Mitt I Livet...

Nu så här i september har jag varit igång med jobbet inom hemtjänsten nog ännu mer än när jag var sommarjobbare, hehe.

Skönt är det iallafall.

Men på kvällarna när det är skymning och även senare när det är mörkt ute, börjar djurens prov vid och på vägarna.

Jag kör på Hommentorpsvägen, en 70-väg, genom små skogsparti och där finns det en hel del rådjur.

Som tur är har jag aldrig råkat ut för nåt.

Det som är konstigt är att ibland "känner" jag ingenting när jag kör där genom, men vissa gånger har jag känt liksom ilningar och rysningar i ryggraden och då har jag saktat ner så pass mycket att jag ibland även stått stilla.

En av gångerna jag kände obehag, saktade jag ner och körde i 20 km och rätt som det var, sprang det tre rådjur 10 meter framför mig rakt över vägen!

En annan gång var känslan lite svagare och jag saktade ner till 30-35 km.

Jag såg ingenting på vägen, men efter ca 50 meter stod det en hel flock rådjur vid vägkanten!!!

Likadant häromkvällen då jag slutat jobba vid 22-tiden, körde jag genom det första skogspartiet utan att jag kände nånting.

Men 50 meter innan det andra skogspartiet började, hörde jag liksom ett skrik inom mig, som att jag panikskrek jättepipigt.

Jag tyckte att det var så obehagligt att jag först tänkte vända och köra det stora hållet hem istället.

Men jag fortsatte och saktade ner till 20 km och krypkörde framåt.

Tänkte att nu börjar jag nog bli lite smått crazy med mina "fixidéer".

Mer hann jag inte tänka.

Rätt som det är går det en hel flock VILDSVIN över vägen!!!!

Fem, sex stora kolosser med deras lika många ungar!!!!

Tänk om...

 

Det finns de som tycker att det bara är trams och löjligt det här med "spöken/andar/änglar" m.m, men sen allt detta oförklarliga fenomen har hänt mig så tror jag mer o mer på att jag måtte ha en vakande skyddsängel som vill att jag ska sitta tryggt i bilen!!!