Det sätter sig på huvudet och sänker ens humör direkt så fort det regnar.
Idag har det regnat konstant från morgon till kväll och det är såååå tråkigt.
Hanna o Filip tog på sig regnkläderna en stund innan idag för de ville gå ut.
Efter 2 minuter kom Hanna in o sa att Filip frös.
Det var inte så konstigt.
De hade hällt vatten PÅ varandra så Filip hade blivit alldeles blöt INNANFÖR regnjackan...

Till lunch stekte jag några järpar, kokte makaroner och broccoli ihop, sen gjorde jag en sås på stekresterna i järnet, och Hanna älskade lunchen idag!!!

Under dagen har Filip suttit i hagen - igen.
Han spottar inomhus och det tillåter absolut inte jag.
Vem kan ha lärt honom det tro????
Han lär sig ALLT han ser, men nonchalerar det han hör och inte får göra.
Han ÄLSKAR att leka/busa/bråka med Ida, men när han gör det så ser man samtidigt hans KÄRLEK till henne som lyser i hans ögon.

Det märks att barnen blir lättirriterade och uttråkade när de inte är utomhus.
De klättrar liksom på väggarna, och på mig.
De får ju vara ute så mycket de vill, men det dumma är att de vill inte vara ute så länge om inte jag också är det.
Men det är så mycket som jag behöver göra inne om dagarna.
Tvätta, dammsuga, plocka disk, laga lunch, fixa mellis, göra middag, skriva handlelista undertiden nåt tar slut, m.m...
Det kan tyckas vara lite, men det känns som att det aldrig blir riktigt klart eftersom det alltid kommer nåt emellan.
Blöjbyte, toabesök, kiv o bråk som ska redas ut...
Vissa dagar kan det bli FÖR mycket för mig.
Jag blir frustrerad, irriterad, jag höjer rösten, ibland sätter jag Filip i hagen så han får vara där 1-5 minuter beroende på vilka dumheter han gör.
Det kan vara att han drar Hanna i håret, sparkar många gånger på henne eller Ida, spottar, knuffas eller puttas, slåss, ja sånt som man inte ska/får göra.
Han får sitta i hagen - dock inte som straff, utan mer som ett ställe han kan vara på så han slipper höra mig tjata på vad han får göra och vad han INTE får göra.
Visst gnäller han, det är ju inget kul att sitta där precis, men det är inget som han mår dåligt av.
Och när jag tycker att han suttit där tillräckligt så talar jag alltid om VARFÖR han fick vara i hagen, och då går han raka vägen fram till antingen Hanna eller till Ida och ger en kram och en puss som förlåtelse.
Sen leker de som vanligt igen.
Tills han inte blir förstådd, och sen är det samma visa än en gång...

Så det är inte alltid man har all tid i världen som mammaledig!!!!!!!