I morse följde Hanna med mig o lämnade Ida o Filip på dagis för hon fick vara hemma från skolan idag med.
Jag sa till henne att vi skulle gå direkt så det inte blev för utdraget för Filip eftersom han blir så upprörd.
När Filip o Ida fått av sig sina kläder frågade jag Filip om han skulle vinka på oss när vi gick.
Han sa ett snyftande "mamma", men inte mer och ställde sig uppe på bänken med fröknarna bakom sig o Ida.
Jag o Hanna gick ut genom dörren och blev förvånad över att - han inte gnällde!!!!!
När vi vinkade i fönstret där de stod, såg jag hans oro lysa i ögonen, men han var fortfarande tyst och vinkade tillbaka.
Vad stolt jag kände mig över Filip då.
Mammas lilla plutt...