Vi fick åka in på förlossningen idag - på Fiddes födelsedag, för att igårkväll ringde en doktor och sa att mina blodvärden hade ökat 2 gånger och att jag skulle komma in i morgon, en lördag, kl 9 för att göra ett ultraljud och kolla blodflödet hos bebisen. Jag fattade ingenting och frågade varför. Då sa hon att det hade förändrats till det sämre och det fanns risk att bebisen inte mådde så bra. Jag sms:ade Fidde som var i Malmö med Pa och blev orolig som fan och tänkte ska jag inte in ikväll istället för en lördag om de ringer en fredagkväll kl 18 och säger en sån sak??? Snackade på msn med syrran och ringde upp förlossningen och frågade om jag inte kunde komma in samma kväll istället. Men bm sa att jourläkaren hade gått för dagen och det var bara hon som kunde svara på våra frågor.

Väl inne på ett undersökningsrum sattes ett ctg för att kolla så allt var okej med hjärtat. Det tog en halvtimme innan jag ringde på klockan o sa att jag pallar inte ligga på sidan längre utan behövde vända mig. Smartisarna hade inte satt igång remsan som skriver ut ctg-kurvan, men de hade tydligen sett att kurvan var bra ändå.
Hjärtljudet låg på ca 143 slag.

Sen fick vi träffa två stycken läkare som skulle göra en blodflödesmätning för att se om det fanns tillräckligt med blod i navelsträngen. De kollade även om det hade tillkommit vätska i huvudet (kan göra det i vissa fall) men det hade det lyckligtvis inte gjort. Allt såg jättefint ut och hjärtat slog som det skulle.
Den manliga läkaren var dansk och han var jättetrevlig och berättade precis allt vi ville fråga om.
För första gången har vi fått veta vad den här proccessen handlar om och vad som kan hända och vad som händer när förlossningen väl satt igång!!!!
Så här är det i en kort sammanfattning:
Mina blodkroppar ser bebisen som ett främmande föremål som vill stöta bort bebisen och på det viset äter mina antikroppar i mitt blod - upp bebisens blod. Mitt blod tål inte bebisens blod. Jag fick fel blod när Hanna hade fötts då moderkakan togs ut för hand och jag fick blodtransfusion.
Så hur som helst så blir det ett blodbyte på bebisen när den kommit ut... snyft...

Innan ultraljudet gjordes, berättade jag om hur allt ligger till.
Att jag är rädd för att gå över tiden för att det är bättre för kroppen om det startar av sig själv.
Hanna var beräknad till 3800 men vägde 5300.
Att moderkakan fastnade och fick tas ut för hand.
Jag förlorade 5-6 liter blod när den väl lossnade.
Jag fick akutinsatt 9 påsar blod - som det dessutom var nåt fel med.

När jag var klar så brast det för mig och jag kunde inte hålla tillbaka gråtattacken utan storbölade i rummet.
De förklarade att de förstod min situation och att de har både högre prioritering och ännu mer koll på mig nu.   
Han gjorde även en viktuppskattning och det slutade på ca 4 kilo.
Jag tror mer på det hållet än på vikten i måndags som var på 3135...
Sen sa båda läkarna att de ville att jag skulle gå över vecka 37 och det är det i morgon, söndag 4/10, och att efter den veckan kan det bli igångsättning vilken dag som helst, för de ville inte att jag ska riskera nåt denna gången och göra så jag får en traumatisk förlossning igen!!!
Hade detta upptäckts i vecka 25-28 så hade det varit en mycket värre situation för bebisen.
Nu är den så pass stor, lungorna är väl utvecklade och den kan klara sig utanför livmodern.

Hur som helst är det skönt att veta att allting var bra och såg bra ut, och att vi fick ett svar -
men det känns ändå som att jag fördärvat Fiddes födelsedag... så jävla typiskt att det skulle vara just idag!!!