Det jag känner att jag skulle vilja ha gjort ogjort, är den dagen då jag var "tvungen" att lämna bort Harley, min älskade och fina hund. Men det låg till så att jag bodde i en tvåa på 52,5 m2 och min hund var en blandning mellan Labrador/Golden Retriver så han var rätt stor för det lilla utrymmet...

Här är han några månader gammal bara...


Jag älskade den hunden av hela mitt hjärta och jag hade till och med köpt 4 olika färger på koppel för jag tyckte det var kul att byta färg varje dag, haha.
Jag gick på hundkurs i Åhus ett par gånger, men sen tyckte jag att det gav inget för Harley var mer intresserad av att leka och stissa upp de andra hundarna.

Jag kommer ihåg när jag skulle åka till Egypten en vecka, och Harley kände på sig att det var nåt som skulle hända.
Så när han såg min väska ch kände doften av mina kläder, gick han med sakta steg och la sig i väskan, tittade på mig med sorgsna ögon precis som att han tänkte:
"Snälla matte, åk inte ifrån mig..."


Han hade fått plats på ett hunddagis i Viby och hade jag vetat bättre innan, hade jag aldrig placerat honom där.
En orsak var att hon hade råkat bränna honom på nosen med en cigarett när hon rökte då Harley hoppade upp mot henne för han blev så glad när hon kom.
Varför röka i närheten av ANDRAS hundar som man har lämnat dit för att känna sig trygg om man ska göra nåt då inte ens husdjur får följa med???
Hon kunde väl rökt INNAN hon gick ut till hundarna.
Jag menar, det var ju rena "turen" att det bara var på nosen.
Det hade ju kunnat komma i ögat med...

När vi varit ute och gått i skogen där det var blött och geggigt, visste Harley att han skulle sitta o vänta tills jag torkat hans tassar och sen gick han in på toa och satt fint o väntade tills jag hällt upp vatten i badkaret.
Sen badade och "grävde" han med ena tassen så det blev virvlar i vattnet.


Gissa om det fanns en hund som inte ville sluta bada???
När det bara var lite vatten kvar så la han sig ner för att få leka i det sista dropparna, haha!!!
Andra dagar då det var fint väder och han inte blivit smutsig, gick han bara in, väntade utanför toadörren tills jag öppnat den och sen halvstod han på toastolen och väntade på att jag skulle öppna kranen.
Han ville ha rinnande vatten efter han varit ute!!!!




På kvällarna skulle jag till och med borsta hans tänder.
Med MINTTANDKRÄM!!!
Han blev så glad när jag tog fram min tandborste för då visste han att han skulle få sin tandborste efter jag var klar...


Här ligger han, min fina Harley, i snön en vacker februaridag...


När Jossa var gravid med Eric, kröp Harley upp och la sitt huvud på Jossas mage och låg helt stilla så en lång stund. Det var ett konstigt ögonblick för oss, men de sägs ju att hundar hör det inte vi hör, så vem vet om Eric kommunicerade lite med Harley där ett tag!!!


Här är ett sista kort på mig och min älskade hund...


Förlåt mitt älskade hjärta för att jag inte kunde behålla dig...
Du var min bästa vän och min trygghet i min ensamma lägenhet...
Alla tyckte du var så söt...
Jag lärde Dig att inte hoppa upp på folk när de kom hem till oss...
Du la dig ner och vilade undertiden jag skulle klippa dina klor...
Du fick mig skratta många gånger...
Du kröp upp på din fäll intill mig där vi mös i soffan på kvällarna...
Förlåt för att jag blev så arg på dig den där gången du gått lös på gardiner, blommor, ja allt i köket...
Förlåt för att jag inte behöll dig, mitt älskade hjärta ♥.
Jag saknar dig så jävla mycket...
Hoppas du har det bra där du än är...


Jag var så fruktansvärt ledsen i hjärtat den där dagen då mamma o pappa körde oss till Sätaröd där Harley skulle stanna tills någon ville ta hand om honom. Men jag hade inte den tiden det krävs för att ha en hund, jag jobbade 8 timmar/dag med, så därför valde jag att göra detta istället. 
Jag hade sagt till damen att jag ville hon skulle höra av sig så fort han hade kommit till en annan familj och att det skulle vara en familj som verkligen bryr sig om honom.

Efter en vecka kunde jag inte hålla mig längre utan ringde till damen och frågade hur det gått med Harley.
Hon sa att efter hon lagt in en annons om honom på nätet så fick hon över 200 svar inom 1 timme, men efter mycket eftertänksamhet och beslutsfattande, bestämde hon att en familj i ÖSTERSUND där mannen var polis, skulle få honom!!!
Jag blev sååå otroligt glad eftersom jag visste att han hade inte kunnat komma till en bättre familj, eftersom en polis håller verkligen fast vid sin hund tills den dör.
Efter ytterligare nån månad tog jag kontakt med polisen i Östersund för jag ville höra hur det gått med honom, fast jag tänkte att det går inte att spåra honom så, så gav jag det en chansning.
BINGO!!!!
Jag pratade med en kollega till polisen som tagit hand om Harley, och han sa att först hade han blivit en utbildad "Knarkhund" så han skulle kunna jobbat i tullen. Men sen ville polismannens fru ta med honom till fjällen och lära honom dra hundsläde, för frun var nån slags fjällguide och tyckte det kunde varit kul för Harley...

Om nu detta är sant - det vet jag inte, och jag kommer inte få reda på det heller, men efter det jag fått veta var jag tvingad att intala mig själv att tro på det - just för att jag skulle känna mig trygg och inte oroa mig...

HARLEY - min första hund, min största kärlek!!!!