Mitt I Livet...

Idag var jag, Fidde och Filip på sjukhuset för att prata med läkaren Christel Åkerman som vi hade undertiden jag väntade Filip. Vi pratade om bla mina blodvärden som de fortfarande ska hålla koll på var tredje vecka genom ett blodprov. När jag väntade Filip togs blodprover, och första gången på värdena var mina antikroppar Kell 1/4, sen steg dom till 1/8 och till förlossningen hade de dubblats till 1/16 och då ville de sätta igång mig för att inte riskera att nåt skulle hända med Filips blod eller nåt.
Denna gången låg mina Titervärden på 1/32 och de vet inte varför de har höjts så pass mycket.
Det skulle kunna bero på att jag blev gravid så snabbt och att de gamla värdena inte hann sjunka tillräckligt.
Vi frågade vad som kunde hända om de steg alltför mycket och då sa hon att i värsta fall görs en blodtransfusion på bebisen genom moderkakan, precis som ett fostervattensprov. Men än så länge ligger det inte i riskzonen på alltför förhöjt värde så vi hoppas att det inte stiger.

Skrivet från FamiljeLiv
"När Familjelivsmedlemmen Lydia väntade sitt första barn, Wilgot, visade ett blodprov att hon tillhörde blodgrupp Rh-negativ. Hon fick höra att det inte var något fara och funderade inte så mycket på det. För de flesta Rh-negativa gravida kvinnor uppstår inga problem, men det kan bli så att mammans kropp bildar antikroppar som gör att det kan uppstå blodbrist hos fostret. I värsta fall kan man tvingas göra en blodtransfusion på fostret i magen.
Lydias graviditet gick bra och efter förlossningen fick hon en spruta med ett så kallat immunoglobin som skulle skydda henne från att bilda antikroppar vid en framtida förlossning. Trots sprutan med vaccination uppstod komplikationer när Lydia något år senare blev gravid med Svea, vilket är väldigt ovanligt.
- Överläkaren sa att det hände ett par gånger varje år, men någon mer förklaring fick jag inte, säger Lydia.
Blodprov visade att Lydia hade börjat bilda antikroppar och medan graviditeten fortskred så steg antikropparna. Lydia blev tvungen att lämna blodprov varannan vecka.
- Då blev jag orolig, så jag sökte på Familjeliv och hittade fler i samma situation. Det var jätteskönt att hitta andra att prata med, säger Lydia.
När Lydia var i vecka 31 hade antikropparna stigit så mycket att läkaren ville göra ett flödesultraljud för att kontrollera om det påverkade fostret.
Flödesultraljudet visade att barnet inte var påverkat - ännu - men Lydia blev tvungen att åka till Akademiska sjukhuset i Uppsala en gång i veckan för kontroller. Vid varje besök skulle hon ha med sig en packad väska, ifall hon skulle bli igångsatt. I vecka 35 visade flödesultraljudet att det var risk för blodbrist hos fostret och några dagar senare blev Lydia igångsatt. Då hade hon fått reda på att Svea skulle bli tvungen att byta blod efter förlossningen.
- Hur skulle det bli när hon kom ut, skulle jag få hålla henne eller skulle de ta henne direkt?
Förlossningen gick bra och efter att barnmorskan tagit ett prov från Sveas navelsträng fick hon komma till sina föräldrar. Först ett dygn senare var det dags för Sveas blodbyte.
- De la henne på en bädd och gick in med nålar genom navelsträngen för att byta blod. Det tog två timmar. De hade förklarat att det inte var farligt, så vi kände oss trygga, men det syntes efteråt att hon var påverkad, säger Lydia.
Blodbytet gick problemfritt och idag är Svea en glad liten tjej. Hon fick gå på extra kontroller de första månaderna, men räknas nu som frisk. Däremot är risken stor att det blir komplikationer om Lydia blir gravid igen. Det kan till och med handla om att man måste göra en blodtransfusion på fostret i magen."

Fiddes blodgrupp hade också ett viktigt avgörande om han var Kell negativ eller positiv.
Jag har A+ och Kell negativ och Fidde som fått sitt kollat nu, är 0+ och också Kell negativ.
Men hade nu Fidde varit Kell positiv, så hade det inte varit bra för bebisen för då skulle bebisen automatiskt blivit positiv den med, och därmed fått göra en blodtransfusion innan födseln - genom min mage...  
Invecklat eller vad?
Tur att de själva har koll på det...

Nu är jag i vecka 16+3 enligt deras UL och när jag är i vecka 20-24 ska jag göra ett blodflödesprov som görs i Lund, för de har gjort såna prover fler gånger där och är mer säkra på vad de ser, än vad de är här på CSK. Det är ett vanligt ultraljud där man ser blodflödet i navelsträngen och om det är normalt eller inte. "Vid eventuellt anemi så ökar hjärtminutvolymen, och blodets viskositet minskar. Dessa två faktorer leder till att blodets flödeshastighet ökar" och det är det som de ska kolla så att det inte gör...
Ett sånt prov gjorde de när jag väntade Filip med, så jag vet hur det funkar!!!
(Jag sökte på "Immunisering vid graviditet" på AltaVista för att se om det stod nåt mer om "mitt fall" och jag hittade bla denna sida där man kan läsa om det.) 

Christel gjorde ett UL på mig för att se om det fortfarande låg nåt litet knyte i magen med ett hjärta som tickade - och det gjorde det.
Jippie!!!