Jisses vad jag mådde piss i natt och i morse.
Kl 04 vaknade jag och var tvungen att gå upp och sätta mig på en stol i köket och dricka lite.
Det var ljust ute och plötsligt var jag inte trött längre.
Men jag fick ju gå in o lägga mig igen och försöka somna om.

Halv åtta vaknade jag nästa gång, så jag hade tydligen sovit gott efteråt...
Vi åt frukost, gjorde oss färdiga och sen lämnade vi av Hanna borta hos Olivia för de skulle leka idag undertiden.
Vi var framme i Lund 09.35 och fick den sista p-platsen som fanns nästan precis där jag skulle in.
Tur man var ute i god tid...
Jag blev inkallad 10.05 medan Fidde stannade kvar i väntrummet med Filip.

Det tog ett tag innan Laura, som analytikern hette, kunde mäta de 8 viktiga stilla sekunderna då jag ska hålla andan för att få det bästa resultatet.
Det är riktigt jobbigt att hålla andan så länge, precis när någon säger till en och om man har andats ut just då.
Lite panikkänsla att inte kunna andas in när man behöver...
10.45 var hon äntligen klar me alla mätningar som behövdes.
Hon sa att hon tyckte att blodflödet hade ökat lite sen förra gången, men läkaren skulle titta på det och bestämma vad han trodde var bäst om det var dags för blodtransfusion eller inte.
Gissa om jag blev svettig då??? 

Jag fick vänta i väntrummet och sms:ade Fidde att han skulle komma in igen, för han hade gått ut en runda med Filip undertiden.
När han kom tillbaka fick vi gå in på rummet igen och höra resultatet.
Doktorn sa att det låg på nästan samma värde, det hade sjunkit med 0.04 så nu var det på 1.32 istället för 1.36 som sist, och han sa att det var bra att det inte hade ökat.
Så nu blir det en koll till om två veckor, den 21:e juli.
Då har Fidde semester så han får följa med då.
Hanna vill väl inte följa med, utan leka med nån igen kan jag tro!!!

Om det blir fler flödesmätningar och om det håller sig på samma resultat som nu, så blir det varannan vecka fram till vecka 35.
Sen kan de inte mäta längre för då är tjejen så pass stor i magen att det blir svårare att kunna precisera mätningarna.
Men skulle de se en tydlig förändring på den sista mätningen i v 35 så läggs jag in och får ha förlossningen i Lund istället.
Fidde frågade om det idag, - om det nu skulle behövas en blodtransfusion i slutet av graviditeten, så är det säkrare att föda där än inne på CSK, för nu är de så pass medvetna om mitt läge och kan förbereda sig mer än vad de hade kunnat inne i stan. 
Har jag dessutom passerat vecka 36 och det nu skulle behövas en blodtransfusion, så görs det på henne när hon kommit ut, så de slipper mixtra med nålar och slangar och sånt på min mage i de sista veckorna, och det tyckte jag lät bra.


Nu har min oro släppt och jag kan koppla av igen så gott det går.
Jag vet att man inte ska orora sig för mycket, men vad hjärnan gör kan man tyvärr inte bestämma över.
Samtidigt tycker jag att det är bättre att oroa sig lite mer än att inte bry sig alls, och tro att allting är och kommer bli bra.
För allt är och allt kan inte gå så bra - alltid...
Det vet jag.