Ja idag blev jag lite nervös kan man säga...
När jag träffade Ann som brukar göra mätningen, berättade jag att jag varit på uppskattningsvikt och att hon låg runt 1.8 kilosklassen nu.
Haha.
Det trodde inte Ann heller på.
Jag sa även att jag varit inne akut på förlossningen för nån dag sen eftersom jag tyckte att det var låga fosterrörelser.
Hon sa att hon skulle kolla fosterljuden allra först innan hon gjorde nåt annat.
Det slog på bra så hon var inte orolig.
Sen började hon med flödesmätningen.
Denna gången tyckte jag att det gick ovanligt fort att mäta flödet och att hon låg så stilla hela tiden, eller för det mesta, för annars brukar det ta ca 15 minuter innan hon ens kan göra den första mätningen.
Men nu hade hon redan hunnit med tre stycken...
Jag fick gå ut i väntrummet så Ann kunde räkna på vad resultatet blev.
När hon kom tillbaka, sa hon att när hon hade ringt och berättat allt för doktorn, så ville han ta ett CTG meddetsamma eftersom hon legat stilla ovanligt mycket idag.
CTG:et kopplades på och Fidde gick upp med barnen som varit ute undertiden och satte sig hos mig i rummet och frågade hur allt låg till.
Barnmorskan sa att om inte CTG:et såg bra ut och om hon inte visade tillräckligt många fosterrörelser, så skulle jag bli inlagd IDAG!!!!!
Snacka om att jag blev nervös då.
Inlagd i vecka 33...
Ojojoj vad det forsade med tankar just då.
Jag frågade vad som hände såifall.
Jag skulle bli inlagd, få kört en massa CTG, och om inte det visade ett bra resultat blir jag igångsatt, och om hon nu föddes och visade tecken på lågt blodvärde så görs en blodtransfusion och sen kommer hon stanna på neonatal i några veckor tills de anser att hon kan åka hem...
Jag fick sitta i en fåtölj i 35 minuter och när doktorn kom in igen så sa han att det såg bra ut och jag behövdes inte läggas in idag.
Tjoohooo!!!
Men nästa vecka ska en mätning till göras för att vara riktigt säker nu innan jag är för långt gången.
Om man har en sån här IMMUNISERING som jag har, Anti Kell, går det inte att göra såna precisa mätningar efter vecka 35.
Till skillnad från de som INTE är immuniserade.
De kan göra såna några veckor till efter vecka 36...
Jag fick frågan VAR jag ville föda.
I stan på CSK eller i Lund.
Jag sa att självklart vill jag ju föda i Lund - om hon nu inte skulle må bra och visa tecken på att nåt inte stämmer, och blir inlagd tidigare - vilket blir liiiite jobbigt för resten av familjen att köra 20 mil om dagen....
För om jag nu föder i Lund och hon skulle behöva en blodtransfusion meddetsamma eller inom några timmar, så tycker jag att det är bättre att vi redan är i Lund såifall och eftersom de har sån megakoll på mig nu.
MEN...
Om det nu inte skulle visa några avvikelser nästa vecka, så vill jag försöka gå så långt som möjligt innan jag ska bli igångsatt, och då vill jag såklart föda inne på CSK.
Jag "känner" ju ändå till vissa av barnmorskorna där sen i fjol ju...
I morse låg Hanna, Fidde o Filip fortfarande och sov när jag körde till mvc.
Då var kl 7.55.
Kom in till Therese och vi pratade om att hon läst min journal och att de har en riktig superkoll på mig nu, både i Lund, på mvc och på CSK.
Nu är det inte många veckor kvar och jag vet att jag ska bli igångsatt innan vecka 39, men om det blir i v 37 + nånting eller 38 + nånting - vet jag inte...
Ska till spec mödravården den 19/8 och bestämma ev datum med läkaren om det blir tidigare än vi snackat om innan och höra vad han tycker.
Fick tid för ett ultraljud till i vecka 36 den 23/8 kl 15.30.
SF-mått = 34
Blodtryck = 128/68
Hjärtljuden = 137
Vikt = + 7 kg
Halv sju vaknade jag plötsligt av att jag drömt att jag var någonstans där någon berättade att Emma skulle få en kusinängel.
Jag kände obehagskänslor och fattade inte varför jag drömt nåt sånt.
Vände mig om och råkade komma för långt över på ena sidan och det visste jag att lilltjejen inte brukar tycka om och buffar tillbaka.
Men ingenting hände.
Jag vände på mig igen till ryggläge och låg så en stund.
Sen efter ett tag tyckte jag att det var lite väl stilla i magen.
Fast jag vände och vred på mig och buffade så fick jag inget gensvar.
Väckte Fidde och sa som det var.
Han sa att hon sover nog bara djupare än vanligt.
Men jag kände ingen ro.
Jag gick upp, drack sprite och satte mig i fåtöljen och kunde "flytta" runt henne huvud eller rumpa eller vad det nu var, utan att nåt hände.
Inga tecken på att hon vaknade till om hon nu sov så hårt som Fidde sa.
DÅ började paniken sakta krypa hos mig.
Jag kände att jag behövde åka in till förlossningen och kolla.
Fidde frågade om det var tvunget att åka in och om alla skulle följa med.
Jag spände ögonen i honom och väste att "-JAG SKA IN NU, för jag känner på mig att det är inte som det ska.
Hanna frågade varför jag var uppe och tog på mig kläderna så tidigt.
Först visste jag inte vad jag skulle säga, med sa att vi ska till sjukhuset och kolla så att lillasyster mår bra.
Vi kom in på den nya, fina och uppfräschade förlossningsavdelningen och jag fick en barnmorska som jag kände igen sen i fjol, den supertrevliga Kristina Biel, och hon kände igen mig också så fort hon såg mig!!!
Hon sa att det var ju en liten speciell förlossning i fjol och hon kom ihåg att Jossa var med som stöd och klarade av att vara med hela tiden trots sitt eget smärtsamma minne...
Kristina frågade om Jossa skulle vara med denna gången med, och jag sa att hon har sagt att hon vill, och det hoppas jag. Men allt är ju upp till syster just då...
Jag fick berätta allt från hur jag upplevde morgonen till vi kom in.
Jag sa att det kändes mest som att hon åkte från sida till sida när vi körde in och så brukar det inte vara.
Hon kände på magen och försökte luska ut hur hon låg.
Fortfarande inga rörelser.
Ett CTG sattes på magen och inte förrän DÅ.... - kom de efterlängtade rörelserna med full karriär...
Hjärtslagen hördes jättefint och undertiden Kristina frågade hur jag mådde och kände mig, så släppte spänningen och jag började gråta.
Tänk vad mycket hjärnan hinner tänka på i en sån här situation.
Jag fick vänta i rummet på doktorn för han skulle också kolla för säkerhetsskull, plus att han skulle kolla CTG-remsan. När han kom fick jag se vem det var och jag kände igen honom på den första halva sekunden.
JOEN BJÖRNSSON!!!!!
Snacka om att mina "good feelings" försvann hastigt.
Han frågade om det var första barnet?
"- Näää det är tredje!"
- Mhmm... är det nåt speciellt jag bör veta?
"- Jaa, det var DU som beräknade min första dotters vikt till 3.8 men hon vägde 5.3!!!"
"- Jahaa ja... var det DU det!!!"
"- Mmmm, det var det!!!
Antingen blev han nervös av mitt tonläge eller så var det nåt annat som hände just då, men plötsligt började han konstigt nog prata fortare och halvstamma när han pratade med mig.
Han gjorde en flödesmätning eftersom jag berättade att jag åker till Lund varannan vecka och gör såna där.
Det snabba han gjorde såg bra ut och sen kollade han hur hjärtslagen var.
De slog fint, men hon rörde inte sig så mycket.
Han tryckte på magen och tyckte det var lite konstigt att hon inte rörde sig mer fast han kunde flytta på ena benet.
Tillslut började hon äntligen röra sig igen, men inte så kraftiga rörelser som han sa att det borde, så han sa att jag skulle räkna hur många gånger hon rör sig under en tolvtimmars-period.
Skulle det vara mindre än 10 så skulle vi komma in så fort som möjligt.
Jag har märkt av henne ganska många gånger resten av dagen, men det blir ju lite svårare att känna nånting under natten, men får väl börja räkna i morgonbitti så fort jag vaknar...
