Filip har varit svår att lägga nu ett par kvällar.
Tror det är framtänderna som spökar.
Han har feber och har börjat smådregla igen. 
Hans "grej" med att luta huvudet mot axeln har avtagit sen vi började med alvedon.
Visst händer det ibland, men inte lika mycket.

I går sänkte Fidde Filips sängbotten så man kan känna sig lugn igen om man behöver lämna rummet.
Han är så stark i armarna och häver sig upp med hjälp av spjälorna, och hade vi inte sänkt den nu, så hade han säkert tagit sig över vilken dag som helst.
Lite mer jobbigt och problematiskt är det däremot för mig.
En mage känns väldigt mycket i vägen när jag ska lägga ner honom i sängen - och ta upp honom...
Jag får liksom lyfta upp magen över sängkanten och sen försiktigt böja mig ner.
Hmmm... ser nog kul ut för andra...

Idag var vi inne i stan och hämtade stödpinnen och bältena till Filips andra bilstol.
Han sitter mycket bättre i denna och slipper kröka på benen.
Sen handlade vi på Willys och därefter blev det en tur till mamma o pappa.
De åker till TURKIET i morgon två veckor och lämnar detta, ja... vad ska man kalla det, dåliga vädret?
Egentligen tycker inte jag att det är ett "dåligt väder" eftersom det behövs regn och med den där klibbiga och äckliga värmen som vi haft nu ett par dagar känns det bara som ett välkommet väderomslag...
MEN...
Sen är man ju aldrig riktigt nöjd heller.
Hur vädret än är.
Regnar det så blir man trött, hängig och tuggar chips o godis på kvällarna med en film igång på tv:n.
Är det soligt kan man vara ute o sola och bada, men då klagar man på att det är för varmt för svetten rinner i pannan, längs ryggen, det är kletigt där man sitter, bla bla bla bla bla bla...
Jag som är höggravid och svettas och blir andfådd av det lilla minsta jag gör nu, kan visserligen längta efter lite mindre hetta, men jag längtar absolut INTE till vintern.
Icke icke icke...
Då svettas man ju då med!
Under alla de jäkla lager med kläder man måste ha på sig för att inte frysa.
Nä hellre hetta - i måttlig värme, och utan den jobbiga kvava luften är underbaaaaar.

Fidde funderar på att tatuera sig igen och då får det bli antingen på armarna eller på skuldran.
Jag funderar på att låta "fusktatuera" mig resten av graviditeten - i pannan.
Med DENNA texten:

Jaa...
Alla som ser min mage frågar om jag verkligen är SÄKER på att det BARA är EN!!!!!!
Ibland tror jag att folk är dumma ihuvudet när de kommer med en sån fråga.
Om man har ca två månader kvar, brukar man vara säker på HUR MÅNGA det finns där inne...
Men det är ju klart...
Med dagens teknologi så kan man aldrig vara säker, det finns kanske ett KLONINGSSYSTEM i livmodern nu, och då kommer det kanske ut 4 små bebbar, fullt kapabla att gå själva och säger: "-Det var på tiden!!!" 
Hahahaha!!!!!!!
 

Undrar förresten när det ska bli varmt igen???