Jag skulle inte ha barn.
Jag har aldrig varit intresserad av barn.
Det fanns inte i mitt intresse.

När mamma var dagmamma kände jag aldrig nån glädje med barnen som var ettriga, gnälliga, skrikiga, luktade bajja, kladdade ner sig när de åt och jag fattade inte vad de menade.
Min syster var däremot som ett magnetfält.
En stor gigantisk magnet som ALLA barn drogs åt.
Visst har jag har haft pojkvänner, och som tur är - ALDRIG blivit gravid.

När jag träffade FIDDE och såg hur go, snäll och omtänksam han var mot min systers pojkar, kröp nåt konstigt fram inom mig som gjorde att jag kände att jag verkligen ville att HAN skulle jag kunna bilda familj med.
Han skulle kunna vara en fantastisk pappa till mina barn!!!
Till mina barn...
Hur kunde jag tänka så?
Jag som inte ville ha barn.
Men med Fidde kändes det annorlunda.
Vi planerade en graviditet och stickan visade positivt.
Jag var gravid i 8 veckor, men det slutade med missfall och det hade det blivit redan i vecka 5 fick jag veta när jag blev skrapad på CSK. 
Men det tog så hårt på mig att jag storbölade.
Jag kände direkt att jag fick skylla mig själv på nåt sätt eftersom jag alltid tänkt tvärtom.
Att jag inte velat ha barn. 

Men en vacker dag i april -04 visade stickan återigen positivt!
Den 31:e januari -05 föddes det en STOR och lite blå, men en vacker flicka.
Det var vår första älskade dotter ♥ HANNA ♥
5310 g och 56 cm lång...


Min älskade syster var med som ett stöd för mig som hade förlossningsskräck och sprutfobi.
Hon var också ett jätteskönt stöd för Fidde som har blodfobi...
Jag klarade av min första förlossning, men med hjälp av lustgas och EDA.

Sen skulle det dröja till januari -09 då jag kände på mig att jag var gravid.
En känslig och väldigt orolig tid för mig, eftersom samtidigt som jag var så jävla glad över att ha blivit gravid igen, ett stort steg för mig som hade en sån jobbig förlossning, så led jag så jävla mycket i min tystnad av sorg eftersom det var inte så längesen min syster och hennes älskade familj miste deras nyfödda dotter i PSD.

HUR skulle jag berätta för henne?
VAD skulle jag säga?
HUR skulle hon reagera?
Skulle hon HATA mig för att jag blev gravid just nu?

Innerst inne ville jag vara osynlig tills förlossningsdagen kom.
Men det gick ju såklart inte.
Det var lika bra att berätta, och efter att jag samlat mod och förberedde mig på det värsta svaret, blev hon istället väldigt GLAD...

Även denna gången var Jossa med på min andra och otroliga förlossning.
Så den 8:e oktober -09 föddes det en liten och fin pojke.
Vår älskade lille ♥ FILIP ♥
4000 gram och 51 cm lång...


Denna gången hade jag bara lustgas ett litet tag, sen fick jag inte tillräckligt med luft och struntade i att använda den.
De tog hål på hinnorna och sen tror jag att jag skrek mig genom förlossningen istället, jag som har min smärtgräns nere i Kina nånstans...

Ja sen blev det ju så att vi ville ha ett barn till och jag sa till Fidde att då ska jag inte vara över 35 om jag ska bli gravid igen, så det var ju bara att "sätta igång bebisverkstaden" och hoppas på lycka!!!
Jag ammade Filip 3 veckor, sen kunde jag inte mer och mensen hann komma en gång, sen visade stickan positivt en månad senare!!!
Jag trodde inte det var sant.
Inte Fidde heller när han såg stickan på toa.
Hans reaktion var:
"- Shit.... det var snabbt...!"

Denna gången ville vi veta om det var en pojke eller flicka och det visade sig vara en liten tjej där inne...
Andra chocken kom när vi fick veta att det bara skulle bli 11 månader mellan Filip och denna lilla!!!
Efter många oroliga besök i Lund så bestämdes det att jag inte fick gå tiden ut, utan vi bestämde ett datum.
Det blev den 7:e september -10.
Vi åkte ner med alla våra packade väskor.
Våra och Jossas.
Hon orkade vara med på även denna!!!
Efter att ha blivit igångsatt, fått hål på hinnorna och använt lite lustgas, fick jag vara med om en tredje förlossning.
En väldigt snabb sån.
Vår andra och älskade lilla dotter ♥ IDA ♥ föddes!!! 
3634 gram och 51 cm lång!!!


Detta trodde jag aldrig skulle hända mig.
Att jag skulle ha tre barn.
Tre fantastiska och så vackra barn.
Det är märkligt hur livet ter sig.
Men det är tur att det inte är förutbestämt.
Eller på ett sätt är det egentligen det.
Livet bestämde att jag o Fidde skulle få tre barn ihop.
Jag som aldrig skulle ha barn - har fått tre hjärtan till i mitt liv att älska livet ut...