Jag ringde till vc i Degeberga idag och berättade vad som hänt igår ang Hanna, och vad jag tycker om personalens sååå kompetenta och "goda råd" och hur det hela resulterade.
Så här var mina samtal ungefär:

Jag: "- Jag skulle bara säga att det sk "goda rådet" vi fick som svar igår när vi ringde ang dottern som fått en riktig ordentlig sträckning i nacken - slutade med att hon fick åka med ambulansen till akuten!"

Sjuksköterska nr 1: "- Nämen vad säger du? Nu var det ju inte med mig som Ni pratade med igår, så jag vill helst inte ta den här diskussionen eftersom jag vet inte riktigt vad det handlar om, men det låter som att det är en väldigt allvarlig grej! Men jag tycker det är bäst om du pratar med vår chef istället!"

Jag: "-Ja det kan jag gärna göra!"

Samtal 2 med en riktigt surkärring till sjuksköterska nr 2: "- Ja hej detta är sjuksköterska XX och jag ringer ang Er dotters händelse igår!"

Jag: Ja, vi ringde till Er igår och det enda vi fick som enligt ambulanskillarna var ett riktigt skamligt råd, till Hanna som vid detta laget gallskrek av smärta i nacken och låg helt stilla i sängen, var att vi skulle ge henne alvedon och vira en halsduk runt hennes nacke som stöd, sen skulle hon ligga så i några timmar. Senare skulle vi höra av oss fram mot lunch!"

Sjkusköterska 2: "- Näää det kan inte jag kalla för ett skamligt råd, och så uppfattade inte jag det som... och sen kunde du ju inte själv få för Dig att ringa hit och berätta vad som hänt!"

Jag: "- Du, för det första är jag höggravid och jag var så orolig och nervös just då, att jag var JÄVLIGT glad och tacksam över att min syster som var snäll nog att köra hit, ringde i mitt ställe, istället för att höra en orolig mamma som kanske vräker ur sig ord som Ni inte vill höra.
Sen för det andra ska det inte spela nån roll över VEM som ringer till ER och frågar en sak!!!!"
Hon: "- Nähäää... 

Jag irriterad som ett bi: "- Jag väntar på samtal med Er chef nu!"

Hon: "- Jaha, om Du vill gå vidare med detta så får Du väl göra det då... var det med VÅR chef Du skulle prata med?" 

"- Eh, JA!"

"- Okej, hejdå!"

Samtal med chefen.

Han: Ja hejsan detta är XX och jag är chef på vc i Degeberga... och jag har hört att Ni haft en del turer med Er dotter??"

Jag: "- Ja, hon skulle lyfta upp sin lillebror från spjälsängen, men hon råkade sträcka sin nacke riktigt ordentligt i det tillfället. Hon gallskrek och jag fick inte röra henne alls. Min syster kom hit och ringde till Er och vi fick som råd, som inte alls var ett bra råd enligt ambulanskillarna, att hon skulle få alvedon och sen få en halsduk virad runt sin hals som stöd. 

Han: "- Mhmmm... okeej...!"

Jag: "- Hon är 5½ år och hur skulle hon klarat av att ligga stilla från det vi ringde vid lite över 8, o fram till lunch då vi skulle höra av oss hur det gått???"

Chefen: "- Neeej det ska man inte tro att ett sånt litet barn ska klara av, det är ju jobbigt bara för en vuxen...!"

Jag fortsatte och avbröt honom: "- Sen tycker jag att den personalen som ger såna sk "goda råd" att oroliga föräldrar som ringer till Er för att få den bästa vården och ett stöd eller trygghet, ska inte bara få till svar att de ska "ge alvedon och låta barnet ligga stilla o vänta i några timmar", för det är inte alltid det bästa. Är personalen så pass ovetandes och osäkra på vad de ska säga till föräldrarna så tycker jag att de borde informeras om att istället förklara som det är, att de är osäkra och ger föräldrarna rådet att ringa 112 och få bättre information DÄR. Ambulanskillarna sa att det var bra att vi inte rörde Hannas nacke alls förrän de kom dit och bedömde läget, för det hade kunnat gå mycket värre - speciellt när det gäller ett barns nacke!!!!!"

Han: "- Jag tycker precis som Du och jag tycker att det är jättebra att Du ringer hit och talar om en sån här sak för det är det inte många som vågar!"

Jag: "-Jo men jag tycker bara att det är synd om det händer andra föräldrar som ringer till Er och får samma råd att ge alvedon och tillverka egen stödkrage, för det kan förvärra situationen!"

Han: "-Jag ska ha ett informationsmöte med personalen om denna händelsen och vi hoppas att Ni inte är rädda för att ringa eller komma hit om det nu skulle behövas nån gång igen!"

Jag: "- Nä det kommer jag nog inte vara rädd för precis, utan istället hoppas jag på att personalen kommer med ett trevligare bemötande och bryr sig inte om VEM som ringer, utan har mer kompetens inom det yrke de utbildat sig till, innan de ger ut sina goda råd som i detta läget inte var så gott!!!"

Han: "- Absolut!!! Hoppas nu att lilla Hanna blir bättre!!"

Jag: "- Jaa det gör vi med!"