Mitt I Livet...

Många tankar och funderingar...

Kategori: Nio månaders längtan

33 + 5.
I 33 veckor och 5 dagar har jag varit gravid.
Hoppas på 3-4 bra veckor till...
Men allt hänger på tisdagens resultat nästa vecka.
Usch...
Varje gång jag ska till Lund har jag ont i magen.
Samtidigt som jag hoppas på att hon ska ligga så stilla som möjligt för att analytikern ska kunna få så bra värden som det bara går, då hon måste ligga stilla, så hoppas jag att hon rör sig ordentligt för att veta att hon mår bra.
Det är lite i ett sk 50/50-läge... eller vad man nu ska kalla det.

Varje morgon när jag vaknar är jag alltid lika orolig om hjärtat slår som det ska.
Om hon sover gott där inne i min mage.
Ger hon inte sig till känna så tänker jag att hon tar en extra lång sovmorgon.
Det som är mest obehagligt är när jag kan flytta på henne utan att hon rör på sig.
Men jag försöker inte oroa mig.
Fast det är svårt.
Riktigt jävla svårt.

Kommentarer

  • Görel säger:

    Hon nannar jättesött i din lilla mage! Det är en toppenplats att vara på!

    2010-08-07 | 14:14:04
  • Josefine säger:

    Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva....

    Jag kan känna din oro, att vänta barn efter det som hände mig och stefan gör ju att graviditeten får en helt annan känsla.

    Jag är ju också orolig varje gång ni ska till Lund, jag undrar också hur du mår innerst inne, för jag vet att du är orolig för saker som man kanske inte var lika nojjig över när du tex väntade Hanna. Visst var man orolig men man trodde ju inte att nåt sånt som hände Emma ska hända en själv....du förstår väl hur jag menar??

    Jag hoppas innerligt att du slipper bli inlagd på tisdag och att allt ser bra ut, för jag vill vara med på förlossningen när er lilla flicka tar sina första andetag....

    Kram älskar dig så mycket :-)

    2010-08-07 | 16:03:40
    Bloggadress: http://ericeliasemma.blogg.se/
  • Jennie säger:

    Görel...

    Ja jag hoppas att det är som Du säger och att allting är bra, man kan ju tyvärr inte se in och kolla efter själv.



    Kram.

    2010-08-07 | 20:15:30
  • Jennie säger:

    Älskade syster!!!

    Hur jag mår innerst inne...

    Ja, egentligen kan jag nog inte förklara det riktigt denna gången. Men jag vet att det starkaste och mest tydligaste som känns just nu i denna sekunden, är en sån otrolig och stark oro eftersom jag gör alla dessa mätningarna i Lund och jag är inte lugn förrän jag fått svar på hur hon mår där inne. Men oron och nervositeten släpper inte helt ändå för då finns oron om hon mår bra resten av tiden i magen tills nästa gång jag ska kollas. Och nu blir det ännu mer eftersom jag inte ska till Lund nån mer gång (antagligen blir jag inte inlagd på tisdag om allt är okej)...



    Det är väl alltid så, att har man inte råkat ut för nåt hemskt eller traumatiskt så tror man aldrig att det kommer hända en själv. Men eftersom det hänt i vår familj så kan jag aldrig känna att jag har en säker graviditet eller kommer få en säker förlossning. Det kanske slutar med att jag får kejsarsnitt och även om jag vet att det görs hur många som helst om dygnet, så känner inte jag mig trygg ändå. Jag får nojjor om att jag inte klarar snittet och får blodförlust, jag drömmer att det händer likadant som med Emma antingen timmarna innan eller efter.. Jag kan inte låta bli att drömma om det, för hjärnan är överaktiv i de tankarna just nu och det skrämmer mig så otroligt mycket att jag inte själv kan låta bli och istället tänka på annat. Det var likadant i slutet av veckorna med Filip, men det är mer än dubbelt upp nu.



    Jag vill också att Du ska vara där med oss på lilla älskade och efterlängtade Idas första dag utanför min mage så hon får se och bli buren av sin fantastiska moster!!!



    Jag älskar Dig så otroligt mycket:-)!!!!

    2010-08-07 | 20:36:00
  • Maria säger:

    Förstår din oro o alla tankar o känslor som bubblar inom dig..Inte konstigt efter allt som du o din fam gått igenom..Håller alla tummar ja har på tis..O önskar o hoppas av hela mitt hjärta allt går bra..Kram o tanke

    2010-08-07 | 22:45:55
  • Jennie säger:

    Maria...

    Håll alla dina tår också så går det nog bra!!!

    Kram och tack...

    2010-08-07 | 23:16:08

Kommentera inlägget här: