Två bebisar med en månad emellan...
Kategori: Livet från hjärtat...
 |
Undertiden jag och syrran pluggade till körkort lärde vi känna en tjej som ville så gärna bli gravid, men inte lyckades. Jag klarade mitt körkort IGÅR - FÖR ETT ÅR SEN och hon klarade sitt några veckor efter mig. Jag blev gravid och tror jag var i vecka 10 när jag träffade henne och hennes kille på Eko. Jag berättade att jag var i vecka 10 och hon gratulerade mig och sa att vi kunde få deras gungställning som stod på deras tomt då de köpt nytt hus för de hade ingen användning för en sån nu. Men då sa hennes kille lite tveksamt att det är kanske inte så bra och att de skulle iallafall vänta ett år...
Jag ville inte vara sådär "gåpåig" och fråga rakt ut, utan frågade senare om hon inte lyckats bli gravid än.
"-JOOO!!!" sa hon och sken upp. "-Jag är i vecka 7!!"
De skulle ha barn tre veckor efter oss, haha.
Datumen var uträknad till den 12:e november, men lille killen ville ut dagen innan.
Idag körde hon alltså hit med sin lille son.
Han vägde 4200g nu, men det kändes inte som att han vägde 200 gram mer än vad Filip vägde när han föddes. Mer runt typ 3 kilo eller nåt.
Men man glömmer så fort...
Jossa som hade kommit i morse, körde sen och hämtade E o E från skolan.
Hanna lekte med kompisen L en stund innan mamman hämtade henne.
Filip var vaken en bra stund och sen somnade han så skönt i min famn.
Jag gick in och la han i sin säng med filten intill honom och kollade så att han sov.
Det är så skönt att bara kunna lägga honom så i sängen och att han fortsätter sova...
Hennes lille kille somnade i hennes famn, men vaknade när hon skulle lägga sig ifrån honom.
"Så är det alltid!" sa hon och pustade.
Stackaren...
Lite fika med en himmabagad saffranslängd gjorde gott i munnen.
Tips: När jag värmer en frusen eller en torr kaka i micron, sätter jag in en mugg vatten samtidigt för då blir kakan saftig och inte sådär äckligt smulig och torr som de kan bli annars.
Till lunch gjorde jag fiskpinnar med ris och samtidigt förberedde jag en skinkstek som jag satte in i ugnen.
Tyvärr hade vi ingen lök.
Inga morötter.
Inga äpplen.
Fasen med. Det är ju DET som gör en stek så god...
Det vi hade hemma och som fick duga var vitlök, honung, sweet chilisås, sviskon och lite soja.
Vi hade köpt en ny stektermometer och jag skulle testa den idag tänkte jag.
Ställde in den på 68 grader, stack in termometern i köttet och sen in i ugnen.
När vi ätit färdigt lunchen och det hade gått ca 30-40 minuter, kollade jag vad köttet var värmt till.
90 grader!!!!!
Vaddå 90 grader... redan???
Det brukar ju ta 1½ timme till 68 grader annars....
Jag fattade ingenting.
Sket i den termometern.
Halv tre tog jag ut köttet och lät det stå under ett folietäcke.
Det var riktigt gott när vi åt det nu ikväll.
Knaprigt på ytan och riktigt sådär gottit en stek ska vara.
Sås, ättiksgurka och gelé som tillbehör satte pricken över i:et!!!
Filip har somnat för natten, men innan han gjorde det åt han 210 ml och det är den mängden han vill ha numera inför natten. Jag tyckte det såg ut att vara väldigt mycket i flaskan och tänkte att han kommer säkert att kräka lite, men det gjorde han inte. Inte nånting!!! Sau jevuelens gött asså...
|
