Igår var vi i Nosaby och kollade när Hannas lag förlorade STORT första matchen mot Nosaby. När det stod mer än 30-0 tyckte jag att det var starkt av laget att inte bli ledsna och sura över en sån gigantiskt förlust... Men barn är ju barn och de tar inte matcherna på så stort allvar - än, som tur är. Visst ser man på deras uttryck i ansiktet vad de känner för stunden, men efteråt är de lika glada igen och ser fram emot nästa match!!!!


Här har de precis gjort mål... igen...


Glad förälder ler i bakgrunden...
Hannas kompisar kunde inte stoppa bollen från att skjutas i mål...


"- Kom igen... skit i dom stöddiga typerna...!"


Några av Hannas kompisar...


Kom igen Ovesholm!!!
Nästa vecka ska Hanna vara målis och då släpper hon minsann inte in några bollar!!!