Mitt I Livet...

Andra försöket till att bli gravid efter ett tidigare missfall i v 10, ledde till en enorm lycka.
För varje vecka som gick tänkte jag på att "hoppas att jag får behålla fostret denna gången".
Min syster blev överlycklig när jag berättade det för henne efter 12 veckor, och hon ville självklart vara med under förlossningen.
Fidde är lite orolig när det gäller blod och sånt kladdigt.... sa han!
  
14/8-04  Vecka 17
Har varit i Turkiet på semester, som var helt underbar. 
När vi stod i gaten ut till planet frågade en av personalen mig när jag skulle föda!!!
Hallå eller?? Jag är bara i vecka 17!!!

Nu började jag bli nervös...
Hur många dagar till skulle jag gå över?
Tänk om det skulle bli på samma dag som Erics födelsedag!!!
Vad komiskt.
Jag hade fotograferat min fina och jättestora mage var 4:e vecka för att se skillnaden...
Och vilken skillnad det blev de sista dagarna mellan den 25:e och den 29:e!
Blev orolig igen.
Tyckte att magen växt ordentligt.
Gjorde ett nytt UL.
Läkaren kollade och sa:
"-Visst, Du har en STOR mage - men det är mest fostervatten. Bebisen kommer inte att väga mer än max 3800g!!!"

Okej tänkte jag, det var ju ännu bättre!



  30/1-05

"-VATTNET!!!", skrek jag kl 03.50 till Fidde när jag skulle resa mig upp för att gå på toaletten.
Ja då fullkomligt forsade det ur mig.
Det kändes som att jag kissade på mig.
Ringde förlossningen och sa som det var, men skulle åka in kl 9.
Åkte in - åkte hem och ringde min syster Jossa och sa att jag ville hon skulle komma hem till oss.
Hon klockade mig, och ca 13.30 sa hon:
"-Nu har Du bara 3 min mellan värkarna så det är nog dags nu!!!"

Blev inskriven 14.00.
Låg och tänkte på allt.
Jag fattade inte att snart var det dags att FÖDA - jag som alltid sagt att jag ska ALDRIG ha barn...
På min förlossningsrädsla.
Alla sprutor jag skulle få.
Tänk om nåt går fel.
Behöver göra KEJSARSNITT.
Usch. Jag vill inte.
Fiddes rädsla.
Tur att Jossa var hos mig.
Pojke eller Flicka.
Ville innerst inne ha en flicka.
Blir lika glad över en pojke.
Jossa har redan två...
Kunde varit kul ju...

Håller Jossa i handen stenhårt.
Tänker att nu sticker de snart in den där jävla sprutan i ryggen.
Jossa säger att jag ska slappna av.
Hur i h-e ska jag kunna det när jag HATAR sprutor?!!!

Plötsligt befinner jag mig i ett annat varmt rum med lustiga färger.
Det är bra nu, hör jag Jossa säga.
Efter ca 20 min behöver jag mer lustgas.
Har SKITONT.
Sjuksköterskorna tycker det är konstigt och kollar slangen. 
Den har blivit vikt och jag får inte i mig något av EDA:n!!!
Inte konstigt.

Fortfarande inte hänt nåt !
00.47 ligger jag och tänker på att "Eric fyller år idag"...
Jossa filmar lite.
Fidde går ut och äter. 
Han kommer in och frågar om jag vill ha nåt och kör iväg och köper en chokladmilkshake och ett kexchoklad. Mumsigt...

Värkarna stannar av vid 01 och jag kan slappna av lite.
Klockan 05 sätter det igång igen.

06.15.
Magen blir stenhård vid värkarna och sväller upp till en kanonkula.
De ser huvudet och frågar om jag vill känna.
"-NEJ TACK...!!"
De ser att bebisens högra hand håller på högerörat.
Hindrar passagen.
Kommer varken in eller ut.
06.29 lägger BM sin tyngd på min mage och DÅ kommer HANNA ut och läggs på min sladdriga mage!!!!!!!!!

De väger henne och säger "-Här ligger Din syster i lä!"
"-Jaha... eh, vadå?" frågar jag.
"-Den här damen är 56 cm lång och väger 5310g!"
Vad skulle jag säga???
Både jag, Jossa och Fidde blev helt tysta.
Skojade hon???

Navelsträngen var ca en meter lång och det fanns en knut på den.

Efter ett tag känner jag att jag körs ut från salen och ner till en lång illaluktande steril korridor med grönklädda varelser.
Det känns som att jag är med i en film med utomjordingar som ska göra experiment med mig.
Varför är jag här?
Var är min dotter?
Varför är inte Jossa och Fidde här?
HJÄLP!!!
Kan ingen berätta vad som har hänt?

Blir lite klarare i huvudet.
Jag ligger i ett rum med säkert femton personer ståendes runt mig.
En tjej förklarar att de ska sätta en slang i halsen på mig för att jag ska sövas.
VA???
"-Jag ska inte ha nån slang i min hals!!!" säger jag.
"-Det är jag som bestämmer över min kropp!"
Det blir ingen slang och jag sövs inte.

Moderkakan hade fastnat och kom inte ut vid förlossningen, därför behövdes jag opereras.
Under förlossningen tappade jag 3 dl blod.

Två personer försökte få loss moderkakan innan det tillslut lyckades.
När de fick loss moderkakan som suttit fast, öppnades ett sår inuti och det forsade ut blod.
Jag kände hur det stack till och brände i armarna...
Fick veta att jag förlorade mellan 5-6 liter blod på en gång!!!
Jag fick 9 påsar blod insatta akut.

Jossa och Fidde fick ta hand om Hanna hennes första 6 timmar utan mig.  
Jossa blev som en extramamma till Hanna meddetsamma - hon sov över med mig och Hanna på BB när Fidde behövde sova hemma.
Skönt att ha en syster som själv fött två barn och vet vad man behöver!
Jag älskar min syster så mycket och är överlycklig för att vi har en så bra och nära kontakt
Du Betyder Allt För Mig...
Jag Älskar Dig...


Tack För Hjälpen Vid Hannas Födelse!!!