I morse körde jag in till CSK för att göra ett tillväxt-ul och höra vad hon beräknas väga i denna veckan som nu är vecka 31+6.
Hon väger ca 1.8 kg - fast jag har lite svårt att tro på den uppgiften med tanke på min stora mage, hrmm...
Jag frågade om hon kunde jämföra och se vad Filip beräknades väga då jag väntade honom.
I vecka 36 var vikten 3.2 kg, men veckan efter när han föddes, var vikten på 4000 gram.
Och att de lägger på sig 200 g i veckan efter vecka 37 tror jag inte så mycket på...
Sen sa hon att det kan alltid slå fel på 10% mer eller mindre och det kan det mycket väl göra, men på två barn än så länge har det inte stämt så bra på deras viktuppskattningar...
Sen var det mvc direkt efter.
Therese hade kommit tillbaka från sin semester som tur var och allt var i sin ordning igen.
SF-måttet låg på 33 cm.
Blodtrycket = 116/68
Hjärtljuden slog på 154 slag/min
Ingen äggvita nu längre.
Vikt = fortfarande + 6 kg
Bebisen
Nu kanske det börjar kännas som att du varit gravid i en evighet och det kan vara svårt att tänka sig att du ska vara gravid i ytterligare 10 veckor.
Men din bebis måste fortfarande växa till sig en hel del innan han eller hon är redo att komma till världen.
Bebisen är nu 41 cm från topp till tå och väger omkring 1,4 kg.
Hjärnan växer ihop mer och mer för att få plats i kraniet.
Det börjar bli trångt, men din bebis kan faktiskt slå en kullerbytta inne i livmodern.
Även om din bebis ligger skyddad av fostervattnet och livmodern kan den känna och reagera på smärta.
Man kan se med ultraljud hur bebisen övar på att andas för att göra sig redo för världen utanför.
Om den sväljer fostervatten i fel struprör kan du känna hur den får hicka.
Om din bebis föddes nu skulle den kunna hålla sig varm utan kuvös.
Huden börjar bli mjuk och len allteftersom underhudsfettet utvecklas.
Fettet isolerar mot kyla och fungerar som en energireserv.
JAG
Din livmoders översta del kan du nu känna ca 10 cm ovanför naveln.
Livmodern, moderkakan och vätskemängden kommer att öka stadigt under de kommande 10 veckorna och du kommer förmodligen att gå upp ungefär ett halv kilo per vecka.
Eftersom du blir större blir det allt svårare att röra sig snabbt.
Du är inte längre så smidig och du bör vara försiktig för att undvika att trilla och skada dig eller bebisen.
Tänk på att bibehålla en god hållning när du sitter och står; det kommer att underlätta för dig och minska risken för smärtor i ryggen.
Du bör rulla över på sidan innan du stiger upp efter liggande position för att undvika att belasta magmusklerna som är uttänjda och svagare än normalt.
...och onödig bensin gjorde jag av med idag då jag o barnen åkte till csk för att snacka med spec läkaren Christel Åkerman.
Men när jag kom in på hennes rum, var det en annan läkare där för hon hade semester!!!
Mitt besök gick ut på detta:
Läkaren: -Jag ser att du besöker Lund och gör olika mätningar där?
Jag: -Ja jag åker dit varannan vecka nu och gör en blodflödesmätning!
Läkaren: -Jaha och det innebär?
Jag lite fundersam över att han som är läkare inte vet vad det innebär: -De kör ett UL där de kollar så bebisen får tillräckligt med syre och blod i sig eftersom jag har en immunisering och ökar flödet så minskas mängden av både blod o syre till bebisen och då får man göra en blodtransfusion via navelsträngen innan hon är född, eller så gör de den direkt efter att hon fötts om jag gått mer än till vecka 36!
Läkaren: -Okeeeej!
Jag satt tyst i nån minut och sen sa han:
- Men sen tar du blodprover till blodgruppering med, gör du det med i Lund eller?
Jag: -Nej på mvc eller på vc i Tollarp!
Läkaren: -Okeeeeej... men vet du vad...? Ehhhum.... vi gör så här.... eftersom du går på så täta kontroller och de håller så bra koll på Dig i Lund, så tycker jag att det är helt onödigt att Du kommer hit här till spec mödravården!
