Undrar om man kan ha chokladabstinens?
Om man nu kan ha det så tror jag att jag har det...
Jag skulle vara duktig ochhar inte ätit choklad på jag vet inte när.
Visst har jag varit sugen och öppnat skåpet varje dag och kollat om det inte ligger nån liten chokladbit där inne som jag ine sett.
Jag visste att det fanns Nutella men den rördes inte.
Idag har mitt humör varit så långt ner i djupaste dalen som bara den.
Har tyvärr irriterat mig på allra minsta småsak, sånt man inte ska egentligen, men det har varit en typiskt "skitdag" idag.
Jag brukar inte bli irriterad om barnen spiller ut sin mjölk (Hanna är i en "spill-och tappa"-period nu) eller om Filip kladdar ner sig totalt och det ligger mer mat på golvet än det kommit i hans mun.
Det ska ju synas att det har suttit barn vid bordet tycker jag - i vanliga fall...
Men inte denna dagen.
Jag är inte den bästa mamman och kommer aldrig att bli det heller, för den personen finns inte.
Dumt nog så har jag lätt att dra till med vissa svordomar när ordförrådet sinar, och då kan man höra tre vanliga ord; fan, helvete och jävlar.
Det bästa hade väl varit och bytt ut orden till; fasen, helkorn och hjälmar!!!!!

Så när jag tyckte att jag borde sluta vara så irriterad, tog jag en stor matsked NUTELLA och njöt, hahahhaa.
Jag kände ett lugn komma inom mig.
Den där goda, söta chokladsmaken fick mig att lugna ner mig och genast blev jag på ett bättre humör..
Vi gick ut i uterummet och jag satte på musik, och började t om sjunga!!!
Hmmmm, jag blev nog fast i chokladbegäret när jag var gravid med Ida.
Då krängde jag säkerligen ett 20-tal 200 g Marabou mjölkchoklad de sista 4 veckorna...
Jag fick inte nog.
Det är visserligen inte sån panik nu så jag behöver 200 g, utan en matsked räckte för mig.