Mitt I Livet...

Fula ovanor har nog de flesta fast man inte tänker på det.
Jag har några...

1. Jag biter eller pillar på läpparna när jag är stressad, irriterad, fokuserad, orolig och nervös.

2. Jag "knäcker" med fingrarna.

3. Jag avbryter. Ibland när någon jag pratar med och den säger nåt och jag kommer på nåt som jag vill säga, så säger jag det rakt av, utan att vänta på om personen pratat klart eller inte.
När man avbryter nån så är det bevis på självupptagenhet; "Det är viktigare för mig att höras, än det är att jag lyssnar". Men det är absolut inte min mening.
Det är så lätt att jag kommer på nåt och eftersom jag inte vill glömma det så maler jag bara på...
Sorry, ska försöka vänta på min tur.
Lyssna, ta in, respektera!!!

4. Jag ändrar saker till så som jag tycker det ser bättre ut.
Om Fidde städar och han flyttat gardinerna med dammsugaren så lyfter jag alltid till dom så de "hänger bättre", eller vänder blommor till "en finare sida", jag hänger alltid tvätten med ryggsidan neråt på torkställningen...

Fast man vet om att man har fula ovanor, så kan man inte göra nåt åt det hur mycket man än försöker.
Det händer av en ren reflex liksom.
Precis som att man blinkar och andas automatiskt utan att man tänker på det...