjejen hade huvudet uppåt.
Igår frågade jag Ann i Lund om hon kunde kolla hur hon låg, för jag hade haft skitont i magen en del gånger under natten. Då hade hon antingen vänt sig rätt igen med huvudet ner - eller så hade Therese bara känt fel!!!
Under ctg:et igår, var mätningen på sammandragningarna uppe i 31.
Till skillnad från förra veckan då de låg på 18...
Ja...
Hur ska jag börja??
Alla mina tankar och funderingar efter dagens beslut fick mig i tårar nu ikväll när jag hade Filip i famnen undertiden han drack sin välling.
Jag kom in 10.55 till Ann och det första hon sa var:
"- Oj... har inte du blivit förlöst än? Jag var tvungen att kolla i ultraljudsjournalen om du skulle hit idag eller inte!"
Jag sa att jag hade gärna haft en liten bebis utanför magen nu, för det är så jäkla tungt och jobbigt.
Speciellt när jag måste lyfta lillkillen.
Hon sa att hon såg på mig att jag var trött och hade verkligen behövt föda vilken dag som helst.
Flödesmätningen såg bra ut och den låg på ungefär samma som förra veckan så nu skulle jag komma dit igen om två veckor, den 31:e.
Innan de släppte mig ville de köra ett ctg.
Men jag fick vänta och vänta och vänta...
Läkaren kom och sa att han ville prata med mig nu, för sen visste han inte när han hade tid.
Han sa att jag var i vecka 35+2 idag och att alla proverna såg bra ut, och frågade vilken datum jag var planerad till att bli igångsatt.
Sen fortsatte han:
"- Men... eftersom vi inte vet om hon har blodbrist eller inte när hon kommit ut, så vill vi att du föder här i Lund!!!!"
Då blev jag helt stum.
Jag visste inte vad jag skulle säga.
Tjugotalet tankar flög runt i skallen som en virvelvind.
Jag kände mig snurrig.
Föda i Lund???
Här nere?
Jag känner ju inte till en enda på förlossningen här.
Allting som jag känt mig trygg till på CSK, försvann i ett svart hål.
Jag frågade om min syster fick vara med undertiden som stöd, (om hon nu vill åka hit) eftersom mannen har blodfobi och känner att han också kan behöva hennes stöd.
Han sa att det är självklart att jag får ta med precis vem jag vill.
De personerna fungerar ju som en sk Doula.
Sen sa han att vi skulle skriva in det datumet som vi hade bestämt på CSK, för igångsättning - om det nu inte sätter igång tidigare av sig själv.
Jag fick fortsätta vänta på ett ledigt rum till ctg:et.
Jag satt och väntade på vad jag trodde de sa - ett ledigt rum, i nästan en hel timme, sen tittade jag ut bort mot de rummen de brukar köra ctg i och där var en skylt med "LEDIGT" på.
Då gick jag ut och frågade om det verkligen inte fanns ett enda ledigt rum än för mig, för jag ser två rum med "ledigt" på.
En jävla stöddig surkärring kom fram till mig och sa:
"- Eh jooo... är det du som är Jennie?"
"-Ja och jag har väntat snart en hel timme på att få göra ett ctg!"
"-Ja det kan inte vi hjälpa, vi har inte blivit tillsagda att du skulle in på ett sånt. Men du kan komma med här. Har du lämnat urinprov och tagit blodtryck? Har du dina papper så jag kan se dina uppgifter?"
"- Jag ska bara få ett ctg nu för jag var på mvc igår och kollade det, sen har jag bara de papperna som finns i min pärm!"
Jag svarade lika surt och tvärt som hon gjorde mot mig för det var fan inte mitt fel att dom inte blivit informerade tidigare. Konstigt ändå, för pärmen med mina papper låg ju där inne på deras rum...
Fidde och barnen hade varit ute och gått hela tiden jag var där uppe och nu började sms:en ramla in med frågorna:
Hur går det?
Vad händer?
Har du kommit in än?
Bla blabla bla...
Jag frågade surkärringen hur länge jag skulle sitta med ctg:et.
Samma ignorerande tonläte:
"- Ja det vet inte jag! 10, 20 eller 30 minuter...det beror på hur resultatet på remsan ser ut!"
35 minuter satt jag med det och sen fick jag frågan om vad jag skulle göra därefter.
Hur fan skulle jag veta det???
"- Nähäää... då får vi söka läkaren så får väl han kolla på det och säga vad han tycker. Du kan sätta dig där ute och vänta på honom.
Jag tänkte att klockan var redan mycket och Fidde o barnen satt där nere.
Min irritation växte över att bara höra "vänta här, vänta där, vänta här" hela tiden och med mina gravidhormoner sa jag precis vad jag tyckte till surkärringen.
"- Hur lång tid tar det innan han kommer då? Jag pallar inte vänta hur länge som helst till. Jag har snart varit här i tre timmar och jag är skithungrig. Han kan väl kolla på den remsan och sen ringa till min mobil och säga svaren!"
Nä se DET gick inte.
Läkaren kom efter 10 minuter och sa att ctg:et såg bra ut och sen när klockan var 14.10 - fick jag äntligen gå!!!!!!
Jag o barnen åkte in till mvc i morse och träffade Therese.
Hon kände på magen precis som hon brukar, men det tog lite längre tid idag.
Hon försökte luska ut hur hon låg och efter mycket kläm både här sa hon:
"- Du jag tycker att det känns precis som att hon har huvudet upp och en spetsig rumpa nertill!!!"
Men det var ingen knall eftersom hon simmar rundor och ibland kan jag tom känna när hon snurrar och vänder sig där inne, för det gör ganska ont på vissa ställen.
Therese sa att om hon fortfarande ligger kvar så i morgon på ul i Lund, så skulle vi bestämma en tid för ett vändningsförsök i nästa vecka.
Fast hon kan ju vända sig igen bara nån dag innan hon ska ut, precis som Filip gjorde...
Annars är resultaten så här:
Hb = 118
Bltr = 129/76
Hjärtljuden = 158
SF-mått = 37 ( hade ökat med 2 cm i denna veckan precis som med Hanna)
Vikt = +9
Blodflödesvärde i Lund
Datum Grav vecka Peakhastighet MOM
26/4 18+5 1,07
10/5 20+5 0,98
31/5 23+5 1,19
22/6 26+6 1,36
6/7 28+6 1,32
21/7 31+1 1,41
4/8 33+0 1,35
10/8 33+6 1,37
19/8 35+1 1.31
31/8 36+6 1.23
------------------------------------------------------
Datum Titrering av anti- K
11/3 32
24/3 32
19/4 64
12/5 16
31/5 64
15/6 16
28/6 16
19/7 32
------------------------------------------------------
Datum Fullgångna veckor SF-mått HB Bltr Flj
10/3 12 133 127/77
3/5 19 117 131/72 147
31/5 23 23 120 136/72 152
28/6 27 29 117 134/70 135
26/7 31 33 116/68 154
3/8 33 34 128/68 137
18/8 35 37 129/76 158
Nu är det inte länge kvar tills lilltjejen blir för stor och får flytta ut från sin trångbodda etta.
Tre eller fyra veckor till max...
Kanske.
Kan bli tidigare med om fastighetsskötaren och överordnaren tycker det är lite för lugnt.
Men sköter hon sig så blir det ju lite längre...
Ja idag var det sista gången som jag kunde få en flödesmåtning sk "specialare" eftersom det bara är jag som gör denna extremt ovanliga kollen. Hittentills detta året har de inte haft en enda till med samma immunisering som mig!!!
Jag skulle göra ett ctg 10.45 men det blev försenat pga en annan, så jag satt i väntrummet så länge och kände hur lilltjejen snurrade rundor och var nästan lite ovanligt vild där inne i magen.
Skönt att hon var så aktiv idag...
11.10 blev det min tur.
Tänkte att det kunde inte vara så lönt eftersom jag skulle in på flödes 11.15, men Ann var lite försenad så ctg:et kördes så länge hon inte var tillbaka.
Jag fick en sladd med en knapp som jag skulle trycka på varje gång jag kände några rörelser och tänkte att jag lär få trycka hela tiden för hon var så aktiv innan.
Men plötsligt låg hon alldeles stilla och vägrade röra sig.
Hon hade somnat av all aktivitet sen innan.
Efter 10 minuter vaknade hon och börade röra på sig igen och jag tryckte som en galning för då blev jag ju lite nervös för att de skulle tro att hon inte rört sig nåt alls.
20 minuter satt jag med det sen hörde jag att Ann sa mitt namn och det blev min tur till flödes.
Denna gången fick hon kanonfina resultat och hon låg precis som Ann ville för att just kunna få så bra resultat som möjligt.
Men bara för att det gick så bra och när jag hade torkat av mig all klet, så undrade hon om hon verkligen kollade mina flöden i ljumskarna för hon kunde inte hitta svaren.
Så jag fick lägga mig på sängen igen så hon kunde göra den mätningen med.
Resultatet:
Flödet hade bara höjts med 0,02 och nu ligger det på 1,37 så det var ingen oro till att göra nåt drastiskt.
Ctg:et visade också bra kurva med hjärtslag mellan 145-156.
Blodtrycket som de tog för första gången låg på 120/78, också bra.
De ville inte släppa taget på mig helt som tur är, så nästa onsdag ska jag dit igen för att göra ett ctg och en vanlig flödesmätning där man inte kan se flödet i huvudet som nu, och kontrollera om hon får tillräckligt med syre och blod, men på tisdag dagen innan ska jag till mvc och ta blodprov och då skickas de rören till Lund som Prio 1 så de får fram svaren i god tid tills jag kommer dagen efter.
Då kan de se om mina titrar har ökat och skulle de ökat drastiskt så kan det vara att hon börjar få blodförlust och då får jag förlösas inom det snaraste.
33 + 5.
I 33 veckor och 5 dagar har jag varit gravid.
Hoppas på 3-4 bra veckor till...
Men allt hänger på tisdagens resultat nästa vecka.
Usch...
Varje gång jag ska till Lund har jag ont i magen.
Samtidigt som jag hoppas på att hon ska ligga så stilla som möjligt för att analytikern ska kunna få så bra värden som det bara går, då hon måste ligga stilla, så hoppas jag att hon rör sig ordentligt för att veta att hon mår bra.
Det är lite i ett sk 50/50-läge... eller vad man nu ska kalla det.
Varje morgon när jag vaknar är jag alltid lika orolig om hjärtat slår som det ska.
Om hon sover gott där inne i min mage.
Ger hon inte sig till känna så tänker jag att hon tar en extra lång sovmorgon.
Det som är mest obehagligt är när jag kan flytta på henne utan att hon rör på sig.
Men jag försöker inte oroa mig.
Fast det är svårt.
Riktigt jävla svårt.
