Den 15:e juni 1979 föddes det en liten bebis på CSK.
En flicka som vägde 4030 g och var 51,5 cm lång.
Det var inte vilken flicka som helst, det var MIN lillasyster!!!
Hon döptes till Emma Marie Josefine, men jag kallar henne för Jossa.

Precis som de flesta syskon så har vi varit de värsta ovännerna och hatat, retat och svurit åt varanda, och det var som tur var när vi bodde hemma hos mamma o pappa.
När vi växte upp och blev självständiga och "oanständiga" haha, så knöts det ett nytt band mellan oss.
Jossa blev förbannad på mig en gång när jag och Fidde precis hade träffats och jag hade berättat att jag träffat en kille, som redan andra dagen hade sagt att han var så kär i mig att han nästan kunde sagt att han älskar mig!!!!
Då sa hon att slår jag inte till NU, så skulle hon inte prata med mig mer, haha!!!

Det finns en sak till som stärkt våra syskonband ytterligare ett snäpp, och det var när vi fått barn.
Först när Jossa var med oss på Hannas förlossning.
Sen en annan gång var den där hemska och tragiska dagen då min älskade systers man ringer till min mobil när jag jobbar, och bryter ihop precis innan han skulle berätta.
Min syster tar över telefonen och säger de jobbiga orden jag aldrig trodde jag skulle få höra:
"Vår bebis är död... vi får inte ta vår bebis med oss hem...!
Jag kommer aldrig glömma den dagen och att jag cyklade bort till CSK så fort jag fixat en vikarie för mig, för jag ville bara vara hos min syster och Stefan för att trösta och gråta ut tillsammans med de.
När jag blev gravid med Filip kände jag en "skam" för att blivit gravid så tätt efter Emmas död, men samtidigt var jag en hjälp för henne så att det inte kändes så extremt jobbigt med att se gravida magar igen.
Tänk att kunna vara så stark i psyket som min syster var, först med hennes tragiska dotters förlossning i juli ena året, och sen att orka vara med på Filips förlossning i oktober året efter!!!!
Det är det nog inte många som klarat av....
Jag tycker faktiskt att hon är värd den största guldmedalj som finns, för den sakens skull!!!
Filip har en speciell plats i min systers hjärta, fast han vet inte det nu, men Jossa ska berätta det för honom en vacker dag när han förstår det.
Jossa var också med oss i Lund när vår älskade Ida föddes och hon har varit det bästa stödet jag nånsin kunde fått.
Hon är en sån underbar person som kan känna på sig vad jag behöver eller menar.
Hon och jag drömmer sanndrömmar och det är skönt att två personer som känner varandra så bra som vi gör, vet vad det betyder med sådana drömmar.

Både jag och min syster bor med våra älskade familjer i samma by, bara några vägar bort, och det känns så otroligt skönt att vi har nära om det skulle vara nåt.
Vi ställer upp för varandra så ofta och mycket vi kan och ibland räcker det med en blick eller en kram för att vi ska veta vad den andre känner.

Jag är så glad för att jag har fått Dig Jossa till min älskade lillasyster, och ibland kan man tro att du är äldst eftersom Du är så otroligt klok, stark och omtänksam!!!
♥ Jag älskar Dig Härifrån till Evigheten - Min Allra Käraste Syster...♥