Mitt I Livet...

Pappas 10:e år sen hjärtoperationen...

Kategori: Livet från hjärtat...

Idag för exakt tio år sen var jag, Jossa, Stefan och Eric, då 4½ månad, nere i Lund för att vara ett stöd för mamma undertiden vår älskade pappa skulle operera sitt hjärta.
Hans klaff fungerade inte som den skulle och gjorde att han blev trött för det lilla minsta.
Om han hade tömt diskmaskinen andades han efteråt som att han varit ute och sprungit, och sen kunde han somna i soffan meddetsamma han satte sig ner.
Stefan var som tur var ledig på tisdagen just den dagen som op var, så vi åkte ner och gick till patienthotellet som mamma bodde på.
Hon fattade inte att det var vi som kommit, då vi hade sagt att personalen skulle hälsa från "Eric" för hon var nog på sjukhuset just då.
Jag kommer ihåg att vi stod nere på trottoaren och när mamma kom dit och såg oss, kramade vi om varandra och började gråta allihopa.
Det var en självklarhet att vi skulle vara där för henne och hjälpa henne med vår trygghet, stöttning och att hon kunde prata med någon annan än läkarna under den dryga och jobbiga väntetiden.

Jag var så rädd och orolig undertiden han låg inne på operation, för innerst inne trodde jag inte att min älskade  pappa skulle överleva.
Automatiskt tänker jag alltid på det värsta som kan hända, istället för att det kommer gå jättebra.
Man är dum mot sig själv fast man inte tänker på det.
När jag tänkte på att de skulle ju ÖPPNA hans bröstkorg och STANNA HJÄRTAT - så var pappa död...

Efter att operationen var klar fick vi äntligen gå till uppvakningsrummet där pappa låg.
Jag tyckte det var läskigt att se honom ligga där med slangar överallt, alldeles gråblek i hyn - han som alltid brukar vara så full av liv och sprudlandes glad, sa inte så mycket till oss just då.
När jag kramde om honom var han alldeles kall och det kändes så konstigt och inte alls som att det var min pappa jag kramade.
Han såg faktiskt ut som att hans sista sekund var kommen i det ögonblicket.
Doften av den sterila sjukhusmiljön och allt det vita som fanns runtomkring fick mig att må lite illa.
Det kändes så fel att se pappa ligga där i sängen med oss runtom.

Många tankar flög omkring i huvudet och jag var så glad och otroligt tacksam för att läkarna räddat min pappa och att han verkligen LEVDE!!!!
Vi fick gå in i ett rum för att höra hur själva operationen gått till.
Jag fick reda på vad kirurgerna gjort under operationen, sövt ner pappa genom att ge honom tabletter så han inte kommer ihåg nåt mer än när han låg i sängen på morgonen innan han rullades in till op-rummet, öppnat hans bröstkorg, stannat hjärtat i 90 minuter.

Mer än så kommer jag inte ihåg av vad doktorn sa, för det enda jag tänkte på efter hans ord, var att min pappa hade verkligen varit "död" i en och en halv timme...
En - och - en - halv - timme...
Skrämmande många minuter.


Idag är min pappa den pappan jag alltid känt, sprudlande glad, skrattar hjärtligt och ofta, drar sina vitsar, är pratglad och vill gärna leka o busa med alla barnbarnen...

Jag är så lycklig för att Du klarade operationen och att Du själv blev så glad över att Ditt ärr inte syns så mycket.
Du är den bästa pappan till mig och Jossa, svärfadern till Fidde o Stefan, morfadern till Hanna, Filip, Ida, Eric och Elias, och Du är den bästa mannen vi kunnat önska oss att mamma gift sig med!!!!

VI ÄLSKAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET OCH HOPPAS ATT VI FÅR MÅNGA, MÅNGA FINA ÅR TILLSAMMANS TILL...

♥     ♥     ♥     ♥     ♥     ♥     ♥     ♥     ♥     ♥





Jag hade bakat en tårta till pappa och den såg ut så här:


Chokladsockerkaka
Jordgubbsmousse och citronfromage
Orange, röd, svart och rosa sugarpaste
Ferrero Rocher kulor


Jag hade köpt ett kort...


...där jag skrivit ett rim om dagen för tio år sen...



Om det inte syns så bra så skrev jag så här:

"Den 12:e juni för 10 år sen 2001 -
låg Du i Lund och hade inte det lätt.
Du skulle operera Ditt hjärta den dagen -
våra oroskänslor kändes långt ner i magen.
Att mamma var ensam var inte okej -
så vi åkte dit för att trösta, stötta henne och dej.
Efter operationen såg vi Dig blek som ett lik -
när vi insåg vad som hänt fick vi en enorm panik.
Hjärtat är det mest otroliga organet i kroppen -
att Ditt ärr inte syns mer än så, är ju alldeles toppen!!!
"

Jossa med familj gav pappa ett jättefint blomsterarrangemang i form av ett hjärta...



Tack för en jättehärlig dag, precis som vi alltid brukar ha när vi träffas!!!!!
Älskar Er båda så mycket!!!





Kommentarer

  • Josefine säger:

    Eric var bara 4 1/2 månad inte 1 1/2 år....

    Pappa är verkligen den bästa pappan och jag älskar honom så mycket, mamma med såklart!!

    Kram, älskar dig!!

    2011-06-12 | 22:04:53
    Bloggadress: http://ericeliasemma.blogg.se/
  • Agneta säger:

    FAMILJEN betyder ALLT!!!

    Kramkram... VI ÄLSKAR ER SÅ OTROLIGT MYCKET ALLIHOPA OCH ÄR SÅ TACKSAMMA FÖR ATT VI HAR VARANDRA...

    2011-06-13 | 07:49:06
    Bloggadress: http://www.ams.bloggagratis.se
  • Maria säger:

    Skönt att han mår bra o att allt gick bra-stoor op ju...Jättefin tårta..Du skulle öppna typ tårtfabrik:)Skickat min dotter till england idag-lite blandade känslor här...Kramiz

    2011-06-13 | 17:53:06
  • Jennie säger:

    Jossa, jag har ändrat det nu, konstigt att jag skrev det fast vi snackade om det i söndags...

    Kram, älskar dig med!!!



    Mamma, ja att vi ses så ofta betyder jättemycket och det känns så skönt att man alltid är välkommen hos er!!!

    Kram, älskar Er!



    Maria, VA? Var det IDAG hon skulle dit???

    Shit vad fort tiden går!!!

    Hoppas hon får det bra där då!!!

    Kram!!!

    2011-06-13 | 20:41:53
    Bloggadress: http://smultronjennie.blogg.se/
  • Malin säger:

    Förstår att det är en jättestor dag för er...Pappa fick ju livet tillbax...

    Vad skulle man göra utan sina älskade föräldrar???

    Vad fin tårta du återigen gjort!

    Beundrar de och dig i massor...

    Du skulle jobba med tårtor, säger jag igen...

    Ha en skön vecka!Kram

    2011-06-14 | 05:26:48

Kommentera inlägget här: