... i morse var det för jävla jobbigt att försöka sova.
Kudden hade jag redan slängt ner på golvet för den var alldeles svettig och kall.
Vid denna tiden hade jag öppnat sovrumsfönstret helt och sen satte jag mig i hallen med dörren på vid gavel och andades in svala fläktar som kom från det efterlängtade ovädret.
Det åskade, blixtrade och regnade, men det var såååå skönt att sitta där och bli avsvalkad, men jag var också såååå trött. Fidde sov som en stock och jag kan inte komma ihåg att han rörde sig så mycket som jag.
Min del av lakanet var alldeles ihopskrynklat och täcket hade jag knölat ihop till en stor, bökig hög.
Hanna låg på golvet utan täcke, men det var ju ingen knall. Det brukar hon ju göra...
Håret i min nacke hade inte torkat än efter svetten och jag kände mig alldeles äcklig. 
Rätt som det var sprang det en liten igelkott utanför och vidare mot vår gräsmatta.
De är så söta...
Den blev väl rädd för alla blixtrarna som kom allt tätare.
Igårkväll när vi satt och tittade när det blixtrade, så beskrev Hanna det som att det ser ut som ett fyrverkeri!!!

Efter att vi rullat ner alla persienner så hade vi inte lika varmt i morse som igår på 28 grader kl 8, nu var det "bara" 26 grader, hahahahaha...