Mitt I Livet...

På måndag ska jag till Lund!!

Kategori: Nio månaders längtan

Christel Åkerman ringde igår och sa att mina titervärden i blodet hade ökat ytterligare en gång och ligger nu på 1/64... Labbet i Lund tyckte att jag skulle åka dit redan på måndag (fredag idag) för att göra flödesmätningen i navelsträngen redan nu på måndag. Lika bra att göra det så fort som möjligt. Det som är konstigt är att läkaren eller ingen annan vet vad det beror på att mina värden stiger för varje gång.
Titer = Den utspädning av ett prov som fortfarande ger upphov till en tydligt positiv antigen-antikroppsreaktion. Används vid graviditetsimmuniseringar som ett mått på mängden antikroppar och för att bedöma risken för MHN hos fostret.
MHN = K-vitamin är viktigt för att blodet ska kunna levra sig normalt. Ett litet antal bebisar (ungefär 1 av 10.000) som inte får K-vitaminprofylax får blödningar orsakade av K-vitaminbrist, Morbus hemorrhagicum neonatorum eller MHN. De kan få näsblödningar, blödningar från munnen, eller invärtes blödningar vilket kan vara livshotande.
Taget från www.growingpeople.se

Andra övervakningsmetoder går ut på att försöka fastställa mängden anti D-antikroppar som cirkulerar i mammans blod och därmed graden av transport via moderkakan till fostret. Mätning av antikroppstitern är den klassiska metoden, man mäter då mängden antikroppar i spädningssteg där skillnad på ett steg innebär en fördubbling av antikroppsmängden. Metoden är osäker och kan inte ensam förutse fostrets tillstånd. Genom upprepad provtagning får man dock en uppfattning av immuniseringens utveckling.

Vid stigande titrar kan man som komplement bestämma antikroppskoncentrationen i mammans blod. Denna metod talar bättre om hur fostret mår.

När fostrets röda blodkroppar förstörs sker en ökad produktion av det skadliga ämnet bilirubin som utsöndras via dess urin ut i fostervattnet. Man kan mäta koncentrationen via ett fostervattenprov och med hjälp av denna få en ganska god uppfattning av risken för fostret. Upprepade prov kan också ge en uppfattning av i vilken takt utvecklingen av tillståndet sker. Oftast kan man då förlösa i tid innan barnet blir allvarligt sjukt.

Enda sättet att bestämma hur allvarlig blodbrist fostret har är att mäta hemoglobin (Hb)-koncentrationen i dess blod. Det kan man göra genom att ta blod från navelsträngen (cordocentes). Tyvärr har denna annars suveräna metod också nackdelar och risker. Risken är blödning i samband med ingreppet som kan ge övergång av röda blodkroppar från fostret till mamman och därmed förvärra immuniseringen ytterligare. Cordocentes används därför bara i svåra fall då diagnostik och behandling görs samtidigt.

Lite orolig är man allt...
  

Kommentarer


Kommentera inlägget här: