Mitt I Livet...

Igår hade Hanna med sig 3 paket glass till dagis som hon bjöd på. Hon blev firad där och fick ett paket med några delfintatueringar. När jag hämtade henne, fick jag 1½ paket glass med mig hem! De hade inte varit så många barn som de sagt dagen innan, så det gynnade ju oss!!!

På eftermiddagen ville inte Hanna följa med mig o Filip när vi skulle handla, så hon ringde o frågade kompisen L om hon fick leka med henne undertiden. Så vi körde till Willys själva sen!
Precis när jag var framme i kön och lagt upp alla varor på bandet, blev Filip ashungrig och började gallskrika. Jag betalade och sa att jag var tvungen att ge honom mat och frågade om jag fick låta varorna ligga kvar för att kunna hämta de senare.
När jag satt och gav Filip mat, kom det fram två tjejer - som hade packat ner mina varor!!!!
  

Fidde hade slutat jobba och fick gå till Willys o möta upp oss.
Sen körde vi o letade efter en SNÖSLÄDE.
De var totalt slutsålda överallt.
Inte en enda affär hade kvar nån.
Jag som hade behövt skotta bort snön framför brevlådan.
Tidningsbäraren hade bara slängt tidningen på marken, för han inte kunde köra ända fram till brevlådan!!!

Idag körde jag Hanna till dagis och på hemvägen svängde jag inom BROKÖP och frågade ägarinnan om de hade nån släde kvar.
Hur kunde jag tro det???
Jag berättade hur det låg till med all snö framför vårt och hur jag försökt asa bort det tunga snöhelvetet utan resultat. Då sa hon att nån hon kände skulle köra traktorn och skyffla bort snö från vår gata idag, och att hon skulle säga till honom att ta extra mycket på vår sida!!!!

Kompisen L lekte hos Hanna idag, och när pappan senare hämtade henne, hade han med sig - EN SNÖSLÄDE!!!!!!
Tjohoooooooooo!!!
  
Vi köpte den visserligen av honom så vi visste ju att han skulle ta med den.
Men ändå!
Nu kan vi äntligen börja skyffla undan snö som man ska göra utan att böja ryggen för en barnsläde!!!

Kom på mig själv ikväll när jag stod o hängde tvätt; -Hur desperat får man vara egentligen när man står o DRAR i bebiskläderna, för att bodysarna i storlek 62/68 "börjar-bli-kort-i-grenen, -men-om-jag-drar-lite-i-den-så-passar-den-säkert-ett-tag-till!!!"

Hmmm... passar den inte - så passar den inte.
Jag måste börja förstå det.
Att de gulliga bodysarna som Filip hade när han var mindre, kommer inte passa honom nu hur mycket jag än drar och försöker göra den längre i grenen. Det är precis i det ögonblicket man verkligen inser att han växer på längden. Jag har inte tänkt på det så mycket innan eftersom man är med honom hela tiden. Visst märks det att han växt, men inte sååå mycket. Eller?
Vikten märks ju tydligare, men just när man trodde att ett par supercoola militärmönstrade byxor som han skulle ha idag - plötsligt inte passade, då höjde jag på brynen en extra gång och satt där som ett stort frågetecken och med hans byxor halvt uppdragna på benen på honom!!!
Aldrig använda!!!!
Bläääää.
Summan av kardemumman är alltså; för att han ska kunna ha använt allt fint vi köpt o fått, måste han alltså ha olika bodys varje dag. 
Annars växer han förbi storlekarna och kläderna förblir oanvända...
Varför växer de små pluttarna så fort???
Som den gången jag trodde han kunde ha ett par svarta velourbrallor... som var - alldeles för små.
-Mohahahaha, Jossa... jag vet precis vad du tänker!!!
Fortsätter inte mer om det ämnet....