Idag när Fidde o Hanna varit i affären och de var nästan framme hos oss, ser de grannens stora hund komma springandes i full fart mot dom. Hanna blev jätterädd och började skrika och gråta, medan Fidde försöker skydda henne och säger att hon ska gå in till vårt hus. Grannen hade haft hunden i koppel på baksidan och sen hade hunden slitit sig, fått syn på Fidde o Hanna och sprungit mot dom. Fidde blev förbannad på grannen och sa att så får det absolut inte gå till. Hanna trodde att den skulle bita henne och blev jätteledsen. Grannen sa att hon orkade inte hålla emot när hunden drog så mycket så hon var tvungen att släppa. 
Tänk om inte Fidde hade varit där ute med Hanna just då!!!
Jag vill inte ens tänka på vad som kunnat hänt...
Hundens huvud är i samma höjd som Hannas huvud. 
Hanna hade inte haft en chans...
Efter ett tag knackar det på dörren och grannen pratar med Fidde och jag hör att hon säger att hennes sambo skulle strax komma hem och att han skulle prata med Fidde om vad som hade hänt.
Hon ville inte ha kvar hunden eftersom hon inte kunde lita på den, men det var gubben som tvekade, så...
Men efter detta så var ett akut handlande nödvändigt.
Hanna ska ju faktiskt kunna vara ute utan att behöva vara orolig över att en hund kan komma springandes och se farlig ut.

Fidde gav henne en vecka att göra sig av med hunden, annars så skulle vi polisanmäla dom.
Hunden hade slitit sig en gång innan och sprungit in till grannarna intill på deras tomt och skrämt slag på dom!!! Man måste ha pli på sin hund - och speciellt på en stor sån med.
Kan man inte hålla i kopplet, ska man välja en mindre ras.
Grannarna runtomkring ska ju inte vara rädda för att vistas ute...

När Fidde kommit in igen sa han att det blev avlivning för hunden - idag.
De skulle åka till en veterinär i Lund som skulle låta hunden somna in. 
Vi såg i fönstret när den hoppade in i bagageluckan och de körde iväg.
Jag kan faktiskt erkänna att jag blev lite ledsen för deras skull - samtidigt som jag tyckte att det var bäst att det hände nu och inte sen när/om det skulle gå ännu värre en annan gång.
Här finns ju fler barn på gatan, och det är inte många grannar som gillar hundarna.
De har redan blivit polisanmälda en gång i fjol när vi var på ALV. Då hade de inte själva varit hemma och hundarna hade skällt och ylat hur länge som helst i flera timmar - av saknaden.
Rena rama djurplågeriet...

Hanna låg i sin säng och sov medan jag kollade på datan och Fidde spelade hockey.
Plötsligt börjar Hanna gråta hysteriskt och jag går upp till henne, lägger mig i sängen och håller om henne.
Jag frågar vad det är.
"- Hjälp mig mamma... rädda mig, han kommer... han vill bita mig...!"
"- Jag är här gumman... det är ingen fara."
"- Maaammaaa... koom!"
Hon tittade i taket hela tiden på ett konstigt sätt, precis som att hon verkligen SÅG hunden komma mot henne.
Jag sa:
"- Titta på mig gumman!" för jag ville att hon skulle veta att jag var där.
"- Titta på mig... hunden finns inte mer nu, den följer inte med grannarna hem!"
Då kallade hon på mig igen, samtidigt som hon grät hysteriskt och sa att den lilla hunden kommer att jaga henne nu.
Jag tyckte hela händelsen började bli obehaglig och kände mig varm och orolig eftersom hon inte var "vaken" riktigt.
Då plötsligt såg hon på mig som vanligt och sa att hon inte ville sova i sin säng utan ville ligga hos oss istället. Jag kunde bara tänka mig hur hemskt det måste varit för henne att uppleva en sån sak och så ligga själv i sin säng på ovanvåningen, så vi gick ner och satte oss i soffan och pratade lite. Hon var jättetrött och svamlade om både det ena och det andra. Hon sa bla:
"- När jag var liten... och jag födde Ida... då var det egentligen två bebisar... men den ena levde inte så den var död när den kom ut... så då fick vi begrava den andra bebisen och ta med den andra hem...bla, bla, bla!"
Sen fick hon ligga i soffan och sova medan Fidde spelade hockey.
Han ska sova hos henne i natt om hon skulle råka få fler mardrömmar.

Usch, stackars Hanna... innan fick hon mardrömmar om grannens katt som kommit in till oss och hoppat upp i lekrummets fönsterkarm, och så nu om deras hund som jagade henne... 
Jag tycker så synd om henne.
Älskade sessan.