Sådär ja...
Nu har Filip somnat.
Han gick omkring i sin gåstol och smågnällde så där precis som bebisar gör när de är trötta.
Alla föräldrar känner igen sitt eget barns gnäll vad det betyder.
Det är rätt coolt att veta vad en som inte kan prata, bara har sitt speciella ljud - menar!
Vi har börjat ge Filip MILD HAVREVÄLLING nu istället för tillägget som han haft sen han föddes.
Välling istället för tillägg...
Vår lille kille börjar bli stor nu!
  
Han blev 6 månader den 8:e april, och det är halva tiden kvar tills hans ett-årsdag!!!
Shit vad tiden går fort när man tänker efter...

FILIP:
* Är stadig när han sitter upp.
* Kan blåsa med munnen, eller nåt liknande i allafall hihi..
* Är stark i sina ben och vill hellre stå än ligga. 
* Skrattar hjärtligt när man pussar honom i sidan, under armen och på benen.
* ÄLSKAR och AVGUDAR Hanna, allt hon gör skrattar han åt!!
* Är stark i nacken och har varit sen han föddes. 
* Älskar sin gåstol. 
* Tycker om Mango o bananpuré.
* Kan dricka ur glas.
* Sover allra helst på sidan.
* Älskar att ha sin blåa hjärtefilt när han ska sova.
* Tycker om att känna på mitt hår/ansikte när han får flaskan.
* Har blåa ögon.
* Dreglar i mängder.
* Har inte fått tänder än.
* Gillar att plaska i badbaljan.
* Tycker att tidningar är spännande att dra sönder och tugga på, särskilt nya...

Om att vara tvåbarnsmamma:
Jag som alltid sagt att "jag ska aldrig skaffa barn" har fått äta upp det många gånger.
Och det är jag glad för.
Jag har kysst många paddor innan jag väl kysste rätt groda - som tillslut blev min kung.
Jag var 29 år när jag o Fidde fick vårt första barn.
En dotter som vi döpte till HANNA.
Hon vägde 5310 g, var 56 cm lång och var den största bebis jag sett nångång!
Efter hennes förlossning vågade jag inte skaffa fler.
Hon växte upp i vår 5:a på Sommarlust och efter 4 år började vi leta hus.
Vi fastnade för ett i TOLLARP där kära syster med familj bor.
Huset blev vårt.
Hanna fick lämna sitt trygga dagis med de supersnälla fröknarna som vi saknar oerhört mycket, och börja på ett nytt istället.
Hon fick nya kompisar och fastnade först för en som heter LOVISA som är ett år äldre.
Efter ett tag fick vi veta att vi träffats innan - på Sommarlust - och bott grannar!!!!!
Sen lärde hon känna kompisen OLIVIA som är lika gammal som Hanna.
Kompisarna på dagis hade/skulle få syskon, och Hanna frågade varför inte hon hade nåt syskon.
Men då sa vi att det skulle hon få.
Jag var gravid igen!!!!
Jag har nog aldrig varit så orolig och nervös någongång som jag var under den graviditeten.
Hur skulle jag kunna älska ett barn till?
Skulle min första och största kärlek till Hanna bli mindre?
Tänk om hon blir för avundsjuk?
Så kom dagen D.
8:e oktober 2009.
Dagen då Hannas älskade lillebror FILIP föddes!!!
Sån kärlek och gemenskap det finns mellan de två nu, trodde jag aldrig att jag skulle få se.
Hur han skrattar när hon busar med honom, hur hans ögon riktigt lyser när Hanna kommer mot honom, kärleken mellan dom när de ligger intill varandra och han sträcker ut sin hand mot Hanna för att få hennes närhet... 
Mina tårar rinner undertiden jag skriver detta, för det jag får uppleva nu går inte att beskriva.
Så mycket oro - för sån otroligt fin händelse!!!

---

Hanna är en väldigt smart och stark människa.
Nu menar jag inte stark med muskler eller så.
Jag menar "stark i sinnet".
Hon har nog fått sitt temperament av mig, kan jag tänka.
Det sägs att "Barn gör inte vad vuxna säger - utan de gör vad de vuxna gör"
HA!!!
B-u-l-l-s-h-i-t.
Hanna säger det jag säger - och säger det jag gör.
Det kan ju vara bra ibland, och ibland inte alls bra.
Hon snappar upp precis allt hon ska och allt hon inte ska.
Nu har hon äntligen lärt sig vad jag tycker: att man har LEGGINGS på höst/vinter/vår för dom är LÅNGA, och så har man TIGHTS på sommaren när det är varmt eftersom de är korta och TUNNA...
Ett av mina "ordpåhitt" som jag tycker stämmer ganska bra!!!


Jisses vad detta blev ett långt inlägg...
Filip sover ännu och jag ska ta o dricka nåt för jag börjar bli litta törrer i hållsen känner jag.
"Ett glas rött" låter så gott när någon säger att de ska ha det, men jag är absolut ingen vinmänniska och kommer aldrig att bli det heller.
Jag tycker inte om smaken på vin. 
Jag hade gärna velat lära mig tycka om det, så man kunde myst med guben en lördagskväll med att ajda pillade rajjor å dricka vin, men vi får väl dricka Fanta istället... Skitgott. Not.
Men vad faan spelar det för roll egentligen när han ändå inte gillar fisk???