Jag vet knappt vad jag ska börja skriva...
Igår öppnade jag inte ens datorn...
Huvudvärk i så pass hög grad att jag behövde ta huvudvärkstabletter är inte normalt för mig.
Iallafall är det ytterst sällan jag tar tabletter.
Gör jag det så har jag jäääkligt ont i skallen.
Så igår hade jag mycket att tänka på.
Har jobbat!!! tre dagar, men det är också allt, det blir inte mer.
Den sortens tänkande, pratande, konfliktslösande och attityd jag borde ha i ett sånt arbete, finns inte inom mig.
Har blivit jättebra informerad men tyvärr funkade inte det.
Jag ville verkligen ha ett jobb.
Det var sååå otroligt skönt idag när jag kom hem.
Känslan av att köra iväg var jättehärlig.
Äntligen...
Komma hemifrån.
Längta efter barnen.
Som idag, jag kände deras glädje när Fidde som slutade tidigare än mig hämtat dom på dagis, och de springer  och kallar på mig redan i hallen när jag öppnar dörren...
Det är äkta kärlek från barnen ♥

Jag är nog "för snäll" för att klara av det som krävs, och jag beundrar verkligen av hela mitt hjärta de som klarar av att tackla de hemska och oacceptabla situationer som kan förekomma i jobbet.
Tog det stora steget som varit som en stor och otäck klump i magen sen gårdagen, och ringde chefen och sa som det var.
Ärligt utan undanflykter.
Det kändes bäst.
Snabbt och lätt, men dock inte utan skuldkänslor...

Men jag har blivit en erfarenhet rikare.

Pust.