Idag hade jag fått en tid för att göra ett NUPP-ultraljud.
Camilla som kallade in mig, sa på en gång att hon tyckte sig känna igen mig.
Jag sa att det är mycket möjligt, jag fick en son i oktober och då träffade jag en hel del.
Hon såg att det var ett foster och jag är i vecka 12+3 enligt ulmätningen av huvudets storlek, men resten tyckte hon såg ut att vara storleksmässigt räknat till några dagar framåt, kanske 12+6/13+0. Vi skulle se närmare på det i v 18 på det ord UL.
Spalten i nacken ska inte vara över 3 mm (risk för Downs Symdrome) och det låg på 1,3 mm så det såg bra ut.
Hjärtat slog med fina slag och hon berättade precis det hon såg så att jag förstod vad jag tittade på.
De hade fått en ny UL-maskin med mer finesser som ställde in skärpan till det bättre, så det var mycket klarare och skarpare tvbild nu, än det var innan.
Jag fick två fina och stora bilder på bebisen med mig hem som snart ska sättas upp på kylen...