Mitt I Livet...

Jag o Hanna gick en runda i det rätt så kalla, men ändå uppfriskande vädret, ut till Netto på Österäng. Det var så fint att se det frostade löven som låg på marken och jag ångrade mig att kameran glömdes kvar där hemma... Till o med Hanna sa att hon tyckte löven var fina med snö på...

På Österängskolans gård hade vattenpölarna frusit till stora isbanor och Hanna ville såklart prova att åka
skridskor. Efter en snabbvisit inne på Netto gick vi till närmaste lekplats som fanns på Hannas näthinna. Vi var på den lekplatsen där jag bodde när jag var liten. Den blåa färgen på husen var sig lik, men allt annat runt om kändes så annorlunda och var nästan lite srämmande. Den enorma gräsmattan där jag o kompisarna lekte förr - kändes så otroligt liten nu... Allting är så "planbyggt" typ... Förr var det mer en mysig lekplats där träden och buskarna som växte lite hur-som-helst... Nu var det precis som att de hade ett visst område där de skulle hålla sig inom, annars så klipps de bort... Jag vet inte... men det kändes inte som förr. Men det kan det inte heller begäras när det är - 22 år sen!!! Vi gick tillbaka samma håll med skridskoåkning och synen av de vackra löven o sen in i "skogen". Hanna frågade om jag gillade att åka skridskor vid skolan och sa:

"- Mamma, tyckte du också det var skojigt att åka skridskor?

"- Mm.. lite, jag gillar inte när det är halt precis...!"

Då sa hon:  

"- Jag var riktigt ryslig!!!!"