Då tror jag att Filip vaknar lite över 6, sen är han pigg och vill klättra upp på Fidde, bankar på honom lite för att se om han vaknar och gör han inte det så tittar han ner och ser om Hanna har vaknat.
Blir han alldeles för ivrig lyfter Fidde ner honom så han får krypa bort till Hannas madrass och då hör vi en kille som blir glad och jollrar...
Så brukar hans morgonrutiner vara.
Sen får Fidde gå upp med barnen och fixa frullen medan jag passar på att vila den sista kvarten innan det blir tajm för mig med att masa mig upp.
Fidde o Robban ska köpa saker till den nya väggen i det blåa rummet så det inte drar kallt där mer.
Öppnar vi skjutdörren till datarummet på morgonen och likadant som nu på kvällen så är det svinkallt.
Det är ju fri luft mellan brädorna på panelen från utsidan.
Hyyyy.....
Igår satt jag och skrev med fleecejackan på mig för det var riktigt kallt här inne.
Tror nästan vi får sätta igång varmluftsfläkten i natt så det inte är lika kallt i köket i morgonbitti.

Mamma o pappa ska köra till syrran först och hjälpa de att sätta upp några saker innan de ska köra hem till oss. Nu har Filip träffat de så pass ofta att han ler när de kommer och så sträcker han ut armarna mot mamma så hon kan ta honom.
Det har inte funkat så bra för ett tag sen.
Då gallskrek han och vände sig antingen mot mig eller mot Fidde.
Men så brukar det ju vara med bebisar och människor de inte är vana att se så ofta.
Och på ett sätt är det bra, för jag kan ju tycka att de ska inte vara "villiga" att sträcka ut armarna till vem som helst, utan de ska ha en inbyggd försvarsställning mot det okända...
Eller nåt.