I förmiddags ringde jag runt till både arbetsförmedlingen, a-kassan och försökte söka jobb i Lund.
Sen ringde jag till ett boende och frågade om de behövde folk.
Jag antar att de behövde eftersom jag ska dit i morgon!!!!!!
Wiiihaaa!!!!!
Jag visste inte vart det låg, så jag körde dit o kollade.
På hemvägen svängde jag inom Anitha & Rune om de skulle vara hemma.
Det var dom och bjöd på kaffe o en liten pratstund innan det var dags att hämta barnen.

När jag var nere vid kyrkan svängde jag in på parkeringen och gick sen bort till Emmas grav.
Det var hur mycket löv som helst att man knappt såg de fina sakerna som finns vid hennes plats.
Jag tog bort löven och försökte göra lite fint.
Satt där en stund på huk och tänkte många tankar, på hur det var på Emmas fina begravning för snart 4 år sen.
4 år...
Tiden går väldigt fort.
Alla sorgliga låtar där varenda ord och meningar stämde precis med hur vi kände det, som Jossa valt ut som skulle spelas i kyrkan.
Kortet på Emma som fanns längst fram.
Prästen som läste upp dikten jag skrivit till Emma...
Släkten som var där.
Ceremonin ute vid hennes gravplats.
De ledsna och tårfyllda ansiktsminerna.
Rosorna som vi la nere på kistan när den sänkts ner.
Tårtan med vit marsipan och en ängel på.
Allt mindes jag, bara på de få minutrarna jag var där.
(Detta kortet är såklart inte från idag)


Nu ska jag vara med på en begravning till.
På tisdag.
Vad ska man ha på sig?
Vad hade morfar velat att man skulle ha?
Ljusa eller mörka kläder?
På ett sätt är det så himla dystert och väldigt ledsamt med att ha mörka kläder.
Att begrava en nära släkting är väl sorgligt tillräckligt.

Det kommer bli en jobbig dag på tisdag...
Jag vet att jag kommer gråta många tårar.
Min önskan var ju att min morfar skulle levt några år till.
80 år och nästan 5 månader blev han.
Han är så saknad av många.
Mormor har ingen man.
Mamma har ingen pappa.
Pappa har ingen svärfar.
Jag har ingen morfar.
Barnen har ingen gullemorfar.

Viby har ingen Börje Martinsson längre...♥