Jag: - Jaa.. det har jag sagt till Christel innan och att det vi säger till varann, kan vi lika gärna ta per telefon!
Läkaren: -Ja den enda gången Du behöver komma hit är ju när Du ska göra UL och det ska Du göra den 26/7!
Jag: - Jo jag vet!
Sen var allt klart!!!
Vi satt där i typ 10 minuter.
Varför detta katastrofala och onödiga samtal som inte gav MIG nånting?????
Är det konstigt att man har lätt att bli irriterad på läkare, eller vad man nu kan kalla honom som inte visste nåt och jag fick precisera det jag gör i Lund???
GRRRRRRRRRR......
Jisses vad jag mådde piss i natt och i morse.
Kl 04 vaknade jag och var tvungen att gå upp och sätta mig på en stol i köket och dricka lite.
Det var ljust ute och plötsligt var jag inte trött längre.
Men jag fick ju gå in o lägga mig igen och försöka somna om.
Halv åtta vaknade jag nästa gång, så jag hade tydligen sovit gott efteråt...
Vi åt frukost, gjorde oss färdiga och sen lämnade vi av Hanna borta hos Olivia för de skulle leka idag undertiden.
Vi var framme i Lund 09.35 och fick den sista p-platsen som fanns nästan precis där jag skulle in.
Tur man var ute i god tid...
Jag blev inkallad 10.05 medan Fidde stannade kvar i väntrummet med Filip.
Det tog ett tag innan Laura, som analytikern hette, kunde mäta de 8 viktiga stilla sekunderna då jag ska hålla andan för att få det bästa resultatet.
Det är riktigt jobbigt att hålla andan så länge, precis när någon säger till en och om man har andats ut just då.
Lite panikkänsla att inte kunna andas in när man behöver...
10.45 var hon äntligen klar me alla mätningar som behövdes.
Hon sa att hon tyckte att blodflödet hade ökat lite sen förra gången, men läkaren skulle titta på det och bestämma vad han trodde var bäst om det var dags för blodtransfusion eller inte.
Gissa om jag blev svettig då???
Jag fick vänta i väntrummet och sms:ade Fidde att han skulle komma in igen, för han hade gått ut en runda med Filip undertiden.
När han kom tillbaka fick vi gå in på rummet igen och höra resultatet.
Doktorn sa att det låg på nästan samma värde, det hade sjunkit med 0.04 så nu var det på 1.32 istället för 1.36 som sist, och han sa att det var bra att det inte hade ökat.
Så nu blir det en koll till om två veckor, den 21:e juli.
Då har Fidde semester så han får följa med då.
Hanna vill väl inte följa med, utan leka med nån igen kan jag tro!!!
Om det blir fler flödesmätningar och om det håller sig på samma resultat som nu, så blir det varannan vecka fram till vecka 35.
Sen kan de inte mäta längre för då är tjejen så pass stor i magen att det blir svårare att kunna precisera mätningarna.
Men skulle de se en tydlig förändring på den sista mätningen i v 35 så läggs jag in och får ha förlossningen i Lund istället.
Fidde frågade om det idag, - om det nu skulle behövas en blodtransfusion i slutet av graviditeten, så är det säkrare att föda där än inne på CSK, för nu är de så pass medvetna om mitt läge och kan förbereda sig mer än vad de hade kunnat inne i stan.
Har jag dessutom passerat vecka 36 och det nu skulle behövas en blodtransfusion, så görs det på henne när hon kommit ut, så de slipper mixtra med nålar och slangar och sånt på min mage i de sista veckorna, och det tyckte jag lät bra.
Nu har min oro släppt och jag kan koppla av igen så gott det går.
Jag vet att man inte ska orora sig för mycket, men vad hjärnan gör kan man tyvärr inte bestämma över.
Samtidigt tycker jag att det är bättre att oroa sig lite mer än att inte bry sig alls, och tro att allting är och kommer bli bra.
För allt är och allt kan inte gå så bra - alltid...
Det vet jag.
Syrran passade barnen i morse medan jag var inne på mvc.
Jag drack upp min sötsliskiga drink på tre röda och sen skulle jag träffa min nya mvcsköterska som hette Anette. Inte alls lika trevlig som Therese utan mer som en snobbig stropp.
Till en början frågade hon om jag hade uppgiftsetiketter till blodprovsrören och när jag skulle ta fram dom, öppnade jag min pärm o då såg hon alla mina lappar från tidigare blodprover och sa:
"- Nämen du får nog ta och slänga en del lappar där för vi behöver bara det senaste!"
Då blev jag irriterad och sa:
"- Det ska jag inte alls det göra. De i Lund kollar och jämför de varje gång jag är där så jag ska inte alls det slänga dom!"
Kärringjävel.
Det hon inte vet nånting om ska hon bara skita i och hålla sin bredkäftade trut stängd.
Tur att jag vet hur det ska gå till!!!
Jag hatar semestervikarier på mvc.
Sen kollade hon blodtrycket och det låg på 134/70.
SF-måttet var på 29 och hon sa var att det hade ökat på kurvan sen förra gången och det gjorde det ju med Hanna med, så det anade jag att det skulle göra denna gången också.
Hjärtljuden låg på 134 slag/min.
Glykosen var på 7.2 och det ska ligga under 8 så det var också bra.
Sen förra gången har jag gått upp 1 kilo så nu är det +5 sammanlagt...
Detta halsband i silver skulle jag ju egentligen haft innan, om jag sett det tidigare såklart.
Men jag ska bära det så länge jag är gravid.
Tycker det är fint och väldigt speciellt...
13.55 satt jag i väntrummet och väntade på att komma in till Christel.
I det andra väntrummet jag fick sitta i innan Christel kallade in mig, satt en annan gravid tjej.
Hon frågade när jag skulle ha och jag sa om ca 3 mån.
Hon blev alldeles paff och gjorde stora ögon och sa att hon trodde jag skulle ha om nån vecka!!!
Själv satt hon med en liten pluttemage och skulle ha om 3 veckor!!!
Vilken skillnad det är på magarna...
Hon berättade att hon hade SLE, en inflammatorisk sjukdom där hon får ledbesvär, får inte vistas i solen m.m.
Hon åker till Lund och kollar fostret ofta så allting är ok.
Det är hennes första barn så hon var ju lite nervös och det kan man förstå...
Jag träffade Christel och vi bestämde att jag ska träffa henne i vecka 28 igen och sen ska jag sättas igång i vecka 38. Jag frågade lite om bedövning denna gången och vilka andra metoder hon rekommenderade för jag är inte så engagerad i att ta EDA. Hon var inte heller så positiv mot EDA men sa att är det en riktigt säker person som lägger den så är det ingen fara. Hon var mer inne på Västerviksbedövning eftersom hon är bäst på att lägga den och hon sa att om hon är där den dagen jag ska föda så ville hon lägga den på mig.
Inte så smart att visa hur lång sprutan är för mig som har sprutfobi...
Tids nog till jag behöver bestämma mig.
Usch.
Hon kollade på med UL på hjärtat och sa att jämförelsevis i förhållande till min vecka så stämmer det ganska bra. Hon är ca 25 cm lång nu... nästan som en hel linjal...
VECKA 25
Bebisens hår har färg och struktur...
Både när jag gick till dagis med Hanna och när jag sen gick hem igen, kändes det precis som att jag inte var gravid längre!! En jättekonstig känsla. Men när jag gick så var det som att inte kulan på magen var där. Jag gick lättare, hade inte ont av några känningar nånstans, ja det var en märklig känsla...
Men jag kände ju rörelserna av henne nu så fort jag satte mig ner. Det är en sprallig tös som ligger på jäsning i magen. I morse (klockan var väl runt 4) då började hon med sin morgongympa igen. Armar utåt sträck!!!
I morse körde jag bort Filip till syrran för hon skulle passa honom undertiden jag o Fidde var i Lund. Hanna skulle leka hos Olivia för hon har lite långtråkigt hos syrran när Eric o Elias är i skolan, och timmarna blir extra långa och jobbiga om man inte har nån att leka med!!!
Vi var framme runt halv elva och hade gått om tid på oss, men det fanns inte en enda ledig p-plats nånstans och jag blev lite irriterad för jag kunde ju inte bara ligga o köra runt och hoppas på att det kommer nån som ska köra så vi kan ta deras plats. Tillslut körde närmare det hållet jag ändå skulle till, och då hittade vi EN.
Alla mätningar såg bra ut och jag ska dit igen den 22:e juni.
Mina titervärden låg på 64 förra gången, men nu hade de sjunkit tre gånger och låg på 16!!!
De kunde pendla uppåt eller neråt, så det hade ingen betydelse sa doktorn som jag pratade med efteråt.
Vecka 23+5
Blodtrycket: 136/72
Fosterljud: 152
Sf-mått: 23
HB: 120
Vikt: + 4 kilo
Förra gången var mitt blodvärde rätt lågt och jag skulle äta järntabletter, men sa att ibland hade jag glömt att ta dom på kvällen så det blev när jag kom på det. Men enligt vad värdet låg på idag så sa hon att jag fick gärna "glömma" bort dom fler gånger o hon sa att det räckte med en gång i veckan för nu var det inte så lågt längre!!
Jag berättade att jag skriver upp mina värden varje gång efter mvc för jag tycker det är kul att jämföra från graviditet till graviditet och se hur pass mycket det skiljer sig eller om det gör det alls. Men när jag väntade Hanna kommer jag inte ihåg om jag skrev upp det och var det står såifall.
Hade varit kul att sett värdena från den gången och jämföra med nu eftersom detta är en liten tjej detta med.
Det sägs ju att magens form har betydelse och likaså hjärtljuden...
Nu var det så bra att journalen med graviditeten med Hanna var sparad i deras dator, så Therese skrev ut två sidor till mig och nu kan jag äntligen kolla och jämföra vecka för vecka!!!
... och där lämnade vi av Filip och hans saker han ev behövde under dagen.
Sen körde jag bort Hanna till dagis och sa att Jossa hämtar henne senare.
Väl hemma väntade jag på pappa som skulle följa med till Lund.
Han är sjukskriven för sin armbåge och hade inget att göra.
Väl nere i Lund hittade jag ingen p-plats utan körde några varv innan jag såg ett par komma gående längs bilarna. Jag rullade ner rutan och frågade om de skulle köra, och de skulle dom. Tjoohooo!!! Jag gasade på och körde mitt tredje varv och väntade på att de skulle backa ut och ge mig platsen. Sen knackade hon på rutan och frågade om jag hade nån nytta av deras biljett. Jag kollade på den och tiden gick ut 11.53 och jag hade fått tid kl 11 så det var helt perfekt och bara till att tacka o ta emot. Vilken bra dag för mig...
Jag kom in nästan på pricken kl 11 och hon som gjorde UL var jättetrevlig jämfört med den andra som jag hade förra gången. Allting såg bra ut och blodet flöt på fint i genomströmningen till lilltjejen. Doktorn kom in till oss och bestämde att jag ska göra nästa koll om tre veckor istället för varannan. Så den 31:e maj kl 11 ska jag dit igen.
Igår (vecka 20+5) kunde jag känna med handen utanpå magen hur minisessan buffade till.
Det var en tre-fyra gånger och senare på kvällen när vi hade lagt oss i sängen, kände jag det igen!!
Det är en fantastisk och otrolig känsla den där "första gången" bebisen i magen känns på riktigt.
Jag tycker inte det spelar nån roll hur många gånger man än blir gravid, för varje gång man känner denna lilla speciella "buff" så ÄR det en fantastisk känsla och man blir mer medveten om att man verkligen HAR ett litet knyte där inne i magen.
Tänk att jag har redan gått halva tiden av graviditeten...
20 veckor.
17 eller 18 veckor kvar eftersom jag ska bli igångsatt.
Lillasyster kommer i september och Filip fyller ett år i oktober...
Jag tror inte att jag själv har fattat det riktigt ännu.
Men än är det mycket som ska göras.
Blodprover var 3:e vecka, flödesmätningar i Lund varannan vecka, mvc-kontroller en gång i månaden, m.m... En sak jag tänkte på, är att vi kommer ha 2 st spjälisar i sovrummet!!! Hmm undrar hur vi ska möblera så det får plats??
Ungefär vid den här tiden är det dags för ett nytt besök hos MVC. Modern märker att barnet rör sig alltmer och det går ibland att se dess rörelser. Livmodern växer alltmer och skjuter fram magen. Det kan hända att naveln börjar puta ut, i sådant fall kommer den att göra det tills förlossningen. Bröstkorgen växer och det kan vara mycket bekvämt med en justerbar BH.
Ditt barn är 14-16cm långt från huvud till stjärt och väger ca 350g.
Barnet är fortfarande mycket litet men växer snabbt och är nu halvvägs.
Nu följer en kritisk fas i utvecklingen av sinnesorganen - hörsel, syn, känsel, smak och lukt.
Äntligen kan barnet höra och känna igen din röst.
De olika sinnesorganens nervceller utvecklas nu i sina specifika delar av hjärnan.
Nybildande av nervceller har trappats ned något, och koncentreras istället till utveckling av komplicerade förbindelser mellan nervceller som krävs för funktioner som minne och tänkande.
Bär du på en flicka finns det redan omkring två miljoner ägganlag i äggstockarna.
Barnet kan nu njuta av att sträcka ordentligt på armar och ben, eftersom nervsystem och muskler har utvecklats tillräckligt för att det ska vara möjligt.
Vecka 19+6
Idag fick jag mitt urin kollat och det fanns lite äggvita i det, men det var ingen fara.
Det fanns också lite socker i och det berodde på att jag drack ProViva till frulle.
HB-värdet började bli lågt så nu ska se till att tugga järntabletter.
Fosterljudet låg på 147 slag och blodtrycket var på 131/72.
Idag var Fidde ledig hela dagen för vi skulle till Lund och kolla blodflödet i barnets navelsträng och i ett blodkärl på en millimeter i huvudet, i moderkakan och på båda sidorna av livmodern. Jag låg på sängen undertiden Ann Thuring gjorde ultraljudet. Ibland sa hon till mig att jag skulle hålla andan, för då hade hon hittat det minimala kärlet på bebisens huvud och skulle kolla hur fort blodet pulserade. Men det var inte ofta det lyckades, för hon låg inte stilla där inne i magen. (Kan kanske bero på att jag drack en mun Fanta i bilen innan vi kom fram..) Det var till och med så pass mycket action att jag kände henne snurra rundor!!!
När det var klart gjorde Ann en extra koll om hon också såg att det är en flicka, och det konstaterade hon. Sen fick vi prata med en läkare om våra frågor på det här med Titer, immunisering, orsaken till det, vad som händer m.m.m.m.....
Han sa:
* Jag fick antagligen den här immuniseringen vid blodtransfusionen jag fick på OP när Hanna fötts och moderkakan skulle tas ut. Jag fick inte fel blodgrupp för det kan man inte ta fel på, men i varje blodgrupp finns andra slags antikroppar tex KELL - antingen positiv eller negativ. Och detta testas inte om det finns Kell i det blod man får vid en transfusion.
Nu är det så bra att både jag och Fidde är KELL negativa, Filip är det och antagligen är även Hanna också det även om hon inte är testad för det, så bebisen är naturligtvis också negativ för det går inte att bli positiv om båda föräldrarna är det!!!
* Att mina värden på Titerna ökar för varje gång - är mindre viktigt. Det är mycket viktigare att göra en sån här flödesmätning där man ser på skärmen hur bebisen mår direkt, istället för på mitt blod.
Egentligen är det ganska onödigt att jag ska ta blodprover var tredje vecka eftersom jag ska till Lund varannan vecka nu istället och göra denna mätningen som är säkrare, men han sa att det är lika bra att fortsätta följa mina värden och se hur/om de fortsätter öka eller inte.
* Varje gång jag blir gravid - kommer mina Titervärden att stiga och de kan stiga hur mycket som helst utan att jag behöver oroa mig.
* Skulle det nu vara så att de ser på skärmen en gång att bebisen inte får tillräckligt med blod och syre som den behöver, så görs det en blodtransfusion genom magen på mig, direkt in genom navelsträngen efter vecka 21.
* Han tyckte inte att vi behövde oroa oss eftersom allting var bra med Filip när han föddes.
Nu när vi har varit i Lund så tycker inte jag att jag känner lika orolig längre, för på ett sätt så finns det den där "magiska känslan " över att vi har fått det kollat i Lund som är mycket mer inriktade och specialiserade på just såna här konstigheter som med mitt blod